Amanda Wollstad: Akademin är inget kuddrum

I veckan skrev Kalle Kniivilä i Sydsvenskan om den tjänstlediga polisen ’Rami’ som skrev in sig på en masterutbildning i Mellanösterkunskap vid Lunds Universitet förra hösten. Bara någon månad in i programmet blev han utfryst, utmobbad och anmäld.

’Rasifierade grupper av studenter på tidsbegränsade uppehållstillstånd’ ska ha känt sig otrygga, hotade och övervakade i klassrummet, enligt personal vid universitetet. Han blev anmäld till universitetets disciplinnämnd för trakasserier på grund av etnisk tillhörighet, trots att Rami själv har sin bakgrund i ett arabisktalande land i mellanöstern.

Studenterna misstänkte att han egentligen var en angivare som skickats till kursen av svenska staten. Även en lärare uppgav att hon personligen känt sig hotad av saker som Rami sade i diskussioner under hennes lektioner.

Det låter som ett fall av masspsykos a la häxjaktens dagar, eller 68-vänstern, och det är egentligen illa nog. Man kan bara föreställa sig hur den drabbade studenten påverkades av ogrundade rykten och utfrysning. Men när studenterna berättade om sina farhågor tog universitetet inte självklart kontakt med Rami för att reda upp det uppenbara missförståndet. Man förklarade inte för de övriga studenterna – och läraren – hur myndighetsutövning och yttrandefrihet fungerar i Sverige. Man såg inte till att Rami kunde delta fullt ut i den undervisning han hade rätt till.

I stället tog universitet kontakt med polismyndigheten och anmälde Rami för tjänstefel. Dessutom anmälde studierektorn honom till universitetets disciplinnämnd för ”störande eller hindrande av undervisning”.

Universitetets utredning pågick i månader innan Rami slutligen friades från alla misstankar i maj i år, eftersom det helt naturligt inte gick att styrka att det hade förkommit någon form av störande verksamhet eller trakasserier. Rami har nu i sin tur JO-anmält universitetet för deras hantering av ärendet.  

En hanteringen som onekligen väcker frågor. Inte minst om vilken institution universitetet egentligen vill vara, och vem man vänder sig till.

Ramis medstudenter hävdade bland annat att de inte vågade uttala sig om händelserna den 7 oktober 2023 i hans närvaro. Det är ändå anmärkningsvärt. Om man har studenter med så extrema åsikter om 7 oktober att de inte vågar dela dem framför en tjänstledig polis, men känner sig helt fria med övriga studenter och lärare, hur skulle man hantera judiska studenter och personal? De som redan i månader tvingades passera tältlägret ’Palestinagård’ på väg till föreläsningarna, där man högljutt proklamerade att ’Från floden till havet, Palestina är arabiskt’? Som fick sina doktorspromoveringar saboterade av högljudda demonstranter?

Spelar deras trygghet någon roll? Deras yttrande- och åsiktsfrihet? Eller är det bara vissa grupper som ges den priviligierade rätten att hysa och uttrycka tydligen tämligen extrema åsikter, och samtidigt skyddas från alla typer av mothugg och obekvämheter?

Vidare undrar man vilka fler yrkesbakgrunder universitetet helst ser låter bli att vidareutbilda sig. Under samma fakultet som Ramis masterutbildning ligger till exempel Statsvetenskapliga Institutionen, och därmed forskningen och utbildningen i Underrättelseanalys. Där figurerar en hel del både yrkesaktiva och blivande statliga tjänstemän. Ska universitetet börja springa till deras arbetsgivare också?

Ett av Sveriges äldsta universitet – en myndighet – borde även om man inte själv bedrev egen utbildning i ämnet faktiskt begripa att den svenska polisen inte genomför den typ av operationer man anklagade Rami för. Att man även om man hade gjort det naturligtvis inte skickat någon som var helt öppen med att han var polis. Och om det ändå faktiskt hade varit så hade varit en betydligt större fråga än vad den egna disciplinnämnden klarar av att hantera.

Men att någon ’tittar på politiska klistermärken på vattenflaskor’ och inte håller med i diskussionerna är knappast grund för att misstänka att en enskild tjänstledig polis bedriver illegal åsiktsregistrering å statens vägnar. Att inte uppskatta andra politiska åsikter är fullt lagligt, och även människor som ogillar Palestinaaktivister har åsiktsfrihet – till och med om de till vardags bär uniform.

Klarar man inte av att föra akademiska resonemang med någon som har fundamentalt annorlunda åsikter och bakgrund har man inte på universitetet att göra, punkt. Detta gäller naturligtvis dubbelt för undervisande personal. Akademin är inget kuddrum. Är det någonting i hela den här sörjan som bör utredas är det universitetets behandling av en enskild student som bara verkar ha nyttjat sin grundlagsstadgade yttrandefrihet i den akademiska diskussion universitetet mer än någonting annat bör vörda.

Amanda Wollstad är chefredaktör för Svensk Tidskrift