Amanda Wollstad: Överge inte kyrkan – gå och rösta

På söndag är det kyrkoval och engagemanget på den borgerliga sidan är förskräckande lågt.

På andra håll är det annorlunda. Socialdemokraterna, Vänstern och Centerpartiet ser kyrkopolitiken som en politisk arena vilken som helst och kyrkovalet som ett genrep inför nästa års riksdagsval. Med partibidrag, klatschiga slogans och kandidater som när de väl valts knappt bryr sig om att släpa sig till mötena ska maktens tas varhelst den finns, oavsett engagemang i de faktiska sakfrågorna.

Det illustrerades med all önskvärd tydlighet när SSU försökte lansera kampanjsloganen ’Hade Jesus levt hade han varit sosse’, vilket fick den troende kyrkomedlemmen att hoppa till inte så mycket på grund av de barnsliga försöken att dra in Guds son i den samtida svenska partipolitiken, som över formuleringen ’hade Jesus levt’.

Jesus lever ju. Kristus är uppstånden. Det är grunden för den kristna tron och reciteras troget i trosbekännelsen varje söndag – och ibland annars också. Vet man inte det har man faktiskt inte i kyrkopolitiken att göra.  

Visst ska kyrkan vara öppen och välkomnande, och inte ska arbetet för de ensamma och utsatta diskriminera, men det är en kyrka det handlar om, inte en syjunta. Och definitivt ingen politisk förening.

Ändå är det kanske därför så många borgerligt sinnade medlemmar stannar hemma. Därför att man helt riktigt tycker att partipolitiken ska hålla sig borta från kyrkan. Men det innebär inte att det inte pågår en ideologisk kamp om vad kyrkan är och bör vara. Och den håller vi på att förlora på walk over

Det är förståeligt att många till höger om mitten känner en stor uppgivelse inför det sätt Svenska Kyrkan väljer att kommunicera kring sin verksamhet. Det är billiga politiska poänger, sorgmarscher för klimatet, klockringningar för Gaza utan att ett ord om de israeliska gisslan, bristande engagemang för Ukraina och kriget som rasar i Europa, för utsatta och förföljda trossyskon runt om i världen, och ett kyrkoval som fortfarande domineras av partipolitiken.

Men det finns en annan kyrka också. Den som står mitt i din lokala församling. Där den teologiska debatten i många fall lever i högsta välmående, där tron förkunnas och där engagemanget för lokalsamhället och för de minsta av våra bröder och systrar vägleder verksamheten, tillsammans med evangeliet.

Så gå och rösta på söndag. Gå på en gudstjänst – och inte bara på första advent. Följ med på kyrkkaffet efteråt. Hälsa på din präst, din diakon, din kantor och din kyrkvärd. På din borgerligt sinnade kyrkopolitiker, som kämpar för den kyrka du skulle vilja se under en icke partipolitisk beteckning – som Borgerlig Kristen Samverkan, från vilka Jonas Frycklund har skrivit klokt om det stundande valet i flera artiklar i Svensk Tidskrift.

Ta reda på vad din församling bjuder in till för bibelstudier, andakter och konserter. Vilken verksamhet man bedriver för familjer, unga, äldre och utsatta. För den rika kulturhistora man är satt att förvalta.

Det kan hända att du ändå blir besviken – men engagera dig då för en förändring.

Förra året var valdeltagandet i valet till kyrkomötet 18,4 %, vilket i sin tur var den näst högsta siffran sedan 1930. Det krävs inte mycket för att påverka styret till det bättre.

Vi som tycker att Svenska Kyrkans främsta uppgift är att sprida evangeliet, inte floskler, har minst lika stor rätt till våra fäders kyrka som 68-arvtagarna – men då får vi också kämpa för den.

Amanda Wollstad är chefredaktör för Svensk Tidskrift