Print Friendly

Tysta farbrorn berör

Av Solveig Voyce | 13 september 2013

stefanlofvenhumlanLena Hennel och Lova Olsson
Humlan som flyger – berättelsen om Stefan Löfven
Norstedts förlag 2013

Vilka händelser ledde till att Stefan Löfven blev Socialdemokraternas partiordförande? Vilka personliga egenskaper har den man som kan komma att bli Sveriges nästa statsminister? Reportrarna Lena Hennel och Lova Olsson har gjort en research som heter duga sedan de lämnade Svenska Dagbladets tidningsredaktion tillfälligt för att grotta ned sig i Stefan Löfvens liv.

Allt, ja – verkligen allt, finns att ta del av. Klassiska ”bakom kulisserna”-beskrivningar, intervjuer med ett hundratal personer och mängder av information från ett stort antal böcker och tidningar har lagt grunden till detta välskrivna alster som släpps ett år innan riksdagsvalet.

Det är en stabil partiordförande som beskrivs i de många pratminusen i boken. Läsaren får bilden av en reko kille som tycker om att käka köttbullar med stuvade makaroner, som liknas vid en burrig humla och som tycker att det är ”viktigt att ha roligt”. Stefan Löfven själv rycker mest på axlarna åt ord som yttras över hans ledarstil och personliga egenskaper. ”Jag är som jag är”, säger han till Hennel och Olsson.

Stefan Löfven föddes 1957 i ett land som då varit (S)-märkt i en kvarts sekel. Hans start i livet var allt annat än lätt. De inledande kapitlen och även de avslutande är gripande. Gossen Stefan är bara en dryg månad gammal när beslutet fattas av Stockholms stads barnavårdsnämnd. Han ska omhändertas för samhällsvård. Avsnitten om hur det gick till när han som liten pojke kom till sin fosterfamilj lämnar ingen oberörd.

Utan att göra någon snyftig story av hans uppväxt griper ett rakt och enkelt berättande tag i läsaren när barndomsåren skildras. Här får vi följa Stefans ankomst till fosterföräldrarna Iris och Ture i Sunnersta, där detaljrika beskrivningar målar upp bilden av hur den lille Stefan i blå overall med vit mössa finner sin plats i familjen. När Stefan Löfvens biologiska mamma blir sjuk och slutligen går bort får läsaren vara med och ta del av telefonsamtal och känslomässiga reaktioner. I vuxen ålder får han veta att han har en bror och senare uppdagas att han har en halvsyster. Det är nära, varmt och personligt utan att vara klibbigt.

Det är de enormt många detaljerna som ger boken tyngd. Många avsnitt börjar med att intervjuade personer i Stefan Löfvens omgivning, platser eller händelser presenteras noggrant för att sedan vävas in i hans liv. De här inledningarna fångar läsaren på ett skickligt sätt och ger berättelsen en välbehövlig skjuts framåt bland all information som brutits ned till minsta molekyl. Utan dessa givande ingångar hade berättelsen blivit rörig, med en hackig tidslinje och söndertrasad tillbakablick på det svenska samhället som följd.

Detaljerna och all fakta Hennel och Olsson grävt fram om Löfven gör att porträttet känns oerhört genomarbetat, men ibland går det tyvärr till överdrift.

Visst, det är snaskigt att få kika in i skrymslen av den vardag dit pressfotografernas objektiv aldrig når. Men frågan är varför läsarna behöver veta vilken frukost Löfven startade morgonen med en dag då han träffade blivande LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson. Att delfinerna Pitchi, Ariel, Lyra och Luna bodde på Kolmården när IF Metall-avdelningar anordnade en familjedag i djurparken inför valet 2010 är visserligen gulligt att läsa om, men frågan är vad informationen tillför berättelsen. Samma känsla får jag när jag tar del av Stefan Löfvens och Sven-Erik Österbergs ”kötträffar”. Det berättas att dessa två tycker om blodiga biffar och går ut och äter middag tillsammans på Texas Longhorn några gånger om året.

Detaljerna i boken ger till största del en känsla av exklusivitet, ”det här kan det inte vara många som vet”. Men nämnda exempel tar bort det djup och det driv som författarna lyckas så bra med att framkalla inledningsvis.

Men i den ibland överdrivna detaljrikedomen finns också scener och information som fastnar mer. Författarna berättar om Stefan Löfvens biologiska morfar Ludvig Löfven, som hade nazistiska åsikter. Stefan kommenterar detta i inledningen av boken, och att lyfta fram den här delen av släktträdet är självklart ett smart grepp för att tidigt väcka läsarens nyfikenhet. Det är också en del av Löfvens historia som huvudpersonen själv inte känt till särskilt länge.

Hennel och Olsson lyckas bra med att få in humor i boken. Det är småfnissigt att läsa om Göran Persson och hans smeknamn HSB – Han som bestämmer. Det är lätt att dra på mungiporna när man läser om andrepiloten på regeringsplanet som är på väg hem från Afghanistan. Han får stå kissnödig utanför flygplanstoaletten och vänta på Håkan Juholt som har telefonkonferens med Berit Andnor på muggen.

Även ”köttvännen” Sven-Erik Österbergs kommentar när han förstår att Löfven är på väg att bli partiordförande måste ha varit självskriven i boken. ”Jag har inte varit så glad sedan jag sköt en 19-taggare 1991.” Det blir lätt underhållningslektyr med anekdoter som dessa, men det fanns uppenbarligen många guldkorn i högarna av alla citat som ju Hennel och Olsson måste ha haft stor vånda att välja bland.

Det är med lite stadigare grepp om pärmarna man nyfiket tar del av hur Socialdemokraterna planerar att spela ut Centerpartiet vid valet nästa år och det är även högintressant att läsa vad exempelvis Mona Sahlin och Göran ”HSB” Persson har för åsikter om Ådalspojken som numera leder Socialdemokraterna utan att ha varken riksdags- eller ministererfarenhet. Persson säger om Löfven att han är en traditionell facklig företrädare och liknar honom vid en av ”de där tysta farbröderna som när de säger något så är det genomtänkt”.

Nu har två journalister blivit hans röst och den tysta farbrorn har en gripande och mycket intressant historia att berätta.

solveig_voyceSolveig Voyce är chefredaktör och ansvarig utgivare för Säffle-Tidningen samt redaktör och ansvarig utgivare för Xtra Västra Värmland Säffle/Åmål. Hon startade som praoelev inom NWT-koncernen för 16 år sedan och blev chefredaktör i samma koncern vintern 2012. Solveig går Svenska Nyhetsbyråns skribentskola.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner