Print Friendly

Shopping uttrycker social status

Av Greger Ekman | 26 april 2013

I den stora gruppen av befolkningen som har en hygglig inkomst, eller som socialt eller kulturellt ses som medelklass, blir den personliga konsumtionen något som särskiljer och skapar tillhörighet, skriver Greger Ekman, som har läst en brittisk bok om hur vi uttrycker oss genom våra shoppingval.

consumedVisa mig dina sopor och jag ska säga vem du är (eller vill vara). Vi har väl alla sett amerikanska deckare rota i misstänkta personers sopor för att ta reda på vem personen i fråga egentligen är. Sopor och konsumtion är inte bara viktiga ledtrådar när fiktiva skurkar ska sättas dit, utan kan mycket väl tas som utgångspunkt när sociala klasser ska källsorteras.

Den engelske journalisten Harry Wallop har i boken Consumed. How Shopping Fed the Class System (Harper Collins 2013) rotat i den engelska medelklassens kassakvitton snarare än soptunnor. Hans slutsatser och resonemang är underhållande och tänkvärda, om än knappast strikt vetenskapliga. Men hans iakttagelser är relevanta för svensk del, även utan akademiska ansatser.

I England definierar omkring 70 procent av befolkningen sig som medelklass, ungefär lika många som äger sitt boende kan tilläggas. Knappast någon, förutom kungligheter och den yppersta aristokratin samt de superrika skulle själva hävda att de tillhör överklassen. Trots detta är det engelska samhället själva sinnebilden av sociala skillnader och klassförakt, uppenbarligen är klass ett svårfångat begrepp om än inte oanvändbart.

Bortsett från fåtalet i toppen och vad som ibland kallas underklassen i botten är medelklassidentiteten stark i England. Det är den även i Sverige som också har en stor medelklass. I fråga om levnadsstandard ger ett någorlunda kvalificerat arbete, även inom traditionella arbetaryrken, en ganska bekvämt tillvaro, på en materiell nivå som arbetare inte kunde drömma om för 50-60 år sedan.

Det kan naturligtvis diskuteras i det oändliga huruvida klassbegreppet tjänat ut. ”We’re all middle class now” som den biträdande premiärministern John Prescott (Labour) sa 1997. Även om han fick kritik för uttalandet är det faktiskt så att stora delar av befolkningen har en god levnadsstandard. Den ekonomiska krisen och Storbritanniens usla finanser har naturligtvis påverkat levnadsvillkoren till det sämre för många, men i huvudsak hade Prescott rätt.

I den stora engelska klassundersökningen som nyligen genomfördes skiljde man ut sju klasser eller samhällsgrupper jämfört med de tidigare tre: arbetar-, medel- och överklass. De nya definitionerna är mer precisa i kategoriseringen och tar hänsyn till ekonomiskt, socialt, och kulturellt kapital på ett noggrannare sätt.

I toppen återfinns eliten som har mycket av alla sorters kapital. De är ungefär sex procent. I botten finns prekariatet som lever under prekära omständigheter, utan fast jobb och ekonomisk trygghet. I undersökningen är den gruppen så stor som femton procent av befolkningen. Den traditionella arbetarklassen utgör ungefär fjorton procent, resten är en heterogen medelklass.

Det är just medelklassens heterogenitet som är det intressanta i Wallops bok. I den stora gruppen av befolkningen som har en hygglig inkomst, eller som socialt eller kulturellt ses som medelklass, blir den personliga konsumtionen något som särskiljer och skapar tillhörighet inom ett befolkningsskikt som lever under ganska likvärdiga förhållanden. Wallop menar att det blivit mer intressant vart pengarna går snarare än varifrån de kommer.

Valet av affärer, semesterresor, kläder, boende, inredning, är medvetna handlingar som både skapar en individuell identitet men också tillhörighet till en grupp av likar. Det är inte en slump att vissa trender biter sig fast inom en del av medelklassen. Det ser vi även i Sverige där surdeg eller vissa typer av köksinredning blir konsumtion som särskiljer en grupp från en annan som lägger sin ungefär lika stora lön på något annat.

En resa till Thailand eller en fjällvandring (med tillbehör) är två val som ryms inom många hushållsbudgetar. Men statusen de medför är helt annorlunda. Den ena är finare medan den andra är lite common, ungefär som en gillestuga. Det kan finnas goda skäl för att välja det ena eller andra men man kommer inte ifrån att valet påverkas av vem man vill vara lika mycket som av vem man är.

Många skulle nog hellre leva på gröt än ses på stan med en plastkasse från Lidl eller Netto. Man kan på en likvärdig budget välja det finare: att laga mat från grunden med råvaror från bondens marknad, eller att köpa färdiglagad mat i butiken frysbox. Två val med väldigt olika status.

Hästlasagneskandalen är intressant ur detta perspektiv. För vem är innehållet i frysmat ett problem, egentligen? De som äter den bryr sig kanske mest. Det vill säga ett problem för några fattiga stackare som inte bryr sig om vare sig sina egen kroppar eller djuren de äter. Vilken vettig människa tror att man kan köpa en korv för en femma hos en känd möbelhandlare och sedan tro att det skulle vara förstklassiga ingredienser? Inte personer som aspirerar på hög status i alla fall.

Vad vi inte konsumerar är lika viktigt som det vi konsumerar om vi ska försöka passa in i någon av medelklassens flytande undergrupper. Melodifestivalen: inte alls, ironiskt eller ivrigt sms-röstande. Oavsett intresse för schlagers så påverkar inställningen ens status, på olika sätt, kanske ska tilläggas.

Att konsumtion påverkar ens sociala status är inget nytt. Redan under stenåldern lade man ned mycket energi på att tillverka opraktiska stenyxor, istället för att jaga och samla mat, som bara kan ha tjänat som statussymboler för ägaren.

I och med att det som förut var lyx har blivit var mans egendom har vikten av varumärken och design ökat, för att föremålen ska ge den status vi alla i olika mån eftersträvar. Fair-trade, ekologiskt, Apple, Louis Vuitton, Volvo, Konsum, handgjort, SvD, HBO, P1, P4, Made in China, Made in Sweden, allt levereras med ett budskap om konsumenten.

Hur konsumtionen skapar oss är intressant och tankeväckande. Parallellt med masskonsumtionen och lyxkonsumtionen finns anti-konsumtionen som ett alternativ med ganska hög status. Även om mycket av Wallops iakttagelser är tagna ur en engelsk kontext är de giltiga för även för svenska förhållanden.

Consumed har väckt en hel del frågor att ta med sig ut på stan en lönehelg. Vad köper folk och vad köper man själv och vad vill vi säga med vår konsumtion? Hur mycket ängslighet och statusstress utsätter våra, medvetna och omedvetna, strävanden oss för? Och – är det värt det?

greger_ekmanGreger Ekman är jurist och skribent.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner