Print Friendly

Sven Fagerberg; Önskelistan

Av Redaktionen | 31 december 1980


1980


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

SVEN FAGERBERG:
Onskelistan
Författaren Sven Fagerberg presenterar här en
julsagafår och om moderna barn.
KäraJenny,
Det är snart jul. Vad önskar du dig?
Ulf
Käre Ulf,
Jag vantrivs i vårt officiella klimat. Att läsa
DN, lyssna till Palme och Sveriges Radio är i
längden omöjligt utan att förlora livsmodet eller bli deformerad på annat sätt.
Jag blir illamående, rent fysiskt.
KäraJenny,
En kortvågsradio skulle göra dig oberoende.
Du kan lyssna på BBC och Tirana.
Käre Ulf,
Jag har redan en kortvågsradio, med utomhusantenn.
KäraJenny,
Då föreslår jag en resa. Jag läste nyligen, på
engelska, Alexander Zinovievs The Yawning
Heights, de gäspande kullarna av sociala utopier. I Ryssland fanns en stad, lbansk, som
växte till en kontinent, också med namnet
lbansk. Alla innevånare har samma namn:
lbanov. Den berömde författaren lban01•
skriver under pseudonym: Ibanov.
Dialektik har utvecklats till trivialektik, leninism till senilism.
Vi reser till lbansk.
Käre Ulf,
Vi är redan i det landet lbansk. Vill du säga att
vi inte kan resa ifrån våra problem har du fel,
men jag vet att du inte har några pengar.
Jag önskar mig i stället ett exemplar av den
nya kortleken. Alla kort är som i den gamla
utom kung och dam.
Kung och dam är delade mitt itu och hopsatta till nya kort med ena halvan kung och den
andra dam. Förstår du?
Nya spännande situationer uppstår i de flesta spel. Jag vill ha en lek som inte är klippt och
klistrad.
KäraJenny,
Jag har förgäves sökt efter den nya kortleken.
Ingen har hört talas om den.
Var ditt förslag en invit?
Käre Ulf,
Du är så blyg. När jag lyfter min tekopp tittar
du på den som vore den en del av min kropp.
Och din hand darrar när du rör vid din egen.
KäraJenny,
Glöm inte att Michelle försökte döda mig.
Käre Ulf,
Jaja, Michelle. Hon hade bara en önskan: att
vara en bättre pianist än du.
—–
457
en brunn, de glänser av dagg, ibland finns det
en nyans av diaboliskt svart.
Erotism är ett förklenande ord, det syftar på
kärlekens mekanik; spigghannen älskar utan
betänkande en attrapp av trä.
Vi har ärvt pornografi och erotism. Vi måste
ge dem poesi.
Käre Ulf,
Jovisst, jag önskar mig poesi, en djupare känsla. Jag vill förstå med min känsla. Du vet hur
bunden jag var vid min far. Min mor kan jag
inte minnas.
Bara mitt intellekt har fått sin exercis.
Ibland är jag trött på det.
Kanske spelar det ingen roll med min mor,
det var hennes generation som slutade att ställa
krav på barnen. Det finns inte längre någon
skillnad mellan barn och sällskapsdjur.
Känslan är min sämsta funktion, jag måste
arbeta med den, men hur? Väckarklockan är
full av demoner.
KäraJenny,
Kärlek . .. minns du flickan som kysste jordgloben?
And, while she hid all England with a kiss,
Bright over Europe fel! her golden hair.
Jag förstår att du tröttnat på förståndet. När
förståndet tråkar ut oss öppnas dörren för guKäraJenny, darna. De är inte döda, de har bara bytt namn.
Så enkelt var det inte. Hon sökte något med sin Känslan är inte din sämsta funktion. Att den
kropp, hon hade en sådan ångest. Och något inte är programmerad ger den dess värde. Den
annat språk än erotismens förstod hon sig inte som har en fårdig ideologi, som bara kan bepå. kräftas, går ut i skogen med full korg. Det finns
Minns du alla de munnar vi sett på film? ingen plats för svamp och bär.
Sminkösen har sina tricks: läpparna formas till Känslan är din vildmark.
— —— —– —- -~ ~-
458
Käre Ulf,
Jag har arbetat med ordet känna.
Språket är torftigt, känna står för så mycket.
Först de rena sinnesintrycken: känna värme
och köld. Så smyger det in en värdering som är
något helt annat: känna njutning eller smärta.
Man känner värdet av en tavla, vad musiken
vill säga.
l känna finns också ana, längta, det nyktra
palpera.
Förståndet kan inte avgöra vad som är värdefullt, det är känslans sak. Förståndet säger
vad som är sant eller falskt, känslan säger: Följ
mig! De lagar som gäller i min privata värld är
fastställda av min känsla. Jag gissar att också
Svea Rikes Lag inte har någon annan auktoritet i sin botten än en social känsla.
Men min privata värld är begränsad, jag
erkänner att den tråkar ut mig. Jag måste ut i
en större värld. I den kan jag känna samhörighet: med mina förvanter, min nation, med den
senaste kjollängden. Jag kan låta mig svepas
med av ögonblicket, konstnären på modet, dekonstruktion av litteraturen, den aktuella serien i TV.
Åt allt detta kan jag låta min känsla glädjas.
Känslan är blyg och nedtryckt av förnuftet,
men den vill glädjas.
Känslan skiljer det som är genuint och äkta
från det som är tingeltangel. Känslan skallleda
mig in mot min kärna- och din.
KäraJenny,
Ett rutinarbete kan kännas meningslöst, ord
kan förlora sin kraft. Plötsligt dör texten i ledaren, i kulturartikeln, och vi vänder bladet.
Detsamma gäller samtalet, plötsligt har det försvunnit, jag hör tomheten i min egen röst.
Någon måste vara närvarande arbetet, i
orden.
Käre Ulf,
Talar du om gudar?
KäraJenny,
Jag talar ofta om gudar, kanske för att jag vet
så litet om dem.
En sak är i alla fall klar: vår tid är trött på
materialism, men vad vi skall kalla det andra,
det nya, vetjag inte.
Solsjenitsyn avskyr den västliga flärden lika
mycket som sovjetbyråkratin, han tror på det
heliga ryska folket.
De som drömmer om folket är ofta isolerade
från sina medmänniskor av ett känslokallt intellekt. Drömmen om folket blir en kompensation.
Käre Ulf,
Glöm inte att intellektet är mänskligt, det är
natur, som mård och geranium.
Bin och humlor söker nektar i blommorna.
De har inte en tanke på att pollinera.
KäraJenny,
J ag uttrycker mig slarvigt. Intellektet är alltid
känslokallt, det är ett neutralt verktyg som inte
har med känsla att göra. Vad jag menar är att
intellektet hos de isolerade är ensamt, det har
ingen vänskap med en känsla. Och därför
drömmer man om folket eller om gudarna,
skillnaden är inte stor.
Jaget och medvetandet är bara isbergets
topp. Utanför tröskeln står Akvarius, den nya
tidsåldern.
Käre Ulf,
Så ny kan den väl inte vara.
KäraJenny,
Nej, det tror jag inte heller. I det jag kallar
vildmark finns stigar upptrampade. Känslan
har sina minnen, det blir stigar i vildmarken.
Vi upplever ett slagsmål, en kärleksaffår, och
vågar vi släppa fram vår känsla till en värdeTrädgården är en ständig kamp, jag börjar
bli tveksam. Kanske borde jag ge den tillbaka.
Det räcker att ströva omkring, titta på fåglar.
Jag ser i min almanacka att prästkrage, blå-
klocka och klöver blommade den 19 oktober, i
enstaka exemplar.
Och höstmusseroner stod under ett träd,
perfekta.
ring får vi en fast punkt utanför den linje där Käre Ulf,
förståndet håller till. Känslans sanning är en Vad önskar du dig själv?
annan än förståndets.
Tomtar och vättar håller till på gården. Ute i
det fria kan du möta gnom och huldra, troll och
dvärg. Det finns också gudar.
Det sägs att gudar alltid uppträder förklädda. Förståndet kan inte avslöja dem.
Men känslan!
Käre Ulf,
Eva förlorade sin ormgud och fick Adam i stället. Det var en dålig affår.
Att älska Adam kan väl gå an, men vad jag
söker är gudar på andra sidan Adam.
Det är inte nödvändigt att vara så högtidlig.
Kunde jag utveckla min kärisla skulle jag bli
vän med Hamlet och Lavinia, med Orestes och
Elektra. Jag skulle leva med månen och sparvarna, spela på giga och dansa gavött.
J ag vill att tåget skall stanna så att jag kan
lämna spåret. Men du har din trädgård, ·din
frack och din höga hatt.
Kära J enny, .
I år har jag haft en invasion av bladlöss och
sniglar. Vad ville de säga mig?
KäraJenny,
Jag har haft en dröm som skakat mig. Det är
drömmen om Lortmannen.
Min kropp var en tvårumsvåning. ”J ag”
bodde där själv, men en man, brutal och grov
till utseendet, i smutsiga arbetskläder, flyttade
in. Han såg sig omkring, ryckte på axlarna,
ställde ifrån sig sitt gepäck, ett knyte och en
påse, och satte sig på min säng.
Det var med den mannen jag skulle leva
resten av mitt liv.
Käre Ulf,
Du har börjat slarva, med din städning, i din
klädsel, i dina tankar.
KäraJenny,
Jag vaknade våt av skräck. Det var tidig morgon. J ag bäddade min säng från grunden, jag
hängde in alla framdragni\ kläder, jag skurade
köksgolvet. I två timmar sorterade jag papper.
Min önskan är att bli av med Lortmannen.
Hap har kommit mot sin vilja, för att göra
p,r:ocessen kort. J ag vill att någon annan skall
flytta in.
460
Käre Ulf,
Michelle?
Kärajenny,
Det fanns för mig bara ett sätt att glädja Michelle: genom att misslyckas, genom att berätta
om mina bekymmer.
Hade jag framgång med en konsert fick hon
ett raseriutbrott och använde två· timmar för
att tala om hur dålig jag var.
Käre Ulf,
Men förstår du inte? Hon måste ha älskat dig.
Hos sin vän, hos sin älskade blir man accepterad trots sina dåliga sidor. Man vet att man får
vara sig själv. Också det usla, kanske i synnerhet det usla, måste få komma fram och bli
erfarenhet. Hur skulle man annars kunna få
säker kunskap om sig själv? Det är svårt att
hitta en annan plats för det usla än kärleken,
vänskapen.
Är alla dina kvinnor döda för dig?
—-~—
ten. Konstnären är en dålig älskare, blodet
flyter till hans konst och hans fantasier om en
kvinna kan vara så starka att han föredrar dem
framför henne själv.
Strindbergs fantasier om Harriet Bosse var
så starka att han upplevde hennes närvaro rent
fysiskt, långt efter det hon lämnat honom.
Käre Ulf,
Du motsäger dig. Lortmannen har flyttat in
hos dig och tagit befälet. Han har kommit för
att göra ett jobb. Han är dina dåliga sidor, som
skall bryta ner dig när du inte längre har något
på galejan att göra.
Samtidigt har du huset fullt av fyra kvinnor,
mer förälskade mer idealiserade än någonsin.
Jag medger dock att mycket fattas hos din
kvartett.
Minns du bonden som körde sin häck full
med barn till midsommardansen?
KäreJenny,
Kärajenny, Din logik har alltid varit bättre än min. Och en
Bara för någon vecka sedan spelade jag en kappe grågyllen har ingen mer än du gett mig.
alldeles färsk komposition av Elliot Carter: Du har tolkat Lortmannen rätt. Han är hård
Night Fantasies. Stämningarna speglas av fyra och effektiv, det finns inget gemytligt hos hodominerande tempobeteckningar: Tranquillo, nom. Det är inte tal om att fraternisera. Han är
Fantastico, Appasionato, Cappriccioso. De ra- en renhållningsarbetare. Den uppdragsgivare
das inte upp efter varandra utan är sammanflä- som sänt ut honom är inte nöjd med passivt
tade, på en gång närvarande. sönderfall.
De fyra kvinnor jag känt svarar ganska väl
mot de fyra beteckningarna. De levde i mitt
spel, jag såg dem komma och gå med musiken,
och de lever i min hågkomst, sammanflätade.
Minnets trådar löper genom vävskedens skå-
ror till nya mönster, överglänsande verkligheKäre Ulf,
Din resa till hålan i jordens innandöme måste
vara snabbare än så.
Barnet kan inte förklaras. Det skall få växa.
KäraJenny,
Jag har gjort ett försök att rädda mig med
funderingar. Kanske drömmer jag inte om mig
själv utan om tiden. Jag plågas som du av
tiden. Så många arbetar, tycks det mig, enbart
på att förstöra. Varje försök till växande, till
egenart förhånas och kvävs. Kanske har vårt
samhälle förverkat sin rätt att leva. Det har
blivit ett problem för Lortmannen som finns
överallt, i de groteska lagarna om skatter och
arbete, i det ständigt predikade klasshatet, i
alla krav utan saklig grund.
Det låga och vulgära breder ut sig också i
språket,jag skulle kunna peka på politiker som
i sitt tal är helt behärskade av Lortmannen.
Språket utarmas, det berövas sin träffsäkerhet,
sina fårger och sin musik. Det förenklas till
död. Och historien dör bakom oss, vi berövas
våra rötter. Ingen vet längre vad som menas
med bildning.
Språket och historiekänslan speglar vårt liv,
är i många avseenden vårt liv.
En studentorganisation kräver att utländska
läroböcker inte skall få användas i undervisningen. De är ojämlikt, alla förstår inte, alla
har inte skickats utomlands av rika föräldrar.
Varje form av kompetens har blivit förhatlig.
I soptunnan är alla lika.
Käre Ulf,
Jo, här finns en garageförgiftning jag vill fly
ifrån.
Men tanken att Lortmannen skulle arbeta
med samhället räddar dig inte. Ditt eget problem kvarstår.
KäraJenny,
Jag gick en skogspromenad, än kan jag fågna
461
mitt öga med bark och mossa. I övrigt har du
rätt.
Det ena kolet skall glödga det andra, menjag
har inget kol. Allt tycks förbi.
Käre Ulf,
Du har blivit insolvent, trots börsens glädjeflickor. Som alla andra har du samlat på skräp,
och du, din tålmodiga kamel, bär det med dig
genom öknen.
Jag har redan bestämt vad du skall få i julklapp, något så påtagligt instruktivt, med en så
infernalisk inskription att du retas till gallfeber
och det mod du behöver.
Det viktigaste får du inte av mig utan av
julen. Vi skall sjunga den vackra gamla psalmen.
Var hälsad sköna morgonstund
~om av profeters helga mund
Ar oss bebådad vorden
och vi skall försöka att känna vad orden betyder. Själen har ingen ålder. Kanske är det lättare för dig att tänka i orientaliska termer. Den
vise gamle, Lao Tzu, har ett namn som betyder
att han är barnets hyresvärd.
”Skruva ner lampan, bli ett med den dammiga världen,” säger han.
J ulen ger dig ett barn. Du skall bli det barnet, nyfiket, oskuldsfullt, obelastat.
Du är på nytt en liten glytt, som kalasar på
frikadeller och mos. Du är gapig och glad, du
bygger en fästning av sand.
Du väljer allvarsamt mellan franskbröd och
giffel, du följer varje förflugen tanke, du giljar
till varje glasspaket.
Alla dörrar står öppna på vid gavel, du är
snabb och förvägen. Du visar öppet dina ga- 462
mängfasoner, att du inte har ett hum om nå-
gonting. Framfor spegeln gläds du åt den lilla
hålkälen i din haka, du köper dig en gåbortskostym och bidar din tid. Till sommaren kan
du vandra över alvaret och hitta en getväppling
som läker ditt sår.
På nytt är du allsmäktig i din fantasi. Du
drömmer vaken att du springer fortare, hoppar
högre och slungar spjutet längre än någon annan. För barnet finns inga gränser, du vet ännu
ingenting om dig själv.
DärfOr säger jag att också du är en budbä-
rare, att du som barn har kontakt med dem
som skickat dig. Mytens håvor och Iduns äpplen är dina.
~- ~~- -·~———-~-
Och kanske kan du, nu äntligen, ta barnet
med dig när du växer så att avhandlingen,
äktenskapet, utnämningen inte blir den tragedi
som dödar dig genom att vara nog.
Du kan vara din dröm trogen.
Din skugga behöver inte bli svart.
KäraJenny,
Da da di do.
Käre Ulf,
Jovisst, det här barnet behöver uppfostran.Jag
önskar mig nog en resa i alla fall , fOrslagsvis till
ett soligare land.
Du får sälja vad du har.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner