Holmström & Gunnarsson: Marknadsekonomin decentraliserar makten

Detta är del två av tre av en genomgång av konservativa argument för marknadsekeonomi. Läs del ett här.

3. Marknadsekonomin decentraliserar makten

Det största hotet mot det organiska samhället är en ingripande maktfullkomlig centralmakt. Detta såg bland annat Wilhelm Röpke som, med Johan Hakelius ord, motsatte sig kollektivismen för att den ”resulterar i en ’termitstat’ som riskerar att utplåna tretusen år av europeisk kultur, varje struktur, stabilitet och tradition som utgör samhället och därmed den mening och den frihet som ger det individuella livet ett innehåll.”[1] Friedrich von Hayek såg också hur socialismens utbredning hotade både västerlandets kärnvärden och den individuella friheten. Med socialismen menade han, skriver Svante Nordin, ”Sovjetunionens kommunism, Tredje rikets tyska socialism, men också på den demokratiska välfärdssocialism som hade blivit betydelsefull i USA genom New Deal och som i Storbritannien framträdde som sannolikt efterkrigsprogram.”[2]

Politiken strävar i grunden mot maktkoncentration och riskerar därför att leda till likriktning, godtycke och storskaliga experiment med samhället som försökskanin. Marknadsekonomin utgör ett avgörande motmedel mot dessa tendenser, eftersom den sprider makt och ansvar på ett sätt som få andra institutioner kan. Där staten samlar besluten i några få händer, fördelar marknaden dem mellan tusentals aktörer: varje köp, varje avtal och varje investering blir ett uttryck för enskildas val. På så sätt fattas avgörande beslut inte av en politisk elit, utan av otaliga familjer, individer och företag vars erfarenheter och perspektiv formar samhällsutvecklingen underifrån. Denna spridning av makt ger människor ekonomisk självständighet och motståndskraft mot överhetens inflytande. Familjen, som är samhällets grundläggande enhet, stärks när den får frihet att förvalta sina egna resurser och behov.

Konservativa föredrar det nära framför det avlägsna, det småskaliga framför det storskaliga. Deras kritik mot kapitalismen har byggt på upplevelsen att den frikopplat ekonomin från de mänskliga relationerna, gynnat stordrift och främjat storskaliga strukturer. Vad en sådan kritik missar är dock att en fri marknad och frihandel, i kombination med tydlig konkurrenslagstiftning, är småföretagarens bästa vän. Det är snarare en större stat och mer reglering som kommer att främja storbolag som har god hand med politiker. En mer ingripande ekonomisk politik försvårar för småskaliga initiativ och låter inte entreprenörer dra nytta av sina fördelar med naturligt formade mänskliga relationer och hög kunskap om den lokala marknaden.

För konservativa är marknadsekonomin inte en hyllning till individualism, utan ett försvar för frihetens ordnade mångfald. Den utgår från insikten om människans ofullkomlighet. Just denna ödmjukhet inför kunskapens gränser gör marknaden till ett instrument för pluralism, inte genom ideologisk tolerans, utan genom en struktur som sprider ansvar och låter verkligheten själv korrigera mänskligt övermod. Syftet med konservatismens subsidiaritet är inte att binda auktoritet, utan att ge den rätt förankring: Att stärka den ”rätta” auktoriteten, den som verkar nära människors faktiska liv. När beslut fattas lokalt och ansvar delas, stärks både personligt och gemensamt handlingsutrymme. Marknaden gör det möjligt för människor att handla och pröva sig fram utan att riva sönder samhällets väv. Marknadens decentraliserade struktur möjliggör aktivt medborgarskap, entreprenörskap och civilt engagemang. Så förstådd blir marknaden ett uttryck för en konservativ frihetssyn: En frihet som inte upplöser ordning, utan bygger på den, och som låter människor växa inom ramen för gemenskap och ansvar.

Marknadsekonomin är det enda ekonomiska system som verkligen främjar frihet och möjliggör att människor kan utnyttja sina talanger och ambitioner. Den skapar en miljö där alla, oavsett bakgrund, har en chans att lyckas genom att ta egna initiativ och ansvar. Men marknadsekonomin låter också, mer än de flesta andra system, människor att leva i fred. Den tillåter människor att samarbeta, handla och bygga gemenskaper med vilka de vill. Den tillåter också människor att fatta ekonomiska beslut som inte nödvändigtvis har som mål att maximera den egna ekonomiska vinsten eller effektiviteten i ett politiskt system. Den möjliggör att fatta beslut baserat på andra preferenser än endast ekonomisk nytta, som rentav är ekonomiskt irrationella såsom önskan att köpa dyrare miljövänliga produkter, att stödja lokala producenter eller rentav att själv odla potatis i trädgården trots att de går att köpa för några enstaka kronor per kilo. Ofta återgiven är det svar som Wilhelm Röpke ska ha givit på kritiken att koloniträdgårdar var ett mycket ineffektivt sätt att producera mat: ”Kanske det, men ett mycket effektivt sätt att producera mänsklig lycka.” Genom marknadsekonomin och det privata ägandet, skriver Peter Santesson, ”behåller individen möjligheten att dra sig undan och återgå till ett mått av självförsörjning, en frihetsgaranti. ”

4. Marknadsekonomin främjar goda dygder

I boken Bortom utbud och efterfrågan gör Wilhelm Röpke upp med en utbredd felförståelse, alternativt medveten svartmålning, av den fria ekonomins moraliska grund. Det är inte bara deltagarnas strävan efter egen materiell vinning som driver agerandet på marknaden. ”Den vanliga människan är inte en sådan homo oeconomicus, lika lite som hon är en hjälte eller en helgonfigur. Motiven som driver människor mot ekonomisk framgång är lika mångskiftande som den mänskliga själen själv”. Människors agerande i marknadsekonomin påverkas exempelvis av strävan efter erkännande, odlandet av intressen, viljan att hjälpa andra, glädjen i att utveckla sina förmågor, tillfredsställelsen i professionella framgångar och önskan om att göra sin plats på jorden till en bättre plats att leva på. Men även i de fall det inte finns något annat motiv än strävan efter rena materiella förmåner ska man inte utmåla det som en liten sak att en person på ett hederligt vis, genom egen kraft och ansvarstagande, försörjer sig själv och sin familj. En sådan person, poängterar Röpke, är värd betydligt mer respekt än den som ”i namn av en påstått högre social moral, skulle överlåta detta ansvar på andra. Detta gäller också den kategori människor som skryter med sin generositet på andras bekostnad och rörs till tårar över sin egen godhet när deras förespråkande av en väloljad välfärdsstat vinner dem sympatier hos en godtrogen allmänhet”.[3]

I ett kapitalistiskt system ställs därtill strävan efter vinst i det allmänna bästas tjänst eftersom individen uppmuntras till personligt ansvar och empati. Det är, skriver Rainer Zitelmann, endast ”den entreprenör som fokuserar på kundernas behov som kan vara framgångsrik. Empati, inte girighet, är kapitalismens grund. Empati är förmågan att känna igen och förstå en annans känslor och motiv. Och detta är framgångsrika entreprenörers viktigaste egenskap.” Svindlare och kriminella, menar han, kommer alltid att finnas, men inom kapitalismen kan man rösta bort dem, genom att inte köpa deras produkter.[4]

David Hume såg handeln som en moraliskt fostrande kraft eftersom den belönar egenskaper som flit, självbehärskning och vänlighet samtidigt som själviskhet och våldsbenägenhet straffar sig. Handel bygger på förtroende och ömsesidig nytta, så för att kunna bli framgångsrika i ett kommersiellt samhälle måste individer respektera avtal, hålla löften och tänka långsiktigt. ”Ju mer utvecklad marknadsekonomin är”, skriver den kinesiske ekonomen Weiying Zhang, ”desto mer värnar man om sitt anseende. För att ett företag ska lyckas på marknaden måste det skapa sig ett gott rykte. Om ett företag har ett dåligt rykte och ingen litar på det kommer det att slås ut”[5]. Därmed stärker marknadsekonomin också den sociala ordningen.

Det är genom att människor får uppleva följderna av sina egna val som de lär sig att ta ansvar och utvecklar personlig mognad. I en socialistisk ekonomi däremot förskjuts riskerna till kollektivet: Makthavare kan ta stora risker och slarva med andras resurser utan att själv behöva stå till svars. Statlig intervention som skyddar individer från konsekvenserna av deras egna val, som omfattande välfärdsprogram och omfördelningspolitik, har bland annat Thomas Sowell påpekat, riskerar att förstöra arbetsmoralen och viljan att förbättra sin egen situation.

Mattias Holmström är teol. kand. och fil. kand & Tony Gunnarsson är pol. kand. De är redaktörer för Svensk Tidskrifts serie Konservatismen och Marknaden.

Läs övriga delar i Svensk Tidskrifts serie Konservatismen och Marknaden här.

[1] Johan Hakelius. Förmögen till värdighet. Timbro, 1999. Sida 27.
[2] Svante Nordin. Det västerländska tänkandets historia sedan år 1900. Fri tanke, 2023. Sida 482–483
[3] Röpke W., 1960, Humane economy, Wilmington, ISI Books. Sida 121–122.
[4] Rainer Zitelmann. Myter om kapitalism. Förlagsaktiebolaget Svensk Tidskrift, 2023. Sida 145.
[5] Zhang. W., Marknadsekonomi och allmänt välstånd. I: Rainer Zitelmann. Myter om kapitalism. Förlagsaktiebolaget Svensk Tidskrift, 2023. Sida 336.