Andreas Birro: Qatar är västvärldens blinda fläck
Qatars makt bygger på motsägelser. Genom att samtidigt ge skydd åt radikaler och husera allierade har landet försökt navigera kriser utan att lösa dem. Doha trodde att det gick att balansera mellan USA:s militär och Hamas ledarskap. Israels tillslag mot Hamas kvarvarande ledarskikt i huvudstaden visar att denna strategi inte är hållbar.
Israel genomförde den 9 september en militär aktion, vilket omedelbart skapar betydande geopolitiska omvälvningar. Flera stater med intressen i regionen, inte minst de som eftersträvar långsiktiga gaskontrakt eller, i USA:s fall, upprätthållandet av en strategisk militärbas landet, kommer sannolikt under den närmsta tiden att framhålla Qatars centrala roll för handel, stabilitet och säkerhet. USA:s president Donald Trump var snabbt ute med att ta avstånd från attacken.[1]
Samtidigt kommer den internationella diskussionen sannolikt att präglas av stark retorik kring folkrätten, den hotade internationella ordningen samt kritik mot Israel, ofta framställt som en okontrollerbar aktör. Denna diskurs riskerar dock att stanna vid verbala markeringar snarare än att resultera i substantiella åtgärder. Det är mot bakgrund av denna geopolitiska realism vi måste förstå västvärldens reaktioner. Men det bevisar bara att vi behöver en ny strategi för Qatar.
Qatar har inte bara en lång historia av att finansiera terrorism och att härbergera terrorister. Enligt en kartläggning gjord av The Free Press[2] så har de spenderat nästan 100 miljarder dollar under de senaste två decennierna för att påverka amerikanska skolor och universitet, men även på att påverka medier och på politisk påverkan. I utbyte mot alla dessa pengar har landet vunnit välvilja från ledande lagstiftare, mäktiga maktspelare i Washington, inflytelserika journalister och tjänstemän i flera amerikanska administrationer.
Efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022 har Qatars gasexporter blivit viktiga för västvärldens energisäkerhet, eftersom de minskar beroendet av rysk gas. Samtidigt har samarbetet med Qatar skapat en svår balans, där politiska och etiska frågor väger mot behovet av energi.
Med ungefär 11 procent av världens naturgasreserver och endast 330 000 invånare har Qatar gott om rikedomar att använda för att köpa prestige och inflytande. Dohas plånbok är en viktig källa till mjuk makt som landet utnyttjar för att putsa sitt rykte och främja sina intressen utomlands. Även i Sverige har Qatar finansierat religiös verksamhet.[3]
Qatar är också ett säte för Muslimska brödraskapet, en avgörande finansieringskälla för Hamas och en diplomatisk och energipolitisk partner till Iran. De har agerat fristad för talibanernas tidigare exilbaserade politiska ledarskap, och varit finansiär och påhejare av palestinsk terrorism samt den främsta propagandakanalen för islamism genom sin mediejätte Al Jazeera, som når 430 miljoner människor i mer än 150 länder. Qatars påverkanskampanjer fungerar.
Till exempel anordnade Georgetown Universitys campus i Doha en konferens om ”Gazas framtid” i september 2024, där en före detta Al Jazeera-chef deltog som hyllade Hamas massaker den 7 oktober. Han hade tidigare hållit en tio minuter lång lovtalsliknande hyllning till Yusuf al-Qaradawi, den avlidne, Muslimska brödraskapet-nära predikanten som blev känd för att försvara självmordsbombningar mot israeler.[4] Listan över liknande exempel kan göras lång.
Framstående medlemmar av Qatars kungafamilj har tydligt uttryckt sin beundran för islamism, och för Hamas i synnerhet. Sheikha Moza bint Nasser, mor till Qatars emir och ordförande för en utbildningsstiftelse som kanaliserar miljontals dollar till amerikanska skolor, hyllade hjärnan bakom massakern den 7 oktober 2023, Yahya Sinwar.[5]
”Han kommer att leva vidare,” skrev hon på X efter hans död förra året, ”och de kommer att vara borta.”
På längre sikt kan det hävdas att Qatar utgör en mer komplex utmaning än Iran. Iran, som saknar kärnvapen, präglas av betydande politiska, ekonomiska och sociala svagheter. Landets maktbas vilar huvudsakligen på dess ideologiska orientering och regionala nätverk av miliser, vilka under senare år har försvagats till följd av både yttre tryck och interna motsättningar. Den islamiska republikens engagemang i Libanon, Irak och Jemen genom revolutionsgardet har mött ökande motstånd, och dess inflytande i Syrien har minskat.
Qatar å andra sidan uppvisar större resiliens genom sin starka ekonomi, baserad på omfattande gasexport. Landets finansiella resurser gör det möjligt att utöva inflytande internationellt genom mjuk makt, diplomati och strategiska investeringar, snarare än genom militära medel. Denna förmåga att projicera makt utan direkt konfrontation skapar en annan typ av utmaning för det internationella samfundet.
Allt det som många har fruktat från Ryssland gör Qatar, men med större sofistikering. Landet behärskar sociala medier som TikTok och Instagram, har djupgående kunskap om Mellanösternfrågor och utnyttjar universitetens värld som en arena för inflytande. Som Israelkännaren och frilansjournalisten Tobias Gisle uttryckte det: ”När Ryssland riktar in sig på unga människor som röstar höger och populistiskt så riktar Qatar in sig på unga vänsterväljare samt muslimer i väst”.
Qatar har länge utnyttjat sin unika position i mitten för att kunna spela flera sidor mot varandra. Israels attack visar att den illusionen av dubbelspel är över. Detta innebär en unik möjlighet för västvärlden att noggrant överväga sitt strategiska förhållningssätt gentemot Qatar.
Andreas Birro är frilansande skribent och opinionsbildare
[1] https://reuters.omni.se/trump-says-decision-to-strike-in-qatar-was-netanyahu-s-alone/a/LM2WPV
[2] https://www.thefp.com/p/how-qatar-bought-america-9df
[3] https://www.sverigesradio.se/artikel/5530891
[4]https://www.fdd.org/analysis/2024/09/17/georgetowns-qatari-branch-to-host-former-al-jazeera-executive-who-praised-october-7-massacre/
[5]https://x.com/mozabintnasser/status/1847276461671035391