Karl Ernlund: Social frihet fungerar inte utan ekonomisk frihet

Svensk politisk debatt har under lång tid kretsat kring antagandet att frågor kan delas upp i sakpolitik och värderingar. I den ena skålen återfinns frågor om skattesatser, tillståndsprocesser och företagarpolitik. I den andra hittar vi frågor som rör migration, jämställdhet och livsstilsval. De senare betraktas inte sällan som genuint moraliska. De sägs handla om människosyn, medan de förstnämnda ofta reduceras till att betraktas som teknikaliteter.

Annie Lööf motiverade exempelvis sitt löfte om att inte samarbeta med en regering som ger SD ett avgörande inflytande över politiken med att ”det handlar om värderingar och om människosyn”.[1] Dagens Nyheters ledarsida har också försvarat Centerpartiets konsekventa SD-motstånd genom att bland annat. konstatera att det är ett uttryck för att partiet ”stå[r] fast vid sina värderingar”.[2]

Försök att dra en skarp gräns mellan sakpolitik och idéer är dömda att misslyckas, och partier som låter sitt analysarbete präglas av denna falska uppdelning riskerar att landa i felaktiga strategiska överväganden.

Låt mig förklara varför. När vi som försvarar marknadsekonomi argumenterar för att människor ska få behålla mer av frukten av sitt arbete, när vi försvarar rätten att äga mark, skog eller företag och när vi motsätter oss att staten godtyckligt omfördelar resultatet av mänsklig möda, då gör vi det inte bara för att det höjer tillväxten och är samhällsekonomiskt effektivt. Vi gör det för att det är rättvist. Rättvist, baserat på en idé och en värdering av vad en människa är och inte är. Vi säger att hon inte bara är ett medel för kollektiva projekt, utan ett mål i sig.

Ekonomisk frihet är inte ett bihang till den “egentliga” friheten, som man kan ha eller mista. Den ekonomiska friheten är såväl frihetens materiella uttryck som mycket av förutsättningen för andra friheter.

En människa som får tänka, tala och välja hur hon vill, men som är helt frikopplad från konsekvenserna av sina val, är inte fri i någon djupare mening. Hennes liv tillhör formellt henne – men i praktiken någon annan. Omvänt är en människa vars egendom är skyddad, men vars tankar, yttranden och livsval censureras eller detaljstyrs, inte heller fri. Hon äger saker, men inte sig själv.

Ayn Rand kan kritiseras för mycket, men just denna poäng formulerade hon med viss finess: människan är både kropp och medvetande. En människa utan sin hjärna är ett lik; en människa utan kropp är ett spöke. Friheten är odelbar därför att människan är odelbar.

Det är därför intellektuellt slappt att tala om “värderingsfrågor” som något som i huvudsak rör det sociala och kulturella, medan ekonomisk politik reduceras till ett instrumentellt medel. Skattetryck, äganderätt och villkoren för företagande – allt detta är kodifierad moral. De avgör i vilken utsträckning individen betraktas som en ansvarig aktör vars liv som utgångspunkt är hennes eget, och i vilken utsträckning hon i stället ses som ett objekt och ett medel som kan och bör regleras för någon annans skull.

En stat som gör stora anspråk på resultatet av ditt arbete är en stat som anser att ditt liv inte primärt tillhör dig. Det är inte bara en ekonomisk signal, ett incitament eller en så kallad nudge. Det är en praktisk och kännbar konsekvens av hur det offentliga ser på människan och hennes förhållande till kollektivet.

Om man betraktar ekonomisk frihet som sekundär, teknisk eller förhandlingsbar, medan andra frågor ensamma äger rätten att kallas ”värderingsfrågor”, blir det rationellt att acceptera stora sakpolitiska avstånd i frågor om skatter, företagande och ägande – så länge man upplever att man hamnar rätt i de frågor som etiketteras som moraliska.

Men om man i stället ser friheten som en helhet, där det materiella och immateriella är två sidor av samma mänskliga värdighet, förändras kalkylen. Då blir det uppenbart att en politik som systematiskt försvagar människors ekonomiska handlingsutrymme inte är amoralisk, utan i stället det konkreta resultatet av en illiberal värderings- och idébaserad människosyn.

Det betyder inte att alla politiska skillnader är lika mycket värda. Självklart finns det sådant som är viktigare än annat. Det betyder bara att ekonomisk politik inte kan behandlas som ett tekniskt bihang till de “egentliga” värderingsfrågorna. Den är själv bärare av en människosyn.

Dessutom är resultatet av den ekonomiska friheten – välståndet – inte sällan det som ger andra friheter dess praktiska relevans. Ta aborträtten som exempel. Den är viktig och bör försvaras. Men utan de materiella resurser som är resultatet av en ekonomisk politik som främjar välstånd – där vi har råd med medicinteknik, läkemedel och sjukhusvård – blir dess praktiska relevans begränsad. Fattiga kvinnor i dysfunktionella länder kan garanteras rätt till abort på papper, men det är bara via ett materiellt välstånd som de systematiskt och över tid faktiskt kan erbjudas säkra aborter.

Frihet är inte att få säga vad man vill, men leva på någon annans villkor. Frihet är inte heller att äga saker, men sakna rätten att vara sig själv. Frihet är helheten: rätten att tänka, välja och skapa fritt, men också att få leva med konsekvenserna av det man gör.

En politik som bara ser sociala friheter som verkliga värderingsfrågor ser bara halva människan. Det riskerar bli en politik för antingen lik eller spöken och leda till strategiska vägval som kommer att passa bra efter valet, på höstens Halloween-firande. På tal om inget särskilt hoppas jag att Centerpartiet får trevliga kommundagar i Västerås!

Karl Ernlund är chefsekonom på Företagarna

[1] Annie Lööf: Almedalstal 2021
[2] Ledare: Det har lönat sig för Annie Lööf att stå fast vid sina värderingar