Tobias Ström: Fredrik Segerfeldt utmanar industristödens logik

Industristöd har blivit standard. Fredrik Segerfeldt frågar var värdet skapas i dag. Han vill flytta blicken från nya fabriker till mer kunskap och specialisering. Varningen är tydlig: politiskt styrd återindustrialisering kan göra oss fattigare och smutsigare. Bakgrunden är ideologisk. Parollen ”ta tillbaka kontrollen” och stora industristöd har gett protektionismen medvind. Det gör boken aktuell.

Fredrik Segerfeldt: Efter Industrin: friare, rikare, grönare, Timbro, 2025

Segerfeldt inleder med att beskriva hur tjänstesamhället växer fram och för sedan in frihetsfrågan. För att förankra de ekonomiska resonemangen vänder han sig därefter till historien. I ett vasst kapitel prövar han fem seglivade idéer mot tidsserier och källor. Myten om ”rekordåren” 1949–1974 tas upp med hänvisning till tidigare forskning och blir en ingång till frågan om skatternas roll för tillväxten.

Sveriges ekonomiska historia leder vidare till frågan om hur vi blev rikare. Kärnan är enkel: i utvecklade ekonomier växer tjänsternas andel av både BNP och jobb. Segerfeldt visar sambanden mellan en växande tjänstesektor, färre industrijobb och högre inkomster. Han följer upp med den internationella handelns utveckling. Mer värde skapas med mindre materia – via design, mjukvara, finans och forskning.

Sedan följer ”grönare”. När vi använder mindre material och arbetar mer effektivt minskar energi- och materialåtgången. Boken bemöter invändningen om ”exporterade utsläpp” med långa tidsserier. I Sverige minskar utsläppen både i produktionen och i konsumtionen. Liknande mönster syns även internationellt. Budskapet är inte att utsläppen försvinner av sig själva, utan att välstånd kan öka samtidigt som utsläppen minskar när mer av värdet skapas i tjänster som Spotify.

Bokens svagaste del är frihetsavsnittet. Segerfeldt ger många talande exempel som visar att vissa reformer kan öka valfrihet, men inte att tjänstesamhället i sig skapar frihet. Här saknas samma tyngd som i avsnitten ”rikare” och ”grönare”. För att övertyga behövs också serier, tydliga mått och en förklaring till sambanden. Boken lyckas därmed inte riktigt driva hem tesen om att tjänstesamhället gjort oss friare.

Styrkan ligger i hur studier och statistik samlas och vävs samman, med en välkommen tydlighet om metodens gränser. Samtidigt blir framställningen datatung och nästan akademisk. Graferna kommer tätt och små skillnader är svåra att avläsa i det komprimerade formatet. Tolkningarna är korta i början och fylligare senare, vilket gör inledningen mindre övertygande. Är boken krävande? Ja – men lärorik för den som vill förstå svensk ekonomisk historia och hur Sverige blev rikare och grönare.

”Framtiden ligger inte i det förflutna.” Slutorden fångar bokens kärna. Det var inte en plan som gjorde Sverige till ett tjänstesamhälle, utan människors val. Resultatet blev högre inkomster och lägre miljöpåverkan. I en tid av elpriskris, industristöd och protektionism är påminnelsen värdefull. En politiskt styrd återindustrialisering riskerar att bli dyr, trög och mindre effektiv än marknadens urval.

Tobias Ström går Svenska Nyhetsbyråns Skribentskola 2025