Mats Fält: Paris i november – kontrasternas stad

Det börjar som vanligt. Er korrespondent blir upprepade gånger utskälld för att ha glömt den obligatoriska artighetsfras som bör inleda varje fråga. Detta trots att frågorna ställs på god franska. Besökare från utlandet bör uppfostras. Den dåliga stämning som uppstår är något slags bonus.

Annars är Paris både vackert och intressant. Nutid och dåtid blandas på ett för det mesta sympatiskt sätt. Och maten är fortfarande bra.

Vi började med Notre Dame. Den restaurerade katedralen är verkligen fantastisk. Kön var kortare än väntat och kören sjöng vackert. Den franska katolska kyrkan är inte vad den en gång varit men den förblir en viktig del av samhällsbygget. Och den är väldigt bra på ceremonier.

Därefter besök på mässan i Saint Sulpice, Dan Browns favoritkyrka i den franska huvudstaden. Det är faktiskt Paris näst största katolska helgedom. Mässan visar sig genomföras av stadens ärkebiskop assisterad av kollegorna från Nouméa på Franska Kaledonien, öster om Australien, och Fort-de-France på Martinique i Västindien. Vi påminns om att Frankrike fortfarande är en världsmakt med närvaro i de flesta av jordens världsdelar och det största marina territoriet av alla länder. Kyrkan fylls av mäktig modern musik och tal om förlåtelse och kärlek.

Dagen därpå styr vi kosan mot St Dénis och basilikan där nästan alla landets kungar är begravda. Även detta monument påminner om både kyrkans och landets imponerande historia. Vi letar länge utan framgång efter den helgonförklarade Ludvig den Helige, Ludvig IX, och hittar till slut ett relikskrin längst fram i koret. Det förblir oklart varför informationen om just denne berömde kung är så svår att finna. Det är lättare att hitta lille Ludvig XVIIs hjärta. Det var prinsen som revolutionärerna lät svälta ihjäl efter att mamma och pappa mött sitt öde på giljotinen.

St Dénis är en konstig plats. Basilikan är ett av landets främsta historiska och religiösa minnesmärken. Området runt kyrkan är prydligt och generöst försett med skyltar och restauranger. I övrigt är platsen ett utpräglat utanförskapsområde med omfattande brottslighet och öppen droghandel. Det är också den plats där Jordan Bardella, andreman i Marine Le Pens parti Nationell Samling, växte upp. Han ägnade en del av sin fritid åt att lära invandrarbarn franska.

Dagen därpå var 11 november – den dag då man fortfarande firar slutet på första världskriget – det krig författaren Klaus Mann med rätta kallade ”den stora urspårningen”. Paradgatan Champs Élysée var avspärrad från Concorde till Triumfbågen, så dagens tänkta promenad fick ersättas av medverkan på avstånd vid en militär ceremoni vid monumentet.

Som svensk känner man sig lite som kusinen från landet i de här sammanhangen. Vi var ju varken med i första eller andra världskriget, av olika skäl. I en diskussion om avspärrningarnas bakgrund på métron försökte jag försvara oss med att vi faktiskt ställde upp i Trettioåriga kriget.

Å andra sidan kände vi oss lite hemma trots allt eftersom 11 november även är St Martins dag i Frankrike. Han är bland annat skyddshelgon för soldater och fattiga. I Sverige firas han på Mårten gås.

Långhelgens stora nyhet var att den tidigare presidenten Nicolas Sarkozy släpptes ut från fängelset. Han var dömd för mutor kopplade till Libyens diktator Gaddafi och presidentvalet 2007. Ny rättegång väntar. Vi som kommer ihåg att Gaddafi fick tälta i presidentpalatsets trädgård tvivlar inte på att lille Sarkozy är skyldig. Frågan är snarare hur många andra som egentligen borde buras in.

I samband med domen hörde socialisten Segolène Royal av sig – det var hon som förlorade mot Sarkozy 2007. Hon tyckte att hon borde få bli president retroaktivt när nu motståndaren uppenbarligen inte hade hållit sig till regelboken.

Dagens president hade fint besök under veckan. Palestinska myndighetens Abbas skulle prata fred och bistånd med Macron. Vi fick snällt vänta när hans bilkortege passerade mellan Louvren och Seine.

Veckan var med tanke på Abbas stöd för terror och antisemitism sällsynt illa vald. 13 november var som bekant tioårsdagen av terrormassakern i Paris 2015. Å andra sidan passade det alldeles utmärkt att besöket inföll samma vecka som Sarkozy fick använda sitt ”du slipper ut från fängelset”-kort. Den Palestinska administrationen är ökänd för sin korruption på alla nivåer i maktapparaten.

Paris är fortfarande värt en mässa. Bland annat för den intressanta kontrasten mellan den prakt och det ceremoniel som ständigt omger presidentämbetet i republiken jämfört med vår mer mellanmjölksanpassade monarki här hemma.

Mats Fält är förtroendevald (M) i Tyresö Kommun