Bengt-Ove Andersson: Vem skrev egentligen Shakespeares dramer?

Världens störste författare av dramer och poem var den illustre William Shakespeare från Stratford-upon-Avon. Så har man lärt i 400 år. Men var det verkligen denna handskmakare och stundom skådespelare som skrev de odödliga verken?

En hel industri har byggts upp omkring Stratford som Shakespeares vagga och de årliga festivaler som har hållits där i långt över 100 år för att fira detta litterära geni. Och som sagt, ett stort antal akademiska karriärer vilade på att mannen från Stratford verkligen skrivit de odödliga verken som än idag firas som världens största litteratur. Tvivel väcktes tidigt på Shakespeares författarskap men avfärdades bryskt som en produkt av förvirrade hjärnor.

Men om man lättar på förlåten finner man att de som idag tvivlar på Shakespeares författarskap inte är några knäppgökar i största allmänhet, utan några av världens största auktoriteter på Shakespeare. Under 1900-talet har flera stora Shakespeare-uttolkare och i synnerhet de nutida Shakespeare-auktoriteterna Derek Jacobi och Mark Rylance, under många år konstnärlig ledare av Globe Theatre i London som är tillägnad Shakespeare, förklarat sig tillhöra det läger som inte tror att mannen från Stratford var författare till de verk som bär hans namn. Detta i sig torde räcka för att inte kunna avfärda frågan.

Det finns alltså numera två läger, där sammanslutningen Birthplace Trust försvarar den traditionella bilden av Bardens identitet, och de brukar kallas Stratfordians. Det andra och växande lägret formaliserades 2007 genom sin Declaration of Reasonable Doubt och genom den lösliga sammanslutningen Shakespeare Authorship Coalition. Så vad är det som fått allt fler att tvivla på att William Shakspere, som var namnet på mannen från Stratford, skrev de odödliga verken? I boken Shakespeare Beyond Doubt? listas en rad argument:

1) Författaren till verken har ingående kännedom om juridik, historia och sedvänjor både i antiken och i europeiska länder som Italien och Grekland. Språket talar om en man med utomordentlig bildning. William Shakspere från Stratford genomgick en mycket bristfällig skolgång. Det finns inget dokumenterat om att han någonsin reste utomlands, utan mest rörde sig mellan Stratford och London. Argumentet att han helt enkelt var ett geni faller på att även ett geni måste inhämta sina kunskaper någonstans ifrån, vilket denne man knappast hade möjlighet till.

2) Han var affärsman i lägre medelklassen och stundtals skådespelare, och det enda exemplet på hans handstil är sex nästan oläsliga signaturer under köpedokument, som tyder på att skribenten nätt och jämnt är skrivkunnig. Hans två döttrar var analfabeter.

3) Om han var författaren till alla odödliga verk vore det naturligt att han testamenterade dem till sina efterlevande. Men i hans testamente nämns inget om någon litterär kvarlåtenskap.  Bland hans kvarlåtenskap finns inget som talar om att denne man var en litterär person överhuvudtaget.

4) Dramerna utspelas ofta i hovmiljö eller i adlig sådan, inte sällan på kontinenten. I ett antal dramer uppträder också enkla män, kittelflickare, bälgmakare, skräddare, snickare och dylikt. Dessa framställs nästan alltid som enfaldiga, komiska figurer att dra på munnen åt. Shakspere i Stratford tillhörde själv denna klass. Är det troligt att han skulle driva med sin egen klass? Är det inte troligare att författaren är en person av högt stånd som finner sådana enkla män lustiga, vilket snarare var det gängse synsättet?

5) Under Will Shaksperes livstid (1564–1616) fanns ingen som påstod sig ha träffat poeten/dramatikern Shakespeare. Några ansåg att det nog rörde sig om en pseudonym. Ingen samtida hävdade att de trott honom vara författaren förrän långt efter hans död.

6) Inte ett enda drama, dikt eller ens ett brev skrivet av Shaksperes hand har någonsin återfunnits. Även om få manuskript av dramer och poem från den tiden finns kvar i original, borde väl en av den tidens mest skapande skribenter även efterlämna en rik skörd av personliga brev till vänner? Men inte ett enda finns.

7) När Will Shakspere dog 1616 var det oförmärkt. Inte så mycket som ett brev finns som refererar till att Barden avlidit. Om Barden varit Shakspere borde hans död ha högtidlighållits av hans litterära likar. Det var inte förrän ett antal år efter hans död som en samling av hans verk trycktes och där författaren identifierades som denne Shakspere från Stratford.

Självklart har Birthplace Trust gett moteld, samtidigt som man verkar klart förnärmade av frågan. Deras huvudargument är att William Shakspere från Stratford under sin livstid uppfattades av de allra flesta som Barden. Ett argument som försvagas av det som Authorship Coalition anför under punkt sju ovan.

Då blir frågan: Varför ville inte den verkliga författaren av verken bli känd? Det var nu inte alls ovanligt att man skrev under pseudonym. Det kunde vara av politiska själ. Eller för att författaren redan hade en så hög ställning att det inte var viktigt för honom att få äran för verken utan skrev dem för sitt nöjes skull.

Finns det tänkbara kandidater? Ja, en uppsjö sådana, varav flera själva var uppburna författare och andra var högadliga personer. Några namn: sir Francis Bacon, Ben Johnson, Christopher Marlowe, Edmund Spenser. Namnen säger kanske inte nutida läsare alltför mycket, men får tjäna som några av de troligare exemplen på alternativa författare.

Vet man då säkert att författaren var en man? Nej. Den feministiska historikern Irene Coslet hävdar i en ny bok, ”The Real Shakespeare”, att den verkliga författaren var den samtida poeten Emilia Bassano, som var judinna och maur – alltså av nordafrikanskt ursprung. Bassano hade just den internationella bakgrund och bildning som bättre stämmer in på Barden än en dåligt bildad handskmakare från Stratford. Hon var älskarinna till drottning Elizabeths förste kammarherre och beskyddare av det teatersällskap Shakespeare tillhörde. Även Coslet skjuter in sig på att en man med begränsad utbildning inte kunde ha skrivit verken.

Birthplace Trust lär inte seriöst överväga henne eller någon av de andra nämnda som alternativ till handskmakaren Shakspere, och skyttegravarna är djupt grävda och befästa på båda sidor i frågan. Man kan betrakta denna ordstrid på avstånd med visst nöje. Men den påverkar på intet sätt verkens genialitet. Oavsett vem författaren var.

Bengt-Ove Andersson är skribent och debattör