Ulla Hamilton: Skolinspektionens nya krav blir ett etableringsstopp

Tidöavtalet säger att de förslag som presenteras på skolområdet ska ”Utveckla rätten att välja skola och tillvarata mångfalden av utförare, och samtidigt kraftigt minska utrymmet för aktörer med kvalitetsbrister.” Samtidigt presenteras det ena utredningsdirektivet och utredningsförslaget efter det andra som riskerar att inskränka människor möjlighet att välja skola. Det är bara att beklaga. Hittills har det inte presenterats några förslag som handlar om att utveckla rätten att välja skola. Ej heller förslag som handlar om att tillvarata mångfalden av utförare. Och när det gäller frågan om att minska utrymmet för aktörer med kvalitetsbrister verkar kommunala huvudmän helt uteslutas från det perspektivet. Och framförallt saknas helt en definition av vad som menas med kvalitetsbrister.

Vad har jag för grund för dessa påståenden?

– Skolinspektionen har infört ett kravet på att den som ansöker om tillstånd för att starta friskola måste ange på vilken adress som detta ska ske. Detta krav ska nu Utredningen om vinst i skolan behandla i sitt slutbetänkande.

– Det har inte presenterats några förslag som innebär att människor kan göra ett mer informerat skolval

– När det gäller ambitionen att tillvarata mångfald av utförare går förslagen snarare i motsatt riktning. Det handlar till exempel om lagstadgad reglering av undervisningstiden och andra förslag som tydligt påverkar såväl ägares som skolledares möjligheter att planera sin egen verksamhet.

– Det saknas en definition av vad som menas med kvalitet, vilket givetvis är en förutsättning för att man ska kunna göra en rättssäker bedömning av vad som menas med kvalitetsbrister.

– De mängder av krav som nu presenteras som de fakto begränsar skolors möjligheter att just erbjuda en mångfald – all verksamhet ska stöpas i samma statsreglerade form – är sjävfallet ett grundskott mot mångfalden och därmed begränsas också elevernas valfrihet. Valfriheten riskerar att begränsas till enbart kommunala huvudmän respektive friskolor, där undervisningen och organisationen i princip ska vara densamma. Det befrämjar inte innovationer och utveckling av svensk skola.

Politiker och myndigheter kan sätta käppar i hjulet för verksamheter på många sätt. Skolinspektionen har sedan en tid tillbaka gjort en omtolkning av Skollagens regelverket när det gäller villkor för tillstånd för att starta en friskola. Myndighetens omtolkning innebär i praktiken ett etableringsstopp för friskolor. Hur kan jag påstå det?

För att starta en friskola krävs det ett tillstånd, det finns ingen fri etableringsrätt som vissa påstår. Ansökan om att starta eller utöka en friskola ska lämnas in till Skolinspektionen senast sista januari. Det gäller verksamheter som ska starta höstterminen 18 månader senare. I tillståndsansökan ska det specificeras vilken skolform, årskurs eller gymnasieprogram ansökan gäller. Den omtolkning som Skolinspektionen gjort av regelverket innebär att det ska anges i tillståndsansökan på vilken adress som verksamheten ska bedrivas. Den skärpta tolkningen innebär att en friskolehuvudman ska, innan man har fått ett tillstånd om att starta en verksamhet eller utöka en befintlig verksamhet, ange på vilken adress som verksamheten ska bedrivas, 18 månader framåt i tiden. Det är inte gratis att planera för att starta en friskola, det krävs ordentligt med kapital. De som ännu inte har någon skola har heller inte några intäkter. Det Skolinspektionen nu kräver är att du ska ange på vilken adress skolverksamheten ska bedrivas innan du vet om du får tillstånd för att bedriva verksamheten. Hur många friskolehuvudmän kan betala för en tom lokal i 18 månader? Vilka fastighetsägare vill sluta ett sådana kontrakt med en aktör som inte har några intäkter? Skolinspektionens omtolkning skapar ett orimligt krav som kan betraktas som ett etableringsstopp, i vart fall för små verksamheter. Genom att koppla tillståndet till en specifik adress omöjliggör Skolinspektionen en flexibel hantering av verksamheten. Under dessa 18 månader kan det till exempel visa sig att det blir problem med den angivna lokalen av något skäl. Då är det inte möjligt för friskolehuvudmannen att byta lokal, för det innebär en ny adress som inte omfattas av tillståndsansökan. Samma sak gäller om det finns behov av att hitta en annan lokal pga antingen minskat elevantal eller ökat elevantal. Då tvingas du ansöka om nytt tillstånd hos Skolinspektionen och därmed skapas en osäkerhet för hela den befintliga verksamheten. Något som ytterst riskerar att drabba elever och medarbetare.

Utredningen om vinst i skolan har i sina direktiv att utreda införandet av krav på ny ansökan vid bland annat adressändringar, det vill säga det som Skolinspektionen redan har börjat tillämpa på eget bevåg. Man kan undra vad som är syftet med denna skärpning av tillämpningen och önskan om att införa det tuffare kravet i lagstiftningen. Redan idag sker en ägar-och ledningsprövning i tillståndsprövningen, det sker en ganskning av efterfrågan och om ett tillstånd kan innebära negativa konsekvenser för kommunen. Innan en verksamhet som fått tillstånd får starta gör Skolinspektionen en etableringskontroll. Det innebär att de kontrollerar lokaler och övriga förutsättningar för att bedriva en kvalitativ verksamhet. Skolinspektionen har således gott om verktyg för att kontrollera verksamheterna redan som det är idag. Därtill kommer den ordinarie löpande tillsynsverksamheten.

Den uttalade ambitionen i Tidöavtalet att ”Utveckla rätten att välja skola och tillvarata mångfalden av utförare, och samtidigt kraftigt minska utrymmet för aktörer med kvalitetsbrister.” måste bevisas i handling för att vara trovärdig. Om Skolinspektionen får fortsätta att kräva att en tillståndsansökan måste ange på vilken adress verksamheten ska bedrivas 18 månader senare accepterar Tidöpartierna i praktiken ett etableringsförbud. Kraven på att godkännandet ska gälla en viss adress och att det krävs ett nytt tillstånd om verksamheten behöver flytta är helt oproportionerliga. De kan även faktiskt motverka friskolors incitament för att byta till lokaler som passar verksamheten bättre om en flytt innebär att verksamheten måste ansöka om nytt tillstånd. Det är oproportionerligt och skapar dessutom oro och osäkerhet bland såväl elever, föräldrar som medarbetare. Tidöpartierna har makten att stoppa dessa ideer och visa att de menar allvar med att mångfalden av utförare ska tillvaratas och rätten att välja skola utvecklas. För de ovan beskrivna adresskraven får helt motsatt effekt.

Ulla Hamilton är fri debattör och tidigare VD för Friskolornas Riksförbund