Patrik Strömer: Välskriven nutidsorientering men flera frågor förblir obesvarade

Tobias Billström Skarpt läge (Albert Bonniers förlag, 2025)

Memoarböcker mår ofta bäst av att ligga till sig en tid, även om det selektiva minnet kan göra historieskrivningen outhärdligt tillrättalagd. Det gäller även sentida händelser, men hos – den sedan ett drygt år avgångne – utrikesministern Tobias Billström (M) är det ett ganska rakt referat som kommer läsaren till del. De strax över 300 sidorna handlar om det ryska kriget i Ukraina och om Sveriges process för att bli medlem i Nato. Allt avslutas med ett antal relevanta framtidsspaningar.

Den ryska invasionen inleddes när Ann Linde var utrikesminister och Peter Hultqvist var försvarsminister. Kort sagt: Sverige hade en socialdemokratisk regering i februari 2022. En regering i ett alliansfritt (eller allianslöst som några sade) land som nu stod inför det värsta kriget på europeisk mark sedan Karl Dönitz villkorslösa kapitulation i maj 1945.

Till Socialdemokraternas försvar ska ändå sägas att det skedde tidiga möten med det största oppositionspartiet under våren 2022. Där deltog Billström som dåvarande gruppledare. Det tycks inte ha varit någon större kamp mellan S och M, men det fanns ett par avgörande skillnader: För Moderaterna hade Nato länge varit något man ställt sig positiv till, för Socialdemokraterna hade neutraliteten blivit närmast upphöjd till statsreligion. Billström är en vänlig själ och nämner inte Peter Hultqvists famösa ord om att medlemskap i Nato skulle ske ”över hans döda kropp”.

Interiören från tågkupén i Ukraina – när de nordiska och baltiska utrikesministrarna reser tillsammans – är en fin betraktelse som mynnar ut i att även ledande politiker är människor som har behov av gemenskap.

Billström lyckas även skildra hur länderna runt Östersjön (dit Norge och Island får räknas in av andra historiska skäl) känner en starkare moralisk förpliktelse gentemot Ukraina än många andra europeiska länder. Kanske har de även ett starkare egenintresse i att hjälpa till. Och det är förstås rörande att läsa om den tacksamhet som ukrainare visar, framförallt eftersom det snarare är vi som bör rikta tacksamhet åt dem. I Ryssland är tecknen på kris tydligare än någonsin. Likväl är utfallet ovisst och Ukraina kommer behöva ökat stöd under den kommande vintern. Billströms skildring av de första krigsåren blir en viktig påminnelse om den saken.

Bokens andra del handlar om den krångliga Natoprocessen. När Finland bestämt sig, gällde det att också få med Sverige. Det fanns en ömsesidig respekt och förståelse mellan brödrafolken avseende respektive lands utmaningar under förankringsarbetet. Men om Sverige initialt ställt sig mer tveksamt till Nato än Finland, övergick det svenska tvivlet snart till besvikelse när det visade sig att Turkiet och Ungern bestämt sig för att obstruera.

Finland blev också medlem före Sverige. Den inrikespolitiska situationen i Turkiet var ett faktiskt hinder – och relationen till Sverige hade inte förbättrats av Magdalena Anderssons budgetöverenskommelse med den politiska vilden Amineh Kakabaveh. Därefter tillkom koranbränningarna och systematiska påverkansoperationer som bidrog till att ytterligare försvåra för Sverige. Storpolitiken manifesterades på svenska gator.

Det är plågsamt att läsa om det fjäskande inför Turkiet som blev nödvändigt, men även fascinerande att ta del av hur mycket relationer med andra länder kom att betyda för att utfallet skulle bli som det blev. Inte minst är Billströms personliga vänskap med de brittiska och amerikanska utrikesministrarna väl skildrade, men blir ändå lite väl summariskt beskrivna för att riktigt fånga läsaren.

Det är också källan till den frustration som ligger där och bubblar under läsningen. Boken är förvisso välskriven, men trots de många dramatiska händelserna blir det aldrig riktigt spännande. Kanske beror det på den extremt sakliga framställningen, kanske för att läsaren redan vet hur det gick.

Det tråkigaste är förstås att alla spekulationer om hans avgång inte får något definitivt svar. Om man nu inte väljer att tro på förklaringen – att det viktigaste uppdraget var slutfört. Boken är därför mer av en källa till nutidsorientering än en inblick i livet som svensk utrikesminister under ett sällsynt historiskt tidevarv. Det behöver inte vara fel, men nog anar man att det finns betydligt mer att berätta än vad som har kommit på pränt.

Patrik Strömer är generalsekreterare för Svenska Snustillverkarföreningen