Print Friendly

Tommy Möller; Maktutredningen, välfärdsstaten och de svaga

Av Redaktionen | 31 december 1989


1989


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

TOMMY MÖLLER:
Maktutredningen, välfärdsstaten och de svaga
l regeringens direktiv till maktutredningen är utgångspunkten att
ju fler områden som underordnas ”demokratisk kontroll”, d v s
blir föremål för offentlig styrning,
desto mer inflytande får medborgarna över sina levnadsförhållanden.
Av utredningens rapport
”Medborgarnas makt” framgår
det att svenskarna inte bara är
påfallande missnöjda med vissa
fundamentala välfärdsförmåner
utan också i betydande utsträckning känner vanmakt över
sin situation. Detta gäller i synnerhet beträffande sjukvården
men också i fråga om skolan.
Tommy Mö/ler är fil dr i statskunskap och politisk sekreterare
vid moderaternas partikansli.
F
ör en tid sedan presenterades
maktutredningens första stora rapport (”Medborgarnas makt”). Den
innehåller mängder av intressanta frågeställningar, resultat och iakttagelser.
Den kanske allra intressantaste frågeställningen är i vilken utsträckning som
medborgarna har möjlighet att påverka sina egna levnadsvillkor. Det visar sig nämligen att dagens svenskar inte bara är på-
fallande missnöjda med vissa fundamentala välfärdsförmåner de erbjuds, utan
också i betydande utsträckning känner
vanmakt över sin situation.
Sex olika medborgarroller granskas:
rollen som boende, rollen som konsument, rollen som patient (eller anhörig till
patient), rollen som skolbarnsförälder,
rollen som småbarnsförälder och rollen
som förvärvsarbetande.
Samtliga dessa områden (utom konsumentens) kännetecknas av en långtgående politisering. Det är synd att utredarna
inte valt att explicit ställa frågan om det
föreligger någon skillnad – vad gäller
medborgarnas missnöje och (upplevda)
möjligheter att påverka sin situation –
mellan marknadsstyrda och politikerstyrda sarnhällssektorer.
Ty om detta går meningarna isär. I regeringens direktiv till maktutredningen
(Dir 1985:36) är utgångspunkten att ju
fler områden som underordnas ”demokratisk kontroll” (d v s blir föremål för
offentlig styrning) desto mer inflytande
får medborgarna över sina levnadsförhållanden.
Från en marknadsekonomisk utgångspunkt är det emellertid närmast en truism
att det motsatta förhållandet gäller.
Medborgarundersökningens resultat
indikerar också på ett tämligen entydigt
190
sätt att det senare synsättet ger en mer
realistisk bild av hur samhället fungerar.
Det är i konsumentrollen – den roll som i
minst utsträckning av dem som undersökts är föremål för offentlig styrning –
som medborgarna känner minst missnöje,
och minst vanmakt.
Störst missnöje med sjukvård
och skola
Samtidigt framstår de två områden som i
störst utsträckning underkastats ”demokratisk kontroll”, skolan och sjukvården,
som mest misslyckade (givet den förutsättningen att det är positivt att medborgarna har inflytande över de egna levnadsvillkoren).
55 procent av de tillfrågade var missnöjda med skolan. Missnöjet tar sig uttryck ibegränsade möjligheter att påverka
undervisningens uppläggning, skolmiljön
m m. Och hälften av dessa missnöjda
målsmän känner vad maktutredarna kallar ”tyst vanmakt”, d v s de avstår från att
ens försöka påverka.De upplever det som
lönlöst.
Den tysta vanmakten är emellertid allra störst när medborgarna kommer i kontakt med sjukvården. Mer än var tredje
person som kommer i kontakt med
svensk sjukvård är missnöjd och avstår
från att försöka påverka sin situation.
Missnöjet handlar till största del om att
man inte får vård i tillräcklig utsträckning
(men också om att man saknar möjligheter att själv välja läkare eller vårdklinik).
Det går dock inte att på basis av medborgarundersökningens data dra slutsatsen att all offentlig inblandning är till förfång för medborgarna (något som för övrigt få torde vara beredda att göra gällande). Det är exempelvis inte helt osannolikt
att de relativt goda påverkansmöjligheter
medborgarna anser sig ha inom arbetslivet till stor del kan förklaras med de arbetsrättsliga regleringar som finns.
Det som lyfts fram som utredningens
huvudresultat är de stora klassklyftorna,
som av undersökningens data att döma
tycks vara särskilt påtagliga i de medborgarroller som sorterar under sektorer
med stark politisk styrning. De resurssvaga grupperna har, visar det sig, inte alls
samma förmåga som högutbildade och
Mer än var tredje person som kommer i kontakt med sjukvården är
missnöjd.
andra resursstarka att ställa krav och säga
ifrån. Men en roll bryter detta mönster. I
konsumentrollen är påverkansmöjligheterna klassmässigt jämnt fördelade. Ser
man till sambandet mellan utbildning och
möjligheterna att som konsument få till
stånd en positiv förändring av en oönskad
situation, finner man rentav att lågutbildade i större utsträckning än högutbildade anser sig vara framgångsrika.
Svaga grupper missgynnas
När man läser ”Medborgarnas makt” kan
man inte undgå att göra reflexionen att de
svaga grupperna missgynnas av den välfärdspolitik som bär socialdemokratins
signum. Intrycket förstärks av de skillnader som framkommer vad gäller olika
medborgarkategoriers förmåga att hävda
sin rätt gentemot myndigheterna. Var
tionde svensk har varken förmågan att
själv överklaga ett myndighetsbeslut eller
känner någon som kan hjälpa dem med
det. Detta i ett land där allt fler beslut som
rör de enskilda medborgarna fattas av just
myndigheter. Och fattas dessutom allt oftare av icke-juridiskt utbildad personal på
basis av en allt vagare lagstifting.
Maktutredarna har inte undersökt ivilken utsträckning myndigheter faktiskt fattar felaktiga beslut. Däremot har de ställt
frågan ”Har Du någon gång under det senaste året blivit felaktigt eller orättvist behandlad av någon myndighet inom stat,
De svaga grupperna missgynnas av
den välfärdspolitik som bär socialdemokratins signum.
landsting eller kommun?”. 11 procent
svarade ja. Och 14 procent av dem som
ansåg sig blivit felaktigt eller orättvist behandlade avstod från att försöka vinna
rättelse.
Vid en jämförelse med tidigare studier
visar det sig att den administrativa kompetensen ökar generellt sett, men att detta
inte gäller för den utsatta gruppen.
Syftet är jämlikhet –
resultatet ojämlikhet
En politik som syftar till att skapajämlikhet tycks således skapa ojämlikhet. Och
av vissa data som framskymtar i medborgarundersökningen förefaller det därtill vara så att den politik som från social- 191
demokratisk sida påstås skapa ojämlikhet
i själva verket gynnar jämlikheten.
Detta är i grunden en självklarhet: ju
mer komplicerad participationsmodell,
desto större ojämlikhet. På en fungerande
marknad är det bara att byta producent. I
ett ”myndighetssystem” gäller det att hitta
rätt beslutsfattare (bara det!) och tala
övertygande för sin sak.
När maktutredarna påbörjar arbetet
med sin slutrapport finns det anledning
att placera denna centrala frågeställning
mer i fokus. En vanlig ”kritik” mot bra
samhällsvetenskapliga arbeten är att nå-
gon specifik aspekt borde lyfts fram mer;
företrädare från olika särintressen och
grupperingar vill ha just sina käpphästar i
centrum för intresset. Men i detta fall
finns det en alldeles speciell anledning att
fördjupa sig i frågan om vilken samhällsmodell som bäst gagnar medborgarnas
möjligheter att påverka sina villkor. Enligt
direktiven skall nämligen utredningen undersöka ”om samhällsutvecklingen totalt
sett närmar sig det svenska demokratiska
idealet” (s 3).
Detta ”demokratiska ideal” finns beskrivet i direktiven: ju mer som omfattas
av ”demokratin” (d v s blir föremål för
politiska beslut) desto närmare detta
ideal.
I maktutredningens medborgarundersökning visas att detta ideal inte tycks
fungera särskilt bra. Detta är någonting
maktutredningen i sitt fortsatta arbete har
anledning att fördjupa sig i ytterligare.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Reflektioner om politik : Elva essäer om idéer och reformer

fplus

Läs mer här

webshop_banner

Ladda ner E-boken om Liberalkonservatism