Janerik Larsson: Företagen bör lära som de lever
Multinationella bolag som lägger ned miljontals kronor i konsultarvoden på att mejsla fram värdeord och sedan klubba dem i styrelsen, borde rimligen också se till att de efterlevs. Men det kommer ständigt nya bevis för att det är en sak att stolt deklarera sina moraliskt högtstående avsikter, men något helt annat att följa upp dem i handling.
Det konstaterade Henrik Westman, ledarskribent på Dagens Industri, nyligen i en ledartext.
Han kommenterade två konkreta fall. Det ena är Stora Enso som trots värdeord som ”Lead” och ”Do what’s right” gång på gång beslås med att systematiskt ha senarelagt betalning i syfte att förbättra det egna kassaflödet. ”Man ska också ha uppmanat anställda att ljuga om orsaken till varför fakturorna inte betalades i tid”, skriver Westman.
Westman pekar på att det i många stora börsbolag verkar finnas en motsättning mellan å ena sidan den affärsdrivande verksamheten och å andra sidan hr-avdelningens ambition att klä bolaget i en språkskrud som signalerar ett samhällsengagemang.
Westman: ”Problemet är att de generiskt formulerade värdeorden som översvämmar företagens powerpoint-presentationer, årsredovisningar och hemsidor ofta är precis lika tomma som haveriet i Stora Enso illustrerar. Att fraserna har svårt att klara kontakten med verkligheten är ett annat anrikt börsbolag exempel på.”
Westmans andra exempel är detta:
Under flera år innehöll telekombolaget Ericssons årsredovisningar redogörelser av hur viktigt arbetet för mångfald och inkludering är. Begreppen är en del av den engelska akronymen DEI (Diversity, Equity, and Inclusion).
Men när Donald Trump tillträdde som president i fjol kunde skrivningarna raskt justerades konstaterar DI. Mål blev till ambitioner. Vissa begrepp ströks helt.
Westman skriver att om telekombolaget inte var redo att backa upp formuleringarna, hade det kanske varit bättre att inte strössla med dem i årsredovisningarna.
Ericsson har funnits sedan 1876 och Stora Ensos anor går tillbaka till 1200-talet. Bolagens affärsidéer är i grund och botten fortfarande lika gångbara. Att tjäna pengar på att sälja telekomutrustning och trävaror (och därmed generera avkastning till ägarna) borde vara gott nog, tycker Westman med all rätt.
” Varje bolag som vill att orden ska tas på allvar måste vara redo att backa upp dem med handling. Annars är det bättre att hålla tyst.”
För 20 år sedan lämnade jag Kreab för att bli vVD på Svenskt Näringsliv med ansvar för föreningens kommunikationsarbete.
Jag stötte då på den problematik Westman nu så korrekt beskriver.
Jag hörde av olika VDar i olika företag som ställde frågan om de inte skulle lyssna på sina HR-avdelningar och deras rådgivare (PR-konsulter) som varmt rekommenderade värdeordsarbete etc.
Argumenten var dels av det skulle uppskattas av medarbetarna dels att det skulle uppskattas av kunderna.
I de dialoger som följde var mitt argument att man endast om man hade mycket goda skäl skulle ge dig in på dylika nya formuleringar av företagens existensberättigande och värde. Men i huvudsak att man borde låta bli och låta resultaten tala för sig.
Effekterna skulle kunna bli kontraproduktiva. Jag hade ju redan under åren på Kreab börjat se problematiken. Men det var under åren på Svenskt Näringsliv som jag såg hur det växte (och hur HR-avdelningarna växte).
Före Kreab hade jag arbetat i fem år på Kinnevik och av Jan Stenbeck lärt mig att man skulle ha stenhårt fokus på kärnverksamheten. Jag minns särskilt ett resonemang om varför Korsnäs inte borde ge ekonomiskt stöd till lokala föreningar i Gävletrakten.
Jans argument var vikten av fokus och att det ändå inte gick att ”köpa goodwil”.
Driv verksamheten på bästa sätt och kommunicera vad man gör och varför. Det var hans besked.
Nu är det kanske, som Westman skriver, Donald Trump som satt stopp för den ”woke”-era som från USA spred sig över västvärlden. Men förhoppningsvis blir slutsatsen i företagsvärlden att man framöver ska undvika dylika missgrepp.
Det skulle givetvis också vara intressant att se analyser av hur mycket tid och pengar som woke-eran har kostat företagen. Men den utvärderingen får vi nog aldrig se.
Janerik Larsson var informationschef på SAF 1990 – 1995 och vVD på Svenskt Näringsliv 2005 – 2011. Han är rådgivare till Stiftelsen fritt näringsliv, och utkom nyligen med essän ”Allt var möjligt. Mina år med Jan Stenbeck” (Timbro)