Olle Edholm: Donald Trumps messiaskomplex

Under hela Donald Trumps politiska karriär har han haft nära band till det som de senaste decennierna benämnts som “den kristna högern”. Detta har kommit till uttryck på flera olika sätt. Det är nästintill en naturlag för presidenten att avsluta ett tal med “God bless America”, dessutom har gäster från religiösa samfund fått en ökad närvaro och offentliga böner under kabinettmöten är vanligt förekommande. Trumps attityd till abort och dödshjälp är också ett exempel på hur religiösa motiv ligger till grunden för hans åsikter. Under sommaren 2025 har detta tagit nya vändningar. I en intervju med svärdottern Lara Trump hävdar presidenten att det var Gud själv som räddade honom undan mordattentatet i Boulder i fjol. Men vad betyder detta egentligen? Menar Trump att han har gudomliga uppdrag eller är detta bara en frispråkig allegori likt många andra?

Ända sedan 1970-talet har stora kristna grupper engagerat sig tydligt på den högra sidan av amerikansk politik. Även om detta även omfattar lutheraner, presbyterianer, baptister och katoliker så är det oftast evangelikaler man återkommer till som referenspunkt för denna utveckling. Evangelikalismen är sprungen ur den stora väckelserörelsen i USA från mitten av 1700-talet. Rörelsen bidrog till en mer demokratisk och personlig men stark syn på religion, som kom att påverka USA:s bildande. Den teologiska inriktningen evangelikalism karaktäriseras av en uppfattning av att Bibeln till fullo är ekvivalent till verklig historieskrivning, och en stark frälsningstradition. De lägger även mycket stor vikt vid missionsarbete, vilket har lett till att denna rörelse växer i andra delar av världen som Brasilien, Nigeria och Sydkorea. Det närmsta man kan komma en svensk motsvarighet är troligen inriktningar inom pingströrelsen.

I likhet med andra kristna rörelser som exempelvis Jehovas vittnen var kristna evangelikala inte särskilt starkt engagerade i amerikansk politik fram till 70-talet. Det var under 1970-talet som den kristna högern tydligt mobiliserades. Detta skedde i samband med att flera moralfrågor som drivits av 1968-rörelsen började få allt tydligare fäste. Dessa frågor rör ämnen som delade samhället och var väldigt polariserande. Idag hade vi enkelt referat till dem som en del av kulturkriget. En stående referens som ekar än i våra dagar är fallet Roe v Wade som förändrade kvinnors tillgång till reproduktiv hälsa i en monumental skala. Frågor som abort, sekularism och traditionella familjevärderingar var något som republikanerna använde för att vidare mobilisera denna rörelse under 1980-talet. Detta är en stor del i förklaringen till varför Ronald Reagan lyckas vinna valen både 1980 och 1984 med så stor marginal. Sedan dess har denna del av väljarkåren funnits med i varje val, och republikanska presidentkandidater har haft lite olika metoder för att knyta an till dem – med varierande resultat.

Enligt det väl ansedda institutet Pew Research Center så utgör den evangelikala gruppen ungefär 37% av de kristna i USA och 23% av den totala befolkningen. Det är därmed svårt att som politiker inte förhålla sig till denna väljargrupp, inte minst om man har sin valkrets i exempelvis södra USA där den är mycket dominant. Denna grupp utgör trots allt ungefär en fjärdedel av USA:s befolkning så att helt räkna bort dem är det sista som någon framgångsrik politiker bör göra.

Den 16/6-2015 lanserade Donald Trump sin kampanj till presidentvalet följande år. Han gjorde det genom att hålla ett mycket uppmärksammat tal i Trump Tower. Talets tydliga huvudfokus var frågan om migration som alltid varit Donald Trumps kärnfråga. I talet nämner han bara Gud vid ett tillfälle. Ett och ett halvt år senare när han sedermera valts till president och svurits in så refererar han till gud fyra gånger i sitt installationstal varav en av dessa är direkt citerat ur psaltaren.

Donald Trump själv har under hela sitt liv haft en relativt ambivalent relation till religion som stundtals framstått som distanserad. Att recensera en enskild människas trosuppfattning och vidare kategorisera denna är dock inte problemfritt, Trump är knappast ett undantag. Det är därav svårt att avgöra huruvida detta kommer ifrån en opportunistisk funtad vilja att nå ut till väljargrupper eller om det kommer direkt från Donald Trumps hjärta. Det centrala här är inte varför han gör det utan att han gör det och på vilket sätt.

I sitt installationstal 20/1-2025 refererar Donald Trump till Gud vid tre separata tillfällen. Det religiösa inflytandet på hans politik under hans andra mandatperiod tycks definitivt ha ökat. Franklin Graham (son till Billy Graham), kardinal Timothy Dolan och pastor Lorenzo Sewell var alla talare under Trumps installation i vintras. I februari valde han att etablera “The White House Faith Office” vars roll verkar vara något diffus men ändå tydligt kretsar kring att minska diskriminering mot religiösa grupper, särskilt mot kristna. Det verkar dock som att detta narrativ inte riktigt finns hos hela den amerikanska befolkningen, knappt ens hos hela den kristna befolkningen. Enligt forskningsorganisationen PRRI är vita kristna evangelikala den enda gruppen där en majoritet faktiskt ser detta som ett lika stort problem som diskriminering mot andra grupper.

En händelse som kom att skaka om både amerikansk politik men också Donald Trump själv var när han blev utsatt för ett mordförsök i Boulder under sommaren 2024. Trump överlevde attentatet med nöd och näppe och denna händelse tycks ha blivit en återkommande referenspunkt för Trumps minst sagt uppseendeväckande påståenden. Han har bland annat hävdat att han blev räddad av Gud för att göra USA storslaget igen. Denna retorik är faktiskt inget nytt. Redan inför primärvalet i Iowa delade Trump en minst sagt bisarr video som förklarar hur Gud gav USA Trump. Videons språk påminner om det man möter i Gamla testamentet som beskriver profetiska uppgifter utförda av bibliska karaktärer som Adam, Noa och Moses. På många sätt blir det rätt paradoxalt. Donald Trump finns inte med i bibeln och som kristen evangelikal borde man utifrån ett bokstavstroget synsätt tolka detta som anspråk på den viktigaste berättelsen i människans historia. Men det är snarare bildspråket, det bibliska berättarspråket och de politiska reformerna som tydligt tilltalar de evangelikala kristna.

Utvecklingen av detta bildspråk är en kombination av personligt ego och fiskande efter väljargrupper. Vita kristna evangelikala fortsätter vara en helt vital del av Donald Trumps väljarbas. Hans messianska bildspråk förstärker inte bara bilden av en personkult-liknande stämning i hans parti utan visar även på en vilja att gå bortom konventionella metoder för att nå ut till särskilda väljargrupper, vilket han förvisso inte är ensam om. Men det finns behova av att faktiskt förstå vad denna retorik grundar sig i och varför den fungerar på Trumps väljare, trots att Trump ju faktiskt aldrig nämns i Bibeln.

Oavsett Trumps egen religiösa uppfattning så kan man konstatera att hans stundtals religiösa retorik åtminstone får ett kraftfullt utslag hos vissa väljargrupper. Frågan om Gud skapade Donald Trump för att rädda USA eller om det enbart är ett uttryck för egocentrism och en opportunistisk jakt på väljare förblir ett mysterium. Jag själv landar nog i det sistnämnda alternativet.

Olle Edborg är student i Religionsvetenskap

Källor:
Pew Research Center, Religious Landscape Study: Religious Identity in the United States
Public Religion Research Institute (PRRI), Democracy at a Crossroads: How Americans View Trump’s First 100 Days in Office
The White House, Establishment of The White House Faith Office
The Independent, “Trump shares bizarre God made Trump” campaign video