Verkligheten bortom Visby

Det är illavarslande hur politikerveckan i Visby orienterar sig mot sina egna seminarier och ständiga utspel samtidigt som tunga moln sänker sig över Europa och Sverige. Gunnar Hökmark skriver om att verkligheten är viktigare än det politiska spelet.

Under den politiska veckan i Almedalen har vi sett mycket av den allt mer typiska utspelskarusellen. Ofta slutar den i en budgivning med skattepengar och tycks handla mer om dagens mediatäckning i Visby än om verkligheten i världen. De förslag som läggs på hög om fler miljarder – mer av det ena och ännu mer av det andra – löper en betydande risk att leda till lägre pensioner och färre jobb.

Välfärd skapas inte i seminarier. Lika lite som att trygghet säkras för att vi säger att den är viktig i oändliga intervjuer. Det handlar i stället om grundläggande förutsättningar för hur Sverige ska klara sig i världen, hur svenska företag ska klara en växande global konkurrens och hur vi lyckas att påverka Europa mot ökad stabilitet och kraft i stället för mot fragmentering och motsättningar. Det handlar om att bereda plats för näringsfrihet och förtagande, människor och familj.

Det är inte seriöst när finansministern mellan mingel och seminarier säger sig slå vakt om svensk välfärd genom att vilja styra familjers vardag i tron om att Socialdemokraterna vet bättre än familjerna. Det är inte seriöst att tro sig stärka välfärden genom åter nya program för praktikanter och genom att se vården som en plats dit alla de som nu saknar utbildning och läskunskaper ska få arbetsträna.

Det finns en tro bland en hel del politiker, framförallt vänsterpolitiker, om att om vi bara höjer skatten och ökar utgifterna löser sig allt. Det är ett farligt felslut. Det är inte resurserna som är problemet utan hanteringen av resurserna. Det är inte människorna inom vården eller skolan som brister utan systemet för hur det ska fungera. Ett uttryck för detta är att de privata verksamheterna fungerar så pass mycket bättre än den som drivs av och kontrolleras av det offentliga. Deras vinst är ett uttryck för den offentliga verksamhetens omfattande resursförluster. Underskotten i de offentliga välfärdsverksamheterna är i sin tur ett ytterligare uttryck för välfärdsförlust.

Verkligheten är viktigare än det politiska spelet på Visbys gator och torg. Den är viktigare än antalet intervjuer man redovisar och allvarligare än antalet seminarier som intresseorganisationer bjuder in till. Svensk politik behöver ett fokus som går bortom det politiska spelets spekulationer, överbud och utspel. Verkligheten med sina utmaningar mot vår välfärd och samhällsstabilitet, och ytterst mot vår säkerhet och frihet, är en lämplig bas för detta. Vi kan möta en del av utmaningarna genom vår politik, vi kan förändra våra egna förutsättningar genom reformer som ger ökad dynamik eller ökad säkerhet. Vi kan reformera så att vi får ökad styrka att möta osäkerheten och ta tillvara på de möjligheter den ger.

Titta på vårt försvar. Trots ett oändligt antal seminarier under politikerveckan kring läget i vår omvärld har ingen kunnat samla sig till att säkerställa att försvaret får de resurser som krävs. Det behövs ingen budgivning i utspel om att ge försvaret mer än vad den andre säger utan det räcker med att ge försvaret vad som behövs för att säkerställa vår trygghet. Vi behöver återhämta vår förmåga som förlorats genom den felaktiga politik som förts och anpassa oss till de krav verkligheten i dag ställer. Det är inte budgetlagstiftningen eller försvarsdepartementets planer för försvarsberedningen som ska styra över det svenska försvaret. Vi styr själva över vår egen säkerhet.

Eller den offentliga sektorn. Där krävs en politik som reformerar system som fungerar allt sämre och som prioriterar mångfald, konkurrens, kvalitet, utveckling och valfrihet. Vår forskning kräver större anslag och tydligare koncentration till våra ledande forskningsuniversitet. På samma sätt kräver företagande lägre skatter och mindre regleringar. Vår arbetsmarknad kräver lägre trösklar och ökad rörlighet. Bostadspolitiken behöver inte reformer som gör det dyrare att bo och som stänger fler ute utan reformer som ger fler bostäder och en minskad bostadsbrist, och en sundare prisutveckling. Energipolitiken behöver kärnkraft så att vi kan bidra till minskningen av utsläpp i våra grannländer och skapa en ökad försörjningstrygghet. Välfärden behöver fler privata alternativ som höjer kvaliteten, möter människors många olika behov och som pressar fram en effektiv användning av våra resurser.

Det är inte genom en politiskt konstlad budgivning i en statisk samhällsbild som vi möter våra utmaningar utan genom en politik som vågar möta en föränderlig och osäkerhet verklighet. Det får inte vara intresseorganisationers krav, de ändlösa seminarierna, konsulternas råd, medias spelspekulationer och tron på ständigt nya utspel som sätter agendan utan vi behöver en stabil politik där verkligheten är agendan. Politik handlar om vägval och ansvar. Ser vi inte de mörka molnen riskerar mörkret att sänka sig över vårt Europa och över Sverige. Ser vi ljuspunkterna och möjligheterna att förändra och stärka våra grundläggande förutsättningar får ljuset större kraft.

Gunnar Hökmark är Europaparlamentariker för Moderaterna