Mathias Bred: Visst fanden ska vi lära oss om norsk historia

”Visst fanden skal der skytes med skarpt!” Dessa de kanske mest berömda orden i modern norsk historia uttalades natten till den 9 april 1940. Kommendanten på Oscarsborgs fästning, Birger Eriksen, hade bara en handfull soldater, gamla kanoner och ett ytterst oklart mandat. Men när ett stort örlogsfartyg med släckta lanternor stävade uppför Oslofjorden beordrade den åldrade översten eld. 

Den tyska tunga kryssaren Blücher träffades och sjönk. Runt tusen tyska soldater följde med i djupet och angreppet på Norge försenades med några timmar, vilket gjorde det möjligt för den norska kungafamiljen och regeringen att fly. Därmed kunde motståndet fortsätta, och den norska staten överleva i exil.

Filmen Blücher som nu visas på norska biografer återberättar historien men växlar mellan natten den 9 april och den utredningskommission som norska staten tillsatte år 1946. Den skulle titta på orsakerna till att Norge överrumplats och hamnat under tysk ockupation. Kommissionen förhörde Eriksen, bland annat om varför han efter skotten låtit överge fästningen.

Filmen Blücher påminner om vad som händer när ett land hoppas på det bästa, men inte förbereder sig för det värsta. Det tyska angreppet på Norge 1940 var ett vågspel som kunde lyckas bara därför att de norska politikerna helt förlitade sig på neutralitet. Det norska försvaret var nedrustat och den politiska nivån vågade inte mobilisera ens när det stod klart att kriget närmade sig. Det fanns ingen entydig politisk vilja att försvara sig. Överste Eriksen var den som själv fick ta beslutet att öppna eld.

Filmen är både historia och moraldrama som känns kusligt aktuell. Den påminner om hur olika de norska och svenska erfarenheterna av andra världskriget blev. Utredningskommissionen som granskade bland andra Eriksens agerande kom till slutsatsen att ett litet land som Norge inte kunde räkna med att stå utanför vid en storkonflikt i Europa. Det var en orealistisk politik som hade lett fram till katastrofen. År 1949 blev Norge ett av länderna som grundade Nato. Beslutet fattades av en socialdemokratisk regering.

Sverige valde som bekant en annan väg. Vi klamrade oss fast vid neutraliteten, ända tills nyligen.

Men historien är aldrig över. I dag, när Sverige är i försvarsallians med Norge och båda våra länder utsätts för provokationer från en stormakt, blir Blücher en spegel. Den frågar oss: Har vi viljan att försvara det vi säger oss värna? Har vi modet att fatta beslut i tid?

Den norska – och finska – historien visar att småstater kan hävda sig om det finns en beslutsamhet. I vår tid talas det ofta om försvarsförmåga, beredskap och budgetar. Men berättelsen om Eriksen på Oscarsborg påminner om att försvarsförmåga ytterst bottnar i vilja, förtroende och i förmågan att agera även när osäkerheten är total.

Norsk historia har inte alltid haft högst prioritet i Sverige men med tanke på att vi nu är mer integrerade än någonsin med vårt broderland är det dags att vi börjar studera den med större intresse. Berättelsen om natten den 9 april 1940 är central för att förstå Norges säkerhetspolitiska vägval under efterkrigstiden. Filmen Blücher ger en bra introduktion.

Mathias Bred är politisk redaktör för SNB