Print Friendly

Matti Häggström; Om enskilt ägande

Av Redaktionen | 31 december 1980


1980


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

l_
enskilt ägande
Det privata ägandet torde för de flesta vara en
omistlig del av tillvaron. Är det lika viktigt får
alla politiska partier? Ingalunda!
Kommunisten och maoisten, professor Bo
Gustavsson förklarade nyligen varför han lämnat sitt parti på den yttersta vänsterkanten och
anslutit sig till socialdemokratin: ”När socialdemokraterna började tala om löntagarfonder
– när de alltså äntligen började ifrågasätta
ägandet efter hundra år – då fick jag mig en
knäpp. Och de verkade ju mena allvar också.”
Det sa bara klick, eller snarare knäpp. Liknande ljud har flera hört.
Juristen och ledamoten av den socialdemokratiska partistyrelsen Sören Mannheimer
framhöll i LO-tidningen att partiets mål inte
kunde uppnås ”under kapitalismen”. Först
måste nämligen enligt honom ”delar av den
privata äganderätten ersättas med olika former
av kollektivt ägande”.
Inte heller han är någon ropandes röst i öknen.
LO vill socialisera all mark, låt vara att det
är en programpunkt som man i nuläget talar
tämligen tyst om. Socialdemokraterna har inte
ställt sig bakom detta långtgående krav –
ännu. Det innebär ju att varje villaägare, varje
sommarstugeägare, varje jordbrukare, varje
skogsägare och varje privat företagare i princip
skulle få sin egendom konfiskerad. Hur, ja det
blir en senare fråga. Det är väl troligt att någon
ersättning skulle utgå. Socialismen kostar ju
pengar och kan enligt somliga, i likhet med
brännvinslitern, aldrig bli för dyr.
Och vad gör de socialdemokratiska förtroendc:männen i landets kommuner? Jo, de driver
på utvecklingen, framför allt när det handlar
om marken. I fjolårets valrörelse krävde exempeh-is partiet i Kalmar i sitt kommunala handlin~sprogram att samhället skulle äga ” all
mark fOr bebyggelse” . LO-tidningen poängterade ungefår samtidigt att man kanske borde
..avskaffa den privata äganderätten till bostä-
derna och i stället låta människor tilllikvärdiga
kostnader hyra sina bostäder” .
Kollektivismens anhängare haver begärelse
till sin nästas hus. Vad är nästa bud?
Attackerna mot det privata ägandet har
främst koncentrerats till marken och bostäderna – samt givetvis till företagen via löntagarfonderna. Men vad säger att man tänker stanna där? Vad händer om positionerna kunnat
nyttas fram? Var gör man slutligt halt i fråga
om att socialisera enskild egendom! Vid TV:n
eller tandborsten?
De flestas välstånd är skört. Atskilliga lever i
själva verket bara en vecka från fattigdomen,
som någon uttryckt det. För dem är den priYata
äganderätten en buffert mot otryggheten och
419
beroendet av socialen. Ta bort den och hela
Yärldsbilden rasar.
Det är ytterst fråga om vilket samhällssystem
vi vill ha.
Tror någon att demokrati och personlig frihet kan bestå i ett land där äganderätten är
urholkad till oigenkännlighet och endast omfattar våra mest privata prylar? När vår ägandeglädje i övrigt får begränsas till den vi nu känner när vi tänker på SJ eller konkursmässiga
Svenska Varv, hela folkets varv?
De strömningar som kan noteras inom socialdemokratin är illavarslande. Lägger man
samman allt som tyder på att marken förbereds
för generalangrepp mot det enskilda ägandet
blir det inga obetydligheter. Ser vi inte upp kan
socialismen komma att förverkligas under den
bekanta men föga sympatiska parollen ”vad
som är mitt är mitt, och vad som är ditt det
skall vi förhandla om”.
Matti Häggström

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner