Print Friendly

Peter Stein; Äganderättens betydelse

Av Redaktionen | 31 december 1988


1988


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

PETER STEIN:
Äganderättens betydelse
En övertung offentlig sektor har
lett till att ingreppen i enskildas
tillvaro blivit allt fler och ofta sker
på ett sätt som står i kontrast till
fundamentala rättsprinciper.
Frågan om individens rätt contra
kollektivet ställs på sin spets.
Att få ett brett gehör för att
majoritetsprincipen måste inskränkas är en av de viktigaste
uppgifterna i äganderättsdebatten, skriver Peter Stein. Det gäller att stärka den enskildes frihet
och privata sfär på bekostnad
av det offentliga.
Peter Stein är civilekonom.
E
nslutning till debatterna om realräne- och pensionsskatter hamnade enkild äganderätt i fokus. Politiska diskussioner om den enskilda äganderättens
ställning återkommer regelbundet. De
blir ofta mycket intensiva och skapar politisk polarisering.
I omvärlden har äganderättsfrågor
rönt stort intresse på senare tid , bl a tack
vare forskningsarbeten som gjorts av ekonomer knutna till den s k äganderättskolan.
Ekonomerna Douglass North och Robert Paul Thomas har t ex i boken The
Rise of The Western World (1973) kastat
nytt ljus över västerlandets historia genom att hävda att det primärt inte var den
industriella revolutionen på l 700-talet,
som grundlade en varaktig ekonomisk
tillväxt per capita. Den hade börjat hundra år tidigare i England och Nederländerna. I dessa länder hade ett system av enskilda äganderätter utvecklats. Därmed
fick enskilda tillgodogöra sig vinster av
lyckade ekonomiska satsningar och bära
kostnader av felaktiga. Det blev ekonomiskt lönsamt att lansera nya handelsmetoder, utveckla nya jordbrukstekniker
etc.
Om tekniskt kunnande skulle vara tillräckligt för ekonomisk utveckling varför
ägde den inte rum tidigare i länder som
vid samma tid var tekniskt mer avancerade, frågar författarna.
Nathan Rosenberg och Luther Earl
Birdzell resonerar i liknande tongångar i
boken How The West Grew Rich (1986).
På l 000-talet hade Islam och Kina en
högre civilisation än västvärlden. 600 år
senare, alltså hundra år innan den första
industriella revolutionen, var relationerna omvända.
De spårar detta till att det gradvis växte
fram en ekonomiskt fri sektor, oberoende
av tillväxthämmande religiösa och moraliska restriktioner. Marknadsprisbildning
och anpassning till konsumentens behov
blev viktigare än religiösa föreställningar
om det rättvisa priset eller tankar om ”socialt rättfärdig produktion”.
Fri företagsamhet med fritt inträde på
olika delmarknader satte befintliga företag under press att ständigt förbättra sig
och gav nya möjligheter att komma in om
de misslyckades. Marknadens duglighet
Den av Keynes inspireradeföreställningen om statsmaktensföreträdare
som upplysta despoter har frontalkrockat med den krassa verkligheten.
premierades på bekostnad av börd. Boken erbjuder på många sätt en fascinerande läsning. Inte minst gäller det beskrivningar av hur olika institutioner såsom
handelsrätt, nya kreditformer, bankvä-
sende med mera växte fram, inte som ett
resultat av medveten planläggning från
offentliga styresmän, utan som en spontan reaktion på marknadens behov att underlätta ekonomins funktionsduglighet.
Frontalkrock med verkligheten
Mer än forskningen har den ekonomiskpolitiska utvecklingen ställt äganderätt i
blickpunkten. Den sedan efterkrigstiden
av den brittiske ekonomen Keynes inspirerade föreställningen om statsmaktens
företrädare som upplysta despoter har
frontalkrockat med den krassa verkligheten.
85
En övertung offentlig sektor gör att offentliga ingrepp i enskildas tillvaro blir
fler och fler och ofta sker på ett sätt som
står i kontrast till fundamentala rättsprinciper. Rättssäkerheten och den individuella friheten kränks. Den här utvecklingen
bidrar till att ställa frågor om individens
kontra kollektivets rätt på sin spets.
Och frågan om hur mycket statsmakten skall respektive inte skall gripa in i enskildas tillvaro eller hur mycket statsmakten faktiskt griper in beror i sista hand på
hur äganderättsrelationerna är uppbyggda och vilken inställning medborgama
har. Det är vad äganderättsdebatten till
syvende og sidst gäller.
I praktiken finns bara två sätt att organisera komplexa ekonomier – via centralplanering eller marknadsekonomi.
Och vilket ekonomiskt system ett land
har blir avgörande för samhällsutvecklingen i stort.
Marknadsekonomi
Marknadsekonomi bygger på frivilliga
avtal och enskild äganderätt. Varje individ bestämmer över sig själv och sina tillgångar och avgör med vem han vill eller
inte vill ingå avtal, utan att behöva inhämta någon överhets godkännande. Frivillighet att ett avtal inte kommer till stånd om
inte bägge parter har något att vinna på
det. Det handlar inte om att någon vunnit
på någon annans bekostnad. En restaurangägare kan inte tvinga gäster att äta
hos honom. Han måste ha en tilltalande
inredning, god mat, behandla sina gäster
väl etc. Hans kunder avstår pengar till honom i utbyte mot de tjänster han erbjuder:
Bägge parter blir nöjda. Enskild äganderätt betyder enskilt ansvarstagande.
86
Restaurangägaren påverkas personligen
av hur väl han anpassar sig till marknadens krav. Han skördar frukterna av lyckade satsningar men bär kostnaderna av
misslyckade. Konkurrensen sätter press
på honom att anpassa sig till konsumenterna för att inte förlora sitt levebröd. På
detta sätt samordnar marknader enskilda
människors av varandra oberoende förehavanden till ett gott totalresultat.
Marknadsekonomin är i sin helhet
oförutsägbar. Det är en kontinuerlig försöksprocess där enskilda så långt möjligt
får ställa upp mål för sin egen verksamhet
och planera den, men. där ingen kan på-
tvinga hela samhällsutvecklingen sin uppfattning.
Planekonomi
Det omvända gäller i en planekonomi.
Här ställer man upp planmål som ekonomin måste underkastas. En planekonomi
kan inte tillåta fri företagsamhet. Det
skulle kunna innebära att utvecklingen
kom i konflikt med planmålen. Då fungerar systemet inte.
Nobelpristagarna F A Hayek och Kenneth J Arrow har visat att en central myndighet inte till fullo kan veta vad enskilda
medborgare tycker och tänker eller rangordna deras skiftande uppfattningar på
ett konsekvent sätt. Man tvingas prioritera. Den totala kontrollen medför i praktiken att en central myndighet utövar totalitär kontroll över hela samhället.
Hur går det med pressfrihet om en
myndighet kontrollerar produktion och
distribution av papper, tryckeriutrustning, export och import av dessa varor
eller handel med främmande böcker,
tidskrifter etc? Hur går det med den individuella friheten om en central myndighet
bestämmer över valutahandeln och därmed också vem som skall beviljas in- respektive utresetillstånd? Hur går det med
religionsfrihet om en myndighet bestämmer vem som skall få köpa eller hyra
mark och dessutom reglerar vad den får
användas till. Det är tänkbart att en central myndighet kan bestå av upplysta despoter som inte vill inskränka press- eller
religionsfrihet. Men det är inte övertygande. Makt korrumperar och absolut makt
korrumperar absolut. Centralplanerare
tvingas alltid prioritera knappa resursers
Hur går det med pressfrihet om en
myndighet kontrollerar produktion
och distribution av papper, tryckeriutrustning etc?
användning och skulle kunna säga att
”samhällets välfärdsmål” kräver att resurser ”sätts in på nyttigare områden”.
Det är inte irrelevant att jämföra marknadsekonomi med en planekonomi som
har få seriösa försvarare i Sverige. Även
om det är en stor skillnad på planhushållning och demokrati med allmän och lika
rösträtt, hemliga val, fri opinionsbildning
och blandekonomi så är problemen likartade trots att enskilda majoritetsbeslut,
var för sig till skillnad från en generalplan
för en planekonomi, inte berör hela samhällslivet.
Majoritetsbeslut
På de områden där majoritetsprincipen
tillämpas påtvingar majoriteten övriga sin
vilja. På en marknad kan olika lösningar
existera sida vid sida. Det är inte frågan
om att man skall välja antingen Volvo
eller Saab. Majoritetsbeslut innebär att
alla skall underkastas en lösning. Om jag
bor i en kommun och majoriteten röstar
för att bygga en simhall och finansiera den
med en kommunalskattehöjning, är jag
tvingad att betala oavsett om jag tänker
utnyttja simhallen eller inte. Genom skattehöjningen har rätten att förfoga över
mina tillgångar inskränkts. Regler att enskilda inte får använda sin tomtmark på
ett visst sätt inskränker, på gott och ont,
deras förfoganderätt.
Makt korrumperar och absolut
makt korrumperar absolut.
Så även om inte alla politiska diskussioner eller politiska beslut, stora som
små, om ett eller annat offentligt ingrepp,
analyseras i äganderättstermer, så påverkas äganderättsstrukturen och man kan
föra debatten utifrån sådana utgångspunkter.
För att säkerställa ett fritt samhälle
krävs gränser för hur långt majoriteten
kan påtvinga minoriteter sin vilja. Staten
är ett hot mot individuell frihet eftersom
den bygger sin verksamhet på tvång. Utan
rätten att använda tvång för att ta ut skatter eller se till att lagar och förordningar
efterlevs är det inte troligt att staten skulle
kunna åstadkomma särskilt mycket.
Men staten är också en nödvändig förutsättning för ett fritt samhälle. Med ett
klassiskt liberalt synsätt är en stark statsmakt ett nödvändigt villkorför äganderätt
och frihet när den utför sina beskyddarfunktioner såsom inre ordning, dvs rättsväsende, som skyddar äganderätt och ser
till att individer inte brukar.våld emot var- 87
andra eller beter sig ohederligt. Detsamma gäller när den sörjer för yttre ordning,
dvs försvar. Exakt var gränsen skall gå i
övrigt är inte en gång för alla givet.
Begränsning av majoritetsprincipen
Likhet inför lagen betyder att kollektiva
beslut skall fattas demokratiskt. Däremot
måste rätten att fatta kollektiva beslut begränsas. Det är inte att inskränka i demokratin. Den allmänna och lika rösträtten
blir ograverad som princip. Det är en
oförnuftig demokratisyn att påstå att majoritetsbeslut skall avgöra var folk skall
bo och arbeta, hur kapital skall fördelas,
vilka kulturaktiviteter som skall prioriteras etc.
Debatten om äganderätt och medborgarrätt har mycket handlat om majoritetsprincipens begränsningar. Att få ett brett
gehör för att majoritetsprincipen måste
inskränkas är en av de viktigaste uppgifterna i äganderättsdebatten. Man skall inte vänta sig annat än att det blir en intensiv och hätsk debatt, eftersom det i sista
hand handlar om vilka ideologier och politiska förhållningssätt som åtnjuter störst
legitimitet i befolkningens ögon. Det här
är inte en renodlad partipolitisk fråga.
Tanken att politiker skall bestämma över
andra människor finns med större eller
mindre intensitet företrädd i mer än ett
politiskt läger.
Från liberala utgångspunkter gäller det
att stärka den enskildes frihet och privata
sfär på bekostnad av det offentliga oavsett
vem som vid ett visst tillfälle har den politiska majoriteten.
Flertalet politiska debatter kan sålunda
återföras till frågor om individens rättig- 88
heter kontra kollektivets, rättsstaten
kontra maktstaten, huruvida samhället
skall bygga på frivillighet eller tvång, om
vi självständigt skall pröva oss fram till
vad som på olika områden är ett gott samhälle eller ej, eller om det skall beslutas av
någon överhet.
Ekonomisk demokrati och
medbestämmande
Jag skall kort beröra två frågor som ofta
återkornmer i debatten. Den ena gäller
ekonomisk demokrati och medbestämmande. Ett företag är en organisation
framsprungen ur frivilliga avtal mellan
olika intressenter. Tanken på ekonomisk
demokrati innebär att allt fler ekonomiska beslut skall fattas med majoritetsprincipen som ledstjärna. Att ersätta marknadens frivillighet med majoritetsprincipens
tvång är någonting som måste tillbakavisas. Däremot finns det ingenting som
hindrar olika företagsformer såsom konsument- eller producentkooperativ, löntagarägda företag, experimenterande
med olika medbestämmandeformer etc.
Det är helt legitimt om det sker på frivillig
grund. Däremot inte om samtliga påtvingas ett visst system.
Tanken att statsmakten skall gå in och
åstadkornrna en ”rättvis fördelning” i nå-
gon mening har ett brett politiskt stöd i
Sverige. Men vad som är rättvist respektive orättvist handlar om värderingar. Det
finns ingen möjlighet för någon centralt
placerad att veta samtligas uppfattningar.
Filosofen Robert Nozick, har i boken
Anarki, Stat och Utopi (Ratio) påpekat,
att när man talar om fördelningsfrågor är
det viktigt att inte bara fokusera på något
”sluttillstånd” utan även tänka på hur fördelningen uppkommit. Om den är ett resultat av frivilliga hederliga avtal är den då
inte legitim? Med vilken rätt kan den ena
eller den andra politiska inriktningen på-
tvinga övriga sin syn på socialpolitik, familjepolitik, skolpolitik, sjukvårdspolitik
osv? Även ect liberalt samhälle kan tillhandahålla sina medborgare någon form
av ekonomisk grundtryghet, men det är
väsensskilt från dagens välfärdsstat.
Äganderättsdiskussioner kornmer nästan alltid in på grundlagsfrågor. Den nuvarande grundlagen ger ett bristfälligt
skydd för enskild egendom. I förlängningen är en ny grundlag ett mål att arbeta på
för att stärka äganderätten.
För att säkerställa ett fritt samhälle
krävs gränser för hur långt majoriteten kan påtvinga minoriteter sin
vilja.
Enskild äganderätt
De hittills förda resonemangen har förts
utan att klart och tydligt påpeka varför
enskild äganderätt mer principiellt är nå-
got att sträva efter. Ett argument som ofta
förekornmer är effektivitetsargumentet
Flertalet är överens om att en decentraliserad marknadsekonomi med äganderätt
och ansvarstagande är mer effektiv när
det gäller att åstadkornrna ekonomiskt
välstånd för breda folklager. Skälet till
detta finns att spåra bl a i informationsproblemet. Kunskaper om vad konsumenter vill ha, vilka tekniker, distributionskanaler etc, som är mest effektiva
eller vem som bäst kan tillgodose marknadens krav kan inte en central myndigbet veta. Kunskapen finns utspridd bland
medborgarna. Den är olikformat utspridd
och mycket av den specifika kunskap som
varje människa besitter är sådan att den
inte centraliseras. Man får pröva sig fram.
Resonemanget gäller inte bara produktion av ”ekonomiska nyttigheter”. Det
finns ingen central instans som på förhand kan veta att Sven Delblanc har egenskaper som gör honom till en skicklig och
Rätten att fatta kollektiva beslw
måste begränsas.
uppskattad författare. Det kan marknaden pröva sig fram till. Ett system som
bygger på centralplanering går därför
miste om mycket information. Det är ett
viktigt argument.
Men det viktigaste är att enskild äganderätt är en nödvändig, om än inte alltid
tillräcklig, förutsättning för individens frihet. Individuell frihet har ett egenvärde.
Människor är inte medel som vissa får utnyttja hur som helst för specifika syften.
Det ställer krav både på statsmaktens omfattning och utforming. Rättesnören bör
vara en statsmakt styrd av fasta spelreg- 89
ler, och en maktutövning grundad på
principer om likhet inför lagen.
Äganderätten har alltid varit central i
frihetliga tänkares som John Locke,
Adam Smith och F A Rayeks arbeten.
Det säger sig självt att det är omöjligt att
beskriva alla de skiftande argument som
sökt legitimera enskild äganderätt. Man
kan här bara skumma på ytan och konstatera att det är till ovan nämnda tänkare
man får vända sig för att spåra det frihetliga arvet och hämta ammunition till en debatt som visserligen inte just nu dominerar nyhetsflödet, men som alltid finns och
som kommit för att stanna. Den som vinner den debatten påverkar väsentligen
framtidens samhälle.
Från socialistiskt håll sägs det ofta att
bakom försvaret för äganderätt finns i
grund och botten ett försvar för vissa priviligierade och ”besuttna”. Det är fel. Försvar för enskild äganderätt innebär ett
försvar för en princip, nämligen tanken
att människors mellanhavanden så långt
möjligt skall regleras genom frivilliga avtal. Ett försvar för enskild äganderätt innebär att interventionismens enformighet
tillbakavisas till förmån för frihetens tolerans och variansrikedom.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner