Amanda Wollstad: Våga tänka tanken

I veckan arrangerade Tidningsutgivarna och Sveriges Tidskrifter en beredskapskonferens för media. Ett utmärkt initiativ och en möjlighet för mediehusen på plats att utbyta erfarenheter med varandra och gästande myndighetsföreträdare, för det är tydligt att vissa kommit betydligt längre än andra i sina förberedelser för en tuffare verklighet.

Ändå dröjde sig några farhågor kvar när undertecknad fick möjlighet att hjälpa till att avrunda konferensen. I likhet med allt för många verksamheter vågar man inte riktigt löpa linan ut.

Kriget är den dimensionerande faktorn för svensk beredskap. Är man förberedd för kriget så är man förberedd för allt annat på den lägre skalan av kris och konflikter. Så långt var alla överens. Men sen tog det stopp. Någon konstaterade till och med lite slarvigt att vi förbereder oss för kriget, som inte kommer, så klarar vi allt annat

Men kriget är inte någon teoretisk beredningsmodell. Kriget är den dimensionerande faktorn för att vi måsta vara beredda på krig. För att det finns en risk att Sverige ska hamna i krig.

Jag vill se er öva konstaterade ministern för civilt försvar på sociala medier, nyligen hemkommen från en CBRN-övning i norra Finland.

Bara genom att öva vet man om systemen fungerar på distans, om reservgeneratorerna startar, om alla vet var de ska bege sig, vad deras främsta roll är när krisen eller kriget kommer.

Det första steget i att öva är att föreställa sig ett scenario att öva på. Det är ibland de svåraste, men också det viktigaste. Om A sker, så kommer B hända. Men sedan då? Och sedan? Och sedan?

Om strömmen går, vad händer då? Det blir mörkt, förstås. Men det blir snart också kallt. Vattnet slutar komma ur kranen. Det går inte att spola på toaletten. Wifi slutar fungera. Är elavbrottet tillräckligt omfattande laddar mobilmasternas reservbatterier så småningom ur och det spelar ingen roll hur många reservbatterier du har. Vad gör man då?

På samma sätt måste varje scenario följas till sin slutpunkt. Om det blir krig, vad kan hända? Vad gör jag då?

Hur kommer nyheterna ut om redaktionen bombats? Om den plötsligt ligger bakom fiendens linje? Hur fungerar din verksamhet och de samhällsviktiga verksamheter ni ansvarar för inte bara i kris, utan i krig? Vad kan du göra för att förbereda dig och er på det?

Det handlar inte om att ta höjd för något som inte kommer hända. Vi är ingen särskild sort i Sverige som är unikt förskonade från världens ondska. Vi kan inte räkna med att vår tur och vår tidigare undfallenhet kommer rädda oss hur många gånger som helst. Moskvas skugga vilar lika tungt över oss.

I februari släppte den danska militära underrättelsetjänsten en rapport som fastslog att om kriget i Ukraina upphör eller konflikten fryser kan Ryssland redan efter ett halvår vara redo för ett lokalt krig i ett angränsande land. Efter två år kan man utgöra ett trovärdigt hot mot en eller flera NATO-länder och vara redo för ett regionalt krig i Östersjöregionen.

Ett flertal andra europeiska aktörer har sedan dess släppt liknande analyser, och de senaste veckornas händelser tyder på att bedömningen kan ha varit optimistisk.

Vi måste våga tänka den tanken.

Vi förbereder för krig så att vi får leva i fred, men det kommer aldrig vara enbart vårt val. Kriget är den dimensionerande faktorn därför att det kan bli krig i Sverige. Innan vi inser det kommer vi aldrig kunna förbereda oss.

Amanda Wollstad är chefredaktör för Svensk Tidskrift