Print Friendly

Mannen som älskade Ryssland

Av Alexandra Ivanov | 3 mars 2017

Den 27 februari 2015 mördades Boris Nemtsov i Moskva. Två år senare minns Alexandra Ivanov ett av Rysslands stora hopp, och en man som över allt annat älskade sitt land.

Nyheten kom för många som en chock. “Inte Boris Nemtsov!” Den respekterade oppositionsledaren hade skjutits till döds ett stenkast från Kreml.

Det är viktigt att förstå betydelsen av Boris Nemtsov för den som vill förstå Ryssland.

Till att börja med var han pålitlig och konsekvent. Alltid emot det och den som sökte underminera frihet och demokrati. Hans första stora förtroende var som guvernör i den ryska regionen Nizjnij Novgorod 40 mil utanför Moskva. Redan då visade han på politiska anamma genom att våga stå upp för det som är rätt. I regionen med tre miljoner invånare samlade han in en miljon underskrifter för att kräva ett slut på kriget i Tjetjenien. Det sägs att när han gick in på Boris Jeltsin kontor i Kreml och lade dem på skrivbordet ska presidenten ha sagt: “Är dessa signaturer mot mig eller för mig” varav Nemtsov svarat “Det bestämmer du själv herr president. Om du fortsätter kriget är de mot dig. Om du avslutar det är de för dig”.

Han var också karismatisk och en stark ledare, två egenskaper som är viktiga överallt och i synnerhet i Ryssland. Under 1990-talet var landet på väg framåt och under den tiden vann Boris Nemtsov många människors förtroende. Han blev vicepremiärminister under Jeltsin och vid ett tillfälle önskade mer än 50 procent av det ryska folket att han skulle ta över som president. Men så blev det inte. Många hade underskattat hur korrupt Sovjetunionen hade lämnat Ryssland och den totala frånvaron av demokratiska institutioner. Den ekonomiska kraschen kom och plötsligt var Nemtsov ute och Putin inne.

Boris Nemtsov fortsatte sin kamp men det blev tydligt under 2000-talets början att hans plattform var underminerad. Hans parti Unionen av högra krafter lyckades förvisso säkra nästan nio procent i valet till duman 1999, där Nemtsov fick positionen vice talman, men redan 2003 åkte de ur. I detta ska hans fortsatta popularitet inte underskattas, men vid det här laget fanns det bara plats för en ledare.

Men Nemtsov fortsatte. Det är också det som ytterligare skiljer ut honom från andra: det eviga motståndet mot Vladimir Putin. Redan 2004 varnade han för den framväxande diktaturen. Han stöttade den orangea revolutionen i Ukraina. Han protesterade när Putin steg för steg underminerade mänskliga rättigheter och greps redan 2007 under en protest. Han skrev rapporter om ryska överträdelser i Ukraina. Och allt han gjorde gjorde han som en ledare, samtidigt som han stod sida vid sida med de människor som följde honom.

Alla människor har sina fel och brister och Nemtsov var inget undantag. Men det han var för alla oss som inte kände människan Boris Nemtsov en man som älskade Ryssland och vi var övertygad om att hon en dag skulle blomma ut och visa sin fulla prakt.

Det är på grund av allt detta budskapet om hans död förlamade. Med honom dog för en sekund det hopp han så starkt bar inom sig om ett rikt, modernt och fritt Ryssland.

Men det Boris Nemtsov gjorde mer än att önska och hoppas var att kämpa. Och det är så man minns denna extraordinära man som dog för sitt land. Genom att kämpa.

Människor som kämpar för frihet har alltid utgjort en minoritet i Ryssland. De rör landet framåt, ofta på bekostnad av sina liv. Men jag kommer tillbaka! Oroa er inte.

– Boris Nemtsov

Alexandra Ivanov är borgerlig skribent och tidigare ledarskribent

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

SNB:s skribentskola

Beställ Felix Bekännelser

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner