Print Friendly

Saudiarabiens komplexa position

Av Daniel Braw | 20 februari 2015

Västvärldens förhållande till Saudiarabien är motsägelsefullt. Å ena sidan kritik, å andra sidan förhoppningar på landet som exportmarknad och regional maktspelare.

Secretary_Kerry_Greets_King_Salman_of_Saudi_Arabia

Det kan inte finnas många stater i världen som möter så motsägelsefulla reaktioner som Saudiarabien. Å ena sidan kritiseras landet ofta, och med all rätt, för sina förbrytelser mot mänskliga rättigheter och för de barbariska straff som utdöms. Å andra sidan möter landet stor respekt som regional maktspelare och väcker stora förhoppningar som exportmarknad. Landet som förbjuder kvinnor att köra bil och där en misshaglig bloggare får spöstraff är samtidigt en av västvärldens viktigaste allierade i regionen.

Men också Saudiarabiens egen position är motsägelsefull. Som förvaltare av de heliga platserna har landet en särställning i den muslimska världen, men ingalunda någon självskriven ställning som ideologisk ledstjärna. Redan revolutionen i Iran innebar att den saudiska versionen av ett styre i enlighet med religionens bud ifrågasattes: ayatolla Khomeini slog fast att islam och monarki rentav är oförenliga.

Den arabiska våren innebar ytterligare en utmaning, nu från Muslimska brödraskapets håll. Dess motstånd mot despoter och försök att vinna legitimitet för ett islamiskt samhälle genom allmänna val gick på tvärs med den saudiska modellen. Den tyske Mellanösternkännaren Henner Fürtig skriver: ”Följaktligen har Muslimska brödraskapet på senare tid avancerat till att bli den saudiarabiska utrikespolitikens huvudmotståndare, vid sidan om Iran.” Saudiarabien är till exempel avgjord motståndare till Hamas, Muslimska brödraskapets palestinska variant. Saudiarabien stödjer också militärstyret sedan kuppen i Egypten.

På ännu senare tid har ytterligare en rörelse uppstått med anspråk på att besvara frågan om vad islam innebär i den politiska praktiken: Islamiska staten, IS, som har etablerat ett så kallat kalifat i Irak och Syrien.

Till skillnad från Iran och Muslimska brödraskapet kan IS tänkas utöva en viss ideologisk dragningskraft bland saudier. Enligt en bedömning som brittiska BBC hänvisar till hade i november så många som 2 000 saudiska medborgare anslutit sig till IS, att jämföra med de 5 000 som av Europol beräknas ha anslutit sig från hela Europa.

IS framväxt innebär ur saudiarabiskt perspektiv kaos och ett direkt hot. Trots att det medför risker att oskyldiga trossyskon dödas och monarkins trovärdighet försvagas, deltar Saudiarabien i bombningarna av Islamiska staten – en indikation på allvaret i situationen.

Ännu en gång har därmed det osannolika inträffat, att Saudiarabien och västvärlden från helt olika utgångspunkter har kommit till samma bedömning. I det synnerligen instabila tillstånd som har inträtt i Mellanöstern, förefaller Saudiarabien dessutom ännu som en ö av stabilitet och avser att så förbli. ”Vi kommer att, med Guds stöd, upprätthålla den räta linje vårt land har framskridit på”, som den nye kungen Salman uttryckte det i samband med företrädaren Abdullahs död. Landets ställning som viktig allierad har därmed om något stärkts.

Men förhoppningen att samtal, kontakter och handel på sikt skulle övertyga Huset Saud om demokratins välsignelser förefaller optimistiska i överkant. Saudiarabien är när allt kommer omkring det enda landet i världen som är uppkallat efter familjen som har makten.

Daniel Braw är fristående utrikesdebattör och ledarskribent på Barometern-OT.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner