Print Friendly

Terrordåd ökar osäkerheten inför osäkert presidentval

Av Örjan Hultåker | 21 april 2017

Om två dagar, söndagen den 23 april, röstar Frankrike i den första omgången av årets presidentval. Då utses de två kandidater som får delta i det avgörande valet den 7 maj. Det lär bli en rysare in i det sista konstaterar Örjan Hultåker, tyvärr dessutom i terrorns skugga.

Liksom det amerikanska presidentvalet, och många andra val och folkomröstningar under det senaste året, kännetecknas den franska valrörelsen av att många väljare söker sig bort från det politiska etablissemanget.

Den sittande franske presidenten Francois Holande är så impopulär att han inte ens vill ställa upp till omval trots att konstitutionen tillåter. Och det största partiet i Frankrikes parlament, Nationalförsamlingen, har misslyckats med att skaka fram en valbar kandidat som kan gå hem bland partiets egna sympatisörer.

Parti Socialiste (presidentens parti) har 280 av 577 platser i Nationalförsamlingen, dvs. nästan egen majoritet, men deras presidentkandidat inför den första valomgången når inte upp till tio procent i opinionsmätningarna.

Den franska rörelsen mot det politiska etablissemanget representeras främst av de båda ytterkantskandidaterna Marine Le Pen från Front National och Jean-Luc Mélenchon som numera är partilös.

Marine Le Pen är Europas troligen främsta populist på högerkanten och är EU-kritisk, invandrarkritisk, allmänt kritisk och vill skapa ett Frankrike bara för franska medborgare med franska värderingar. Hon vill inte ens stå bredvid en EU-flagga trots att hon är invald i EU-parlamentet. Marine Le Pen har enligt opinionsmätningarna stöd av drygt var femte väljare.

Jean-Luc Mélenchon var tidigare medlem av Parti Socialiste som han lämnade år 2008. Han kandiderade i 2012 års presidentval med stöd av bland annat Parti Communiste och fick drygt 10 procent av rösterna. Om han blir vald vill ha avskaffa den nuvarande 5:e republiken och skapa ett nytt politiskt system som byggs underifrån av medborgarna, något oklar hur. Jean-Luc Mélenchon stöds också av ungefär var femte väljare.

Oberoende av hur det går i den första omgången av det franska presidentvalet så kan vi räkna med en fortsatt diskussion om populismens framtid i Europa. Det blir en diskussion om populismen, i synnerhet högerpopulismen, ökar eller minskar.

Trenden i rörelsen mot det franska politiska etablissemanget åskådliggörs också av den i dagsläget ledande presidentkandidaten Emanuel Macron som leder opinionsmätningarna med runt en fjärdedel av partisympatierna. Även han är en tidigare och avhoppad politiker från Parti Socialiste som bland annat har varit ekonomi- och finansminister. I årets presidentval ställer han upp som partilös mittenpolitiker utan partiuppbackning. Emanuel Macron är ingen populist men hans framgångar hittills visar att en presidentkandidat kan klara sig bra utan att var uppbackad av det institutionaliserade partietablissemanget.

Mest noterbart är misslyckandet för kandidaten från Parti Socialiste. Att vara nominerad av Nationalförsamlingens största parti, efter en hård primärvalskampanj i två omgångar, garanterar inte längre någon politisk medvind. I början av januari, innan Parti Socialiste utsett sin officiella kandidat, fanns det fyra ledande partimedlemmar som aspirerade på kandidaturen. I de nationella opinionsmätningarna samlade de tillsammans cirka 30 procent av väljarsympatierna.

Benoit Hamon utsågs till partiets officiella presidentkandidat men nådde aldrig upp till mer än drygt 15 procent av väljarsympatierna. Det gjorde han i början av februari strax efter det att han utsetts som partiets kandidat. Därefter har stödet för honom successivt minskat till sju procent. Socialistsympatisörerna har flyttat sina sympatier till den partilöse Jean-Luc Mélenchon.

Republikanernas officiella presidentkandidat är Francois Fillon som nominerades i januari och inledningsvis ledde i opinionsmätningarna med cirka 30 procent av väljarsympatierna. Han föll dock snabbt ned under 20 procent efter avslöjanden om att hans fru hade kvitterat ut arvode från Nationalförsamlingen utan att utföra något arbete.

Francois Fillon har hittills inte lyckats återta sin tidigare roll som valkampanjens frontfigur. Med tre dagar kvar till den första valomgången når han inte upp till 20 procent av väljarsympatierna.

Det finns i dagsläget fyra ledande kandidater av vilka två har ett knappt försprång framför de andra. I en sista väljarbarometer som publicerades i bland annat Paris Match vad midnatt natten till fredagen leder Emanuel Macron knappt med 24 procent före Marine Le Pen (22,5 procent). Strax eter ligger Francois Fillon (19,5 procent) och Jean-Luc Mélenchon (18,5 procent).

Långt efter sladdar Benoit Hamon med 7 procent. Övriga sex kandidater spelar i division åtta och har stöd från mindre än fem procent av väljarna.

Emanuel Macron och Marine Le Pen har länge legat först i väljarundersökningarna men det är långt ifrån klart att de går vidare till den andra valomgången. Båda har tappat någon procentenhet under de senaste veckorna.

Det är alltför tidigt att döma ut vänsterflygelns kandidat Jean-Luc Mélenchon trots att han bara ligger på plats fyra i opinionsmätningarna. Han har ett fortsatt långvarigt momentum och har sedan mitten av februari successivt fördubblat sitt väljarstöd. Många älskar en vinnare.

Viktigast är dock att Jean-Luc Mélenchon är den enda av kandidaterna som politiskt står nära en kandidat som ligger i en nedåtriktad förlorartrend men ändå har många ytterligare röster (7 procent) att förlora. Jean-Luc Mélenchon kan överraska och gå till den andra valomgången genom att vinna ytterligare röster från Benoit Hamon.

Osäkerheten är stor på grund av att många ännu inte har beslutat vem de skall rösta på; cirka var tredje väljare är osäker. De kan avgöra i ett nästan dött lopp mellan de ledande kandidaterna.

Ett inte helt omöjligt scenario kan vara att den andra valomgången står mellan Marine Le Pen och Jean-Luc Mélenchon. Valet skulle då stå mellan två populister, en till höger och en till vänster. Ingen av kandidaterna skulle representera den politiska mitten och inte heller representera något av de traditionella statsbärande partierna.

Väljarundersökningar visar att alla de andra ledande kandidaterna skulle vinna över Marine Le Pen i den andra valomgången om hon når dit. Men sådana hypotetiska val är mycket osäkra.

Det är mycket troligt att Emanuel Macon och Francois Fillon skulle vinna över Marine Le Pen i en andra valomgång på grund av att vänstersympatisörer skulle stödja dem enbart för att stoppa Marine Le Pen.

Men det kan vara betydligt svårare för borgerliga franska väljare att rösta på en vänsterytter som Jean-Luc Mélenchon.

Sent på torsdagskvällen, mitt under den sista TV-sända kandidatdebatten, ökade osäkerheten ytterligare genom ett terroristdåd i hjärtat av Paris. Enligt uppgift har IS tagit på sig skulden för att en polis mördades och andra skadades på paradgatan Champs Elysée.

Terror och säkerhetsfrågor har varit viktiga ämnen i valrörelsen och efter terroristdådet har Francois Fillon och Marine Le Pen deklarerat att de avbryter sina valkampanjer. Om och hur terrordådet påverkar valutgången kan inte förutsägas.

Årets presidentval är den största möjligheten hittills för Marine Le Pen och Front National att komma närmare den franska presidentposten. Om de inte lyckas i år så lyckas de nog aldrig.

Ett är dock säkert: det blir en spännande valvaka, tyvärr i terrorismens slagskugga.

Örjan Hultåker är docent och vetenskaplig ledare hos SKOP

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner