Torsten Bengtson


1961


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

NAMN ATT MINNAS
TORSTEN BENGTSON
En kritisk iakttagare av vår samhällsutveckling lät nyligen undslippa sig
att om det är sant som statsminister
Erlander sagt i en födelsedagsintervju,
11ärnligen att politik är ett i högsta
grad moraliskt yrke, så är Torsten
Bengtson ingen politiker.
Därmed må vara hur som helst, han
ir i varje fall centerpartiets gruppledare i första kammaren. På dess Jön- >Öpingsbänk ingår han i den pittoreska
:rio, vars bägge övriga medlemmar är
}unnar Svärd och Olof Palme.
Han hör till det halvdussin persoler, om vilka det brukar sägas, att de
ir ovanligt begåvade för att vara cenerpartister, vilket för tanken till den
Jerörnda aforismen att i detta parti
’rarnstår en normalbegåvad man som
~tt geni och professor Wahlund som
10rrnalbegåvad. Man kanske skulle
mnna tro att formuleringar som dessa
Jlott och bart är uttryck för politiska
neningsrnotståndares illvilja, men efcr att ha tagit del av Värmlands FolkJlads karakteristik av koalitionspartIerns insats i regeringen, är det svårt
tU betvivla deras berättigande.
På frågan om vad som korn Torsten
lengtson att bli politiker – eller i
•arje fall ägna sig åt politik – brukar
nan få svaret att han tidigt fann att
antbruk var ett mödosamt och föga
nbringande sätt att tjäna sitt uppeIälle. Han kornmer från ett srnåbru- ~arhern i Jönköpings län, men har i
ikhet med rivalen Lars Eliasson drablats av det för en bondehövding något
1blida ödet att i praktiken bli stocktolrnare. Hans karriär, som gått via
föreningsrörelsen, har varit partifunktionärens och gjort honom till en
typisk asfaltagrar.
Sin första plattform vann han inom
nykterhetsrörelsen. Han är vad som
brukar kallas en veritabel nykterhetsidkare, för honom har nykterheten varit något av ett näringsfång. Sitt nykterhetslöfte har han obrottsligt hållit,
vilket givetvis inte hindrar honom från
att sitta i Vin- & Spritcentralens styrelse och i kraft därav känna sig som
en av landets främsta experter på konjakssorter. Men han är icke blott helnykterist, han är också icke-rökare.
I gengäld är han – för att nu begagna en i sammanhanget måhända
något för föråldrad terminologi – en
damernas riddare.
Parallellt med nykterhetsrörelsen
ägnade han sig åt jordbrukets ungdomsrörelse, närmare bestämt studieorganet SLS – för den ekonomiska
föreningsrörelsen har han alltid stått
mera främmande och torde också där
betraktas med avgjord skepsis. Under
senare delen av 30-talet började han
bli ett namn i bondeförbundets ungdornsorganisation och under Brarustorps sista år som partiledare ryckte
han jämsides med Lars Eliasson fram
mot täten i den unga bondeförbundsgenerationen. Han åberopade sig under denna tid gärna på vad Brarustorp
hade haft att anförtro honom och det
var förmodligen bara malisen, som
gjorde gällande, att Brarustorp aldrig
kände igen honom, när de bägge träffades.
Han gjorde sig snart känd som en av
318
bondeförbundets främsta fältarbetare,
en framstående specialist på vad de
andra partierna brukar kalla buskagitation. Ju mer populär han blev
som valtalare ute i bygderna desto mer
växte hans subjektivt lika fasta som
objektivt löst grundade självförtroende.
Inom kort hade han blivit en av bondeförbundets mest anlitade debattörer
och förskaffade sig en utomordentlig
träning på att uppträda i offentliga
sammanhang. Han vann berömmelse
genom att aldrig vara svarslös. Det beror inte på att han alltid har någonting att säga, utan snarare på att han
aldrig besväras av några hämningar i
sakligt hänseende. Han beledsagar den
mest fantasifulla utläggning med ett
avväpnande gossaktigt leende, som tar
åhörarna, särskilt de kvinnliga, med
storm.
Att en sådan man skulle vara förutbestämd till en lysande framtid inom
centerpartiet säger sig självt. Han blev
partisekreterare och riksdagsman och
hörde liksom medtävlaren Lars Eliasson till koalitionens varmaste anhängare och trognaste vapendragare. Han
förstod snart att göra sig oumbärlig
för partiets ledning och blev en av hr
Hedlunds protegeer. Han ådagalade en
sällsynt förmåga att snabbt skumma
av en fråga och med hjälp av skummet ge sig sken av att behärska den.
Han läser noga riksdagstrycket, stryker för alla användbara fraser och begagnar dem sedan med frejdigt mod
även om han kanske inte helt har pejlat deras innebörd. Under koalitionstiden levde han högt på att i valrörelsen citera valda delar av finansplanen
utan att i själva verket ha någon närmare kunskap om vad han talade.
Politiskt sett har han alltid hållit
sig så nära socialdemokraterna som
möjligt, en attityd vilken som bekant
omfattas med den livligaste sympati
av hans partiledare. Den kom till ett
uppseendeväckande uttryck, när han
härom året i bevillningsutskottet ändrade ståndpunkt över en natt för att
vara socialdemokraterna till lags och
den har på nytt manifesterats, när han
tack vare Hedlunds beskydd lyckades
erhålla den plats i riksbanksfullmäktige, som ansågs vikt åt en av partiets
kronprinsar, Hansson i Skegrie. I
fullmäktige lär Torsten Bengtson gapat av förvåning, när sådana hemlighetsfulla ord som ränta och räntabilitet förts på tal och sorgfälligt undvikit
att delta i diskussionerna. Men han har
gjort skäl för sig ändå genom att i
varje omröstning vara såsom ett eko
av hr Åsbrink.
I ett avseende skiljer sig Torsten
Bengtson fördelaktigt från flertalet av
centerpartiets koryfeer med hr Rubbestad i spetsen. Han behärskar ett
främmande språk. Han har lagt ner
ett aktningsvärt arbete på att lära sig
engelska ordentligt och talar detta
språk alldeles utmärkt. Han är följaktligen predestinerad till att vara
centerpartiets permanente FN-delegat
och man kan inte heller förtänka de
hänförda reklammakare inom partiet
som annonserar honom som centerpartiets världspolitiske expert. Är nå-
gon det, så är det han. Konkurrensen
är obefintlig, den utgöres av professor
Wahlund. En gång, när Torsten Bengtsons konjunkturer tycktes ogynnsamma, aspirerade han på att bli
svensk lantbruksattache i Washington.
Men hr Hedlund ingrep med kraft och
lyckades trots motstånd få honom vald
till senator på Jönköpingsbänken.
Som sådan har han gjort sig bekant
bl. a. genom att kandidera till medkammaren som s. k. draghjälp och sedan han väl blivit vald avsäga sig sitt
mandat till förmån för andre man på
listan, partiombudsmannen Arne Magnusson. Gåvor och gengåvor – hr
Magnusson har sedan gjort sitt yttersta
för att bidra till hr Bengtsons inval i
bankofullmäktige.
Sin verkligt stora lycka har Torsten
Bengtson gjort som TV-stjärna, i vilken egenskap han framgängsrikt tävlar med centerpartiets andre charmfulle, hr Wahlund. Hr Bengtson har,
som tidigare nämnts, en särskild förmåga att vinna gehör hos kvinnorna.
En annan kategori på vilken han med
utmärkt resultat specialiserat sig är
folkpensionärerna. Det han har av, om
man så får säga, sol och vår i sitt vä-
sen har visat sig mycket verkningsfullt
även när det gäller de kära gamla ute i
stugorna. Att centerpartiet med sådan
energi och mälmedvetenhet gjort just
folkpensionärerna till föremäl för sitt
– förlät uttrycket – bondfångeri, får
nog till stor del anses bero på Torsten
Bengtsons goda hand med detta klientel. Vem kan som han utan att rodna,
utan att blinka stiga upp i riksdagen
[)Ch så där bara i förbigående föreslå
m sänkning av folkpensionsåldern till
319
65 är utan någon njugg och futtig baktanke på kostnaderna!
Torsten Bengtson är, påstås det, i
grund och botten en snäll man och en
hygglig kamrat, och som sagt – han
varken dricker eller röker. Allt detta i
förening med en lycklig brist på
känsla för intellektuell anständighet
och en därav följande makalös fräckhet, som camoufleras av en blåögt trohjärtad uppsyn, gör att han kommer
idealet av en centerpartipolitiker mycket nära. Men dock inte tillräckligt
nära för att kunna pretendera på att
bli Gunnar Hedlunds efterträdare.
Hans namn har en gäng nämnts i kronprinsdiskussionen, men kan numera
betraktas som avfört. Han kommer
fortsättningsvis att tillhöra ledningen,
men han kommer inte att bli ledare.
.Även i centerpartiet går hut någon enstaka gäng hem.
G. U.
EN KULTURELL
INSTITUTION
har Almqvist & Wiksell kallats av sina kunder. Vi är mycket stolta
över denna benämning, som vi tror har sin grund i att våra kunder
alltmer uppmärksammat vår strävan att uppfatta manuskriptet, att
med inlevelse och kunskap överföra det i tryck och inte bara »trycka
av» det.
Låt oss speciellt nämna fyra män, som manuskriptet möter på sin
väg genom tryckeriet:
BESTÄLLNINGSFAKTORN som tager emot manuskriptet, står hela
tiden vid kundens sida: han inte bara bevakar att alla moment i
framställningen utförs såsom överenskommits, utan som en god
rådgivare föreslår han även kunden förbättringar och besparingar
under arbetets gång.
MANUsKRIPTGRANSKAREN går igenom alla arbeten på främmande
språk och tillrättalägger dem i enlighet med internationellt erkända
regler för korrekt sättning – från det enskilda ordets stavning till
textens allmänna disposition.
SÄTTAREN har också smittats av denna anda: med samma skicklighet och ambition att göra det allra bästa sätter han en kemisk
strukturformel som ett fornfranskt poem … och det gäller även
för
KORREKTURLÄsAREN: När denne efter ytterst noggrann läsning signerar korrekturet, utgör det en garanti för ett välsatt arbete och
det ger författaren en känsla av trygghet att ha vänt sig till:
~/nzqf,Öf&~cnfBOKTRYCKERI AB
UPPSALA