Print Friendly

Maskiner och människor

Av Waldemar Ingdahl | 2 september 2011

Maskiner & Människor – en skrift om arbete och framtidstro
Gustav Fridolin och Ulf Bodach Söderström
Ordfront 2011

Maskiner & Människor är Gustav Fridolins linjeskrift som nyblivet språkrör, medförfattaren Ulf Bodach Söderström är partiets pressekreterare. Boken är en lättläst och välskriven pocket, som jämfört med t.ex. Maria Wetterstrands Den nya gröna vågen tar sig an politiken med ett betydande allvar. Vart är Miljöpartiet på väg?

Svaret är: bort från rötterna. Den tidiga miljörörelsen hade en vision om ett decentraliserat, småskaligt och självförsörjande samhälle. Nu står istället storskalig industripolitik, omfattande samhällsregleringar och stimulanspolitik i Keynes anda i fokus.

Misstänksamheten mot ny teknik, som de gröna tidigare har fört fram, är borta. EU-motståndet har falnat. Klimatfrågan ses mer som en energiomställning än som utsläppsbegränsningar.
Den tillväxtkritik som vunnit så mycket mark inom miljörörelsen på senare år berörs knappt.

Vi är mitt uppe i en kombinerad klimatkris, jobbkris och finanskris där bristen på politisk vilja saknas för att lösa problemen. Det behövs en New Green Deal i Barack Obamas anda, där staten visar ledarskap genom att investera och styra. Politikerna ska finna och satsa på de gröna och innovativa företagen. En grön tillväxt, driven av miljöteknik med nya gröna jobb ska lösa samhällsproblemen. Skiftet till en grön ekonomi är nödvändigt och stärker också svenskt näringslivs konkurrenskraft. Målet är att med en trygg industripolitik tilltala både borgerliga och socialdemokratiska väljare som skrämts upp av en orolig omvärld.

Varför skulle det krävas stora offentliga investeringar om det redan är så lönsamt att investera i grön teknik? Problemet är just att politiker så länge har använt bidrag, prisstyrningar, forskningspolitik och teknikpolicy för att stödja just sin favoritteknik. De snedvridna incitamenten har gjort att ingen vet vilken energiteknik som ger den bästa kostnadseffektiviteten. Är kostnaden för att inte göra något alltför hög? Är de föreslagna åtgärderna rimliga och effektiva? Finns det enklare och billigare sätt att uppnå samma mål? Så borde rimligheten i en politik bedömas, istället för att bara upprepa att man måste handla så fort som möjligt.

Globaliseringen är fortfarande en känslig fråga inom Miljöpartiet. Det finns en förhoppning att om transporter blir dyrare kommer fler varor att tillverkas i Sverige. I den globaliserade ekonomin är det dock inte bara transportkostnader som avgör, utan även vilken arbetskraft som finns tillgänglig. Inom arbetsmarknadspolitiken är beskrivningarna inte så nytänkande. Segregationen på arbetsmarknaden förklaras främst med ”strukturell rasism”, istället för bristande flexibilitet. Omställningen av kompetens för nya branscher behandlas inte tillräckligt. Hur arbetsintensiv den gröna ekonomin skulle vara får läsaren inte reda på, och det är inte heller tydligt vilken sorts nya arbetstillfällen som skulle tillkomma. Satsningar på gröna jobb i t ex Spanien har främst gett nya administrativa arbeten och ofta till hög kostnad.

Stater har tidigare manipulerat fram efterfrågan och skapat en kreditdriven bubbelekonomi. En mer hållbar ekonomisk utveckling kräver sparande för att få fram kapital till nyinvesteringar – då kan man producera mer, och få utrymme för efterfrågan. Alternativet till att slösa i Barack Obamas anda är inte att spara skattepengar på hög, utan se till att folk och företag kan behålla sina resurser för att innovera och spara.

Det finns många stötestenar inför eventuella förhandlingar med regeringen. Om Miljöpartiet strävar efter den breda stimulanspolitik som beskrivits i boken, så kommer det att påverka fler områden än bara finanspolitiken. Efter att ha läst Maskiner & människor märks en ny stötesten. De gröna brukade vara misstänksamma mot stora hierarkier. Det gav en förståelse för betydelsen av medborgarnas egenmakt. Nu betonas istället den storskaliga omvandlingen ensidigt.

Framtiden är att göra om det som redan gjorts, fast grönt, blir budskapet. Klimatfrågan ses som en samlande vision för samhället. Det är en vision av försiktighet, begränsningar och låga ambitioner. Hur vi inte ska förlora det vi har, inte hur vi ska få det bättre.

Förra valet toppade partiet opinionen för tidigt. Klimatfrågan föll bort efter konferensen i Köpenhamn och effekterna av Barack Obamas stimulanspaket uppfattas som alltmer negativa i den allmänna opinionen. Frågan är hur väl den nya politiken lockar väljare? Många som röstar grönt gör det för att visa sin moraliska status och livsstil. Fridolin är kanske för konkret i att redovisa en politik som ändå påminner om andra partiers, utan att tilltala Miljöpartiets nuvarande väljargrupper.

Waldemar Ingdahl är VD för Eudoxa, en liberal och oberoende tankesmedja inriktad på frågor om hur naturvetenskapen och tekniken förändrar vårt samhälle.

Läs mer:
Fredrik Segerfeldts recension av Maria Wetterstrands Den nya gröna vågen.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner