Print Friendly

Robert Alderin; Familjeföretagen

Av Redaktionen | 31 december 1977


1977


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

ROBERT ALDERIN:
Familjeföretagen
Författaren till denna artikel är direktörför
Familjeföretagensförening och möter alltså
dagligen de problem, som han skriver om.
Det har länge varit känt, att beskattningsreglernaför små och medelstoraföretag verkat
lcatastrcifalt på dessas möjligheter att överleva. De är också huvudorsaken till att så
många småföretag sålts ellerfusionerat under senare år – i artikelnfår man skrämmande siffror. Har skattereglerna utformats
med denna avsikt, dvs har socialdemokraternaföredragit att handskas med störreföretag
och velat ha bort de självständiga småföretagarna? Hr Strängförnekade att så varfallet, men han stödde dem inte heller. Nu kan
man vänta ochfordra att något blir gjort,
anserförfattaren.
”Det finns givetvis ett starkt samhällsintresse
av att skattereglerna i lämplig utsträckning
ges ett sådant innehåll att famiUeföretagens
möjligheter att leva vidare och utvecklas inte
försvåras. Kapitalskatterna kan inte sällan
vålla ekonomiska problem av sådan art au
dylika företag inte utan vidare kan drivas i
samma form som tidigare utan måste säljas
till t ex investmentbolag. En sådan utveckling är självfallet inte önskvä1·d”. (Prop
1974: 98).
Detta deklarerade vår fö1-re finansminister Gunnar Sträng så sent som 1974. Trots
detta har denna ”självfallet inte önskvärda”
utveckling tillåtits fortgå i accelererad takt.
1975 blev ett rekordår då det gällde rusioner i Sverige. Inte mindre än 828 köp av
hela eller delar av företag registrerades av
statens pris- och kartellnämnd (SPK), en ökning med 15 procent ijämförelse med 1974.
Totalt berördes omkring 72 000 anställda –
den högsta siffra som SPK kunnat konstatera sedan nämnden 1969 bö1jade sin kartläggning av fusioner i vårt land. l jämförelse
med 1974 är det en ökning med omhing
22 000.
Av de medelstora familjeföretagen mom
industrin försvinner närmare ett av tio per
år. Bland de mindre företagen, med
20- l 00 anställda, har en femtedel fallit bort
genom konkurser eller försäUningar under
1970-talet. Samtidigt som allt fler familjefö-
retag försvinner startas det få nya. Enligt
Statens Industriverks undersökningar har
nyetableringen inom tillverkningsindustrin
minskat under de senaste tio åren. Andra
undersökningar har gett liknande resultat.
78
De nya företagen täcker inte på långt när
bortfallet.
Om denna utveckling fortsätter, kommer
vi i bötjan av 1980-talet au ha bara en handfull medelstora famiUeföretag kvar i hela nä-
t·ingslivel. Uppköpen av familjeföretagen innebär alltså genomgripande förändringar av
ägarstrukturen i näringslivet. Förändringstakten har eu snabbt förlopp. Ansvaret för
denna utveckling vilar helt på samhället.
Av Sveriges 4 miljoner förvärvsarbetande
arbetar över l miljon i familjeföretag. Det
betyder att åtminstone 3 a4 miljoner människor i det här landet är direkt beroende av
famiUeföretag för sin försörjning. Jordbruk,
handel och service domineras givetvis av familjeföretag. Men även inom industrin spelat· familjeföretagen stor roll. Familjeföretagen svarar for omkring en tredjedel av den
L<nala industrisysselsättningen i landet. Regionalt är deras betydelse ännu mycket större. l de flesta län arbetar mellan en tredjedel
och hälften av de industrisysselsatta i famiUeföretag.
Men andelen sysselsatta i familjeföretag
minskar!
Skatterna en huvudorsak
Förklaringat· – mer eller mindre allmängiltiga – till att famiUeföretagen som grupp gått
tillbaka finns det många. Bristande lönsamhet anses ibland vara en förklaring. Men det
tycks inte vara ett generellt familjeföretagsproblem. En annan förklaring är att det s k
företagarklimatet inte längre känns tillräckligt stimulerande. Man upplever, med rätt
eller orätt, en brist på förtroende och uppskattning från politikers och opinionsbildares sida.
Emellenid är det tre mer påtagliga svårigheter som också ofta nämns i dessa sammanhang. Det ena rör kapitalförsörjningen, dvs
svårigheten att finansiera nyinvesteringar,
produktutveckling, ökade försäUningsinsatser etc. Av bankernas utlåning till näringslivet går över 90 % till större företag. De
mindre företagens andel av arrarsbankernas
ut.låning har minskat under de senaste tio
åren, trots att beroendet av lånat kapital
ökat.
Det andra rör det extraarbete som företagen har med att lämna statistik och uppgifter till olika myndigheter. Det tredje rör
skattefrågorna. Dels den löpande beskattningen av företagsledaren/företagsägaren,
dels de skatter som blir aktuella i samband
med att företaget ärvs.
skatternas storlek och utformning utgör
med säkerhet en av de viktigaste anledningarna till att familjeföretagens antal minskar.
En del företagare betraktar detta som resultatet av en medveten politik från statens sida, medan andra mer ser det som en olycklig
bieffekt av en skattepolitik, som utformat
med hänsyn till andra värderingar än just familjeföretagens situation.
Det som skiljer familjeföretagens situation
från andra företags är- som bekant -ägarens personliga skatter och de skatter som
utgår vid ägarskiften. Ett börsnoterat företag – eller ett kooperativt eller statligt företag – behöver inte ta hänsyn till andra skatter än företagets egna. Ägarnas skatter är
deras ensak.
För familjeföretaget är det annorlunda.
Som regel har ägaren företaget som enda inkomstkälla och måste ta pengar ur företaget
för att täcka sina skatter. Han kan inte som
aktieägaren i börsföretaget sälja en del av
vad han äger för att klara skatterna. Skall
han sälja, får han räkna med att sälja hela fö-
retaget.
Svårigheterna har ökat dramatiskt under
1970-talet. En rad olika faktorer, som alla
mkat i samma negativa riktning, har bidragit. Ökad inOationstakt, höjda kommunalskatter, skärpt progression i den statliga inkomstskatten, skärpt kapitalbeskattning och
de allt högre arbetsgivaravgifterna är exempel på sådana faktorer.
Särskilt för de medelstora familjeföretagen har kombinationen av skärpta kapitalskatter, fortgående inflation m m i åtskilliga
fall praktiskt taget omöjliggjort överförande
av företaget till nästa generation – och även
fört med sig fullständigt orealistiska räntabilitetskrav. Enbart för att klara en förmögenhetsskatt på 2% fordras en avkastning på ca
lO% på kapitalet före skatt. Då har ändå inte medräknats det som behövs för att täcka
in ett framtida arvsskifte. För att ägaren
skall få en behållning efter skatt på tex
50 000 kr måste företaget belastas med
350 000 kr om företagets förmögenhetsvärde är 1,5 miljon. Ägaren tvingas alltså göra
företagsekonomiskt helt oacceptabla extra
löneuttag för att kunna betala förmögenhetsskatt på en förmögenhet, som är fiktiv i
den meningen att den – i motsats till annan
förmögenhet – inte är tillgänglig för konsumtion. Om ett barn ärver ett sådant företag skall i det närmaste 700 000 kr betalas i
arvsskatt.
79
Enbart kapitalskatterna kan alltså i åtskilliga fall fordra belopp motsvarande hela eller
mer än den avkastning som normalt kan på-
räknas. I ett familjeföretag med ett förmö-
genhetsvärde på l miljon kr (t ex ett verkstadsföretag med 60 anställda) medför förmögenhetsskatten vid innevarande års taxering en extra kostnad för företaget som är
mer än 6 gånger det belopp ägaren påförs i
förmögenhetsskatt. Motsvarande kostnad
för ett jämförbart företag var vid 1970 års
taxering ”bara” 2 gånger skattebeloppet. Avkastningskravet – enbart för att täcka den
ökade förmögenhetsskatten vid en värdeökning t ex på grund av en investering – har
femdubblats sedan 1970 för ett sådant företag!
Detta är i sanning en dramatisk och för familjeföretaget ödesdiger utveckling. Man
kan på goda grunder säga att skattesystemet
här kört rejält i diket och att familjeföretagen invalidiserats svårt och i många fall förolyckats helt.
Företagarens ställning
Man kan lätt föreställa sig att en man, som i
30-årsåldern ärver ett miljonföretag och gör
upp en kalkyl över skattesitsen, måste ha en
utomordentligt stark släktkänsla, liten konsumtionsbenägenhet och stor tilltro till sin
förmåga att väsentligt överträffa genomsnittlig räntabilitet för att inte lockas av tanken att avyttra företaget och göra kapitalet
mera rörligt och konsumerbart. Man kan
onekligen fråga sig om det är för att det
finns sådana egendomliga människor, som
familjeföretagen alltjämt existerar – eller
80
om de existerar därför att familjeföretagaren gör vad statsmakterna tydligen gjort,
nämligen stmntar i kalkylerna och hoppas
att verkligheten på något sätt ändå inte är
som den är.
Kretsen av tänkbara köpare har också begränsats genom vad man skulle kunna kalla
”olycksfall i det politiska arbetet”. Det s k lå-
neförbudet och förbudet mot internöverlå-
telser har införts för att begränsa vissa typer
av skatteflykt. Samtidigt försvårar reglerna
en troligen långt större mängd legala överlå-
telser av utvecklingsbara företag till nya fö-
retagare.
Andra exempel på lagstiftning, som medfört mer eller mindre omfattande förändringar i de mindre och medelstora företagens arbetsförhållanden, är inte svåra att hitta. Åmanlagarna, specialregler för beskattning av fåmansbolag och den nya arbetsrätten är några nu aktuella problemkomplex.
Det är lätt att förstå att många företagare
uppfattar reformarbetet som delvis riktat
mot företagsamheten. Steg för steg begränsas företagens handlingsfrihet, och nya skyldigheter tillkommer i förhållande till anställda, konsumenter och samhälle.
De psykologiska återverkningarna av politiska åtgärder kan på det sättet bli långt mera negativa än vad som framgår av en saklig
analys av förändringarnas innebörd. Försäljningarna av expansiva och lönsamma familjeföretag ger kedjereaktioner långt ner i
storleksgrupperna; andra företagare måste
ju med fog fråga sig om de har bättre förutsättningar att klara problemen än de framgångsrika kollegerna.
Den allmänna opinionen
Den närmast fientliga attityd gentemot företagsamheten, som präglat de senaste årens
samhällsdebatt och lagstiftning, har dessbätt·
re inte något som helst stöd i den allmänna
opinionen. Det är tvärtom så att företagarna
har en massiv folkopinion bakom sig. Det visar två SIFO-undersökningar, som Familje·
företagens Förening låtit göra 1974 och
1976.
Redan SIFO-undersökningen 1974 antyd·
de att familjeföretagen var mer populära än
vad flertalet familjeföretagare själva tycktes
tro och att denna företagsform hade en solid
ställning i opinionsläget vid denna tidpunkt.
Den undersökning som gjordes 1976 visar
bia
att 76% av svenska folket tycker att minskningen av antalet familjeföretag är en
dålig utveckling,
att 74% tycker att myndigheterna borde gö-
ra det lättare att starta och driva familjeföretag. 1974 hade 61 % den åsikten, alh·
så en dramatisk förändring i opinionslä-
get på bara 2 år. Anmärkningsvärt är att
inte mindre än 72% av fackföreningsmedlemmarna 1976 är positiva till lättna·
der (1974 var motsvarande siffra 57%).
Det finns också ett påtagligt stöd i opinionen för att förmögenhetsskatt inte skall er·
läggas på sådant kapital som är bundet i fö-
retaget, ett krav som Familjeföretagens Förening drivit sedan länge (i 20 år!). Resulta·
ten av dessa undersökningar borde stämma
till eftertanke på sina håll.
Mot denna bakgrund förefaller det väl uppenbart, att politiker, myndigheter, fackföreningar och familjeföretagare borde ha ett
gemensamt intresse att förnya och berika
dialogen med varandra om familjeföretagens villkor i Sverige.
Genomgripande åtgärder nödvändiga
En kapitalbeskattning som av politiska motiv
drivs så långt, att man faktiskt omöjliggör
för företag i olika branscher och situationer
att överleva, måste komma i uppenbar konflikt med de samtidigt allmänna strävandena
attskapa trygghet i anställningen och bereda
möjligheter till ytterligare sysselsättning. Naturligtvis kan – och måste – åtskilligt göras
för att förbättra de mindre företagens situation – både vad gäller de ”sakliga” och de
”psykologiska” problemen. Mera verkningsfulla åtgärder förutsätter dock en ökad politisk vilja.
Ett utslag av den på sistone ökade viljan
att åstadkomma förändringar utgör det förslag om skattelättnader i samband med överföring av företag genom arv eller gåva, som
under hösten 1976 framlades av företagsskatteberedningen. Detta förslag skulle om
det genomförs underlätta generationsskiften i flertalet medelstora familjeföretag. Förslaget är emellertid otillräckligt för att på ett
mer avgörande sätt bromsa upp den snabba
utförsäljningen av familjeföretag och den
därmed snabbt ökande ägarkoncentrationen
inom näringslivet. Skall sådana resultat uppnås, måste åtgärderna utvidgas till att omfatta också en mer realistisk beskattning av de
förmögenhetstillgångar som arbetar i ett familjeföretag. Målsättningen bör vara att helt
slopa förmögenhetsskatten på arbetande kapital i familjeföretag.
81
Tekniska möjligheter föreligger att under
1977 komplettera förelagsskaueberedningens förslag med lättnader även i förmö-
genhetsbeskattningen. Det kommer nu bara
an på om den politiska viljan – och modet –
finns. En sådan utvidgning av företagsskalteberedningens förslag är av avgörande betydelse för de mindre och medelstora röretagens möjligheter att bibehålla sin självst;indighet och utvecklas gynnsamt.
Samtidigt har utvecklingen under senare
år fört med sig andra problem , som måste
angripas genom helt andra åtgärder. Främst
gäller
att kostnadsutvecklingen och en allm;int
pressad lönsamhet ytterligare försvagat
den redan tidigare bräckliga soliditeten i
åtskilliga mindre företag; detta måste
kompenseras genom ökad tillgång på
riskvilligt kapital,
att den omfattande uppbörds- och uppgiftsskyldigheten i synnerhet för de minsta
företagen medfört en i förhållande till
företagens stodek och deras tillgång på
administrativ kapacitet orimlig arbetsbörda, samt
att lagstiftningen om anställningstrygghet
och om beskattning av fåmansbolag
medfört vissa generella, negativa konsekvenser; även med bibehållande av lagstiftningens UI·sprungliga intentioner
bör det vara fullt möjligt att genom en
teknisk översyn av dessa lagar väsentligt
underlätta de mindre företagens verksamhet.
Såväl inom dessa områden som vad gäller
kapitalskatterna är det ytterst angeläget att
statsmakterna snabbt vidtar åtgärder. Ut- 82
vecklingen under den senaste 10-årsperioden har lett till en ~igarkoncemration, som
sannolikt 1·edan ~i 1· ogynnsam f”d’111 såv~il samhällsekonomiska som samhällspolitiska bedömningsgrunder. Mot denna bakgnmd är
det ett grundläggande – och självklart –
krav att elen statliga närings- och skattepolitiken i ronsättningenmålmedvetet inriktas pa
att stimulera tillkomst och utveckling a1
mind re och medelstora företag.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner