Print Friendly

Krister Thelin, Fredrick von Baumgarten; Det svenska domstolsväsendet och Europa

Av Redaktionen | 31 december 1993


1993


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

KRISTER THELIN
FREDRIK VON BAUMGARTEN:
Det svenska domstolsväsendet och Europa
Sveriges anslutning till Europakonventionen har lett till en successiv europeisering av den
svenska rättsordningen.
EES-avtalet och EG-medlemskap innebär ett inträde i ett
system med en utvecklad maktdelning mellan den normgivande och den dömande makten.
En utökad domstolskontroll
även av de högsta statsorganens normgivning kommer att
innebära en politisk och rättslig
kulturrevolution. Vissa specialdomstolar och domstolsliknande
nämnder med sina inslag av
partsrepresentation kan t ex inte
anses uppfylla kravet på opartiskhet.
Krister Thelin är statssekreterare och Fredrik von Baumgarten
sakkunnig i Justitiedepartementet.
I
den pågå~nde debatten om Sveriges
närmande till Europa genom EESavtalet och EG-medlemskap understryks ofta de stora förändringar som inte
minst den svenska rättsordningen står inför. Syftet med denna artikel är att något
närmare undersöka de förändrade krav
som kommer att ställas på de svenska
domstolarna och domstolsväsendets förutsättningar att möta dessa krav.
Det är förvisso riktigt att ett införlivande av EG-rätten kommer att innebära
väsentliga förändringar av det svenska
materiella rättssystemet. Vad som emellertid därutöver förtjänar att uppmärksammas är dels de övriga frågeställningar
som aktualiseras, dels det förhållandet att
”europeiseringen” fortgått sedan en längre tid tillbaka. Om man bortser ifrån frå-
gan om Sveriges suveränitet i förhållande
till andra stater eller mellanfolkliga organisationer, aktualiserar EES och EG klassiska rättsstatliga frågeställningar såsom
domstolarnas roll i samhället, den politiska maktens gränser och den enskildes
rätt och ställning i förhållande till den
offentliga makten. Dessa frågeställningar
och de förändringar de kan föranleda för
den svenska rättsordningen äger aktualitet oavsett EES och EG. Det finns i Sverige numera en allmän ökad insikt om behovet av förändringar för att förstärka
rättsstatens ide, dess funktion och institutioner. Sveriges anslutning till Europakonventionen har också sedan en längre
tid fungerat som ett instrument för en
kontinuerlig ”europeisering” av den svenska rättsordningen. Särskilt tydligt har
detta avspeglat sig i att Europakonventionen lett till en omvärdering av de svenska
domstolarnas roll. Rätten för enskilda att
få myndighetsutövande beslut prövade av
l
l
l
20
en opartisk domstol är väsentligen en rättighet vars allmänna acceptans i Sverige
idag kan hänföras till Europakonventionen och den Europeiska domstolen för de
mänskliga rättigheterna i Strasbourg.
Vad närmandet till övriga Europa i detta avseende innebär är att den svenska
rättsordningens starka och svaga sidor
tydligare än tidigare kommer att åskådliggöras eftersom en annorlunda rättssyn då
kommer ”tätt inpå” den svenska. Den
komparativa analysen blir oundviklig.
Därtill kommer naturligtvis att EG-rätten
av rent juridiskt-tekniska skäl handfast
kommer att inlemmas i det svenska rättssystemet och därigenom i flera avseende
leda till automatiska förändringar. Det
bör här framhållas att vissa sidor av den
svenska förvaltningstraditionen, å andra
sidan, kan bli positiva bidrag till den europeiska utvecklingen. Hit hör exempelvis
den höga kvaliteten i förvaltningsprocessen.
Idag samverkar således externa och
interna krav i riktning mot förändringar
av den svenska rättsordningen. Domstolsväsendet intager härvidlag en särskilt betydelsefull roll.
Domstolarnas funktion
I en rättsstat kan domstolarnas funktion
grovt sett hänföras till tre områden. Det
första är domstolarnas statsrättsliga eller
konstitutionella funktion såsom maktbalanserande institution i förhållande till
den politiska makten. Det vilar i en rättsstat på domstolarna att värna grundlagen
och tillse att den politiska normgivningsmakten utövas inom de gränser som
grundlagarna anger. Det andra funktionsområdet har sin utgångspunkt i den enskildes rätt till och behov av skydd i förhållande till den offentliga makten. Det är
domstolarnas uppgift att i det enskilda
fallet utgöra en garanti mot felaktig myndighetsutövning eller rättsövergrepp, dvs
att värna rättssäkerheten. Slutligen ersätter domstolarna svärdets rätt genom att
under reglerade former slita tvister framförallt mellan enskilda men även mellan
enskilda och det allmänna. I det senare
fallet ingår exempelvis domstolarnas bevisprövning och straffmätning i brottmål.
Principiellt innebär uppenbarhetsrekvisitet att riksdag och regering
har rätt att utfärda regler som inkräktarpå medborgarnasgrundläggande fri- och rättigheter så länge
detta inte är uppenbart.
Det går naturligtvis inga skarpa skiljelinjer emellan dessa tre funktioner men indelningen kan ändock tjäna som utgångspunkt för den fortsatta diskussionen. Det
svenska domstolsväsendet står inför förändrade krav inom samtliga dessa områ-
den, men de har olika utgångspunkter och
väsentligen olika principiella och praktiska konsekvenser.
EG-domstolens i Luxemburg yttrande
i våras över då föreliggande utkast till
EES-avtal illustrerar den rättsliga och
politiska struktur Sverige kommer att inträda i vid ett EG-medlemskap; yttrandet
innebar ett veto som tvingade fram nödvändiga förändringar på politisk nivå.
EG-domstolen har en i förhållande till
medlemsstaterna fristående och självständig roll såsom den institution som ytterst
uttolkar och upprätthåller Romfördragets
artiklar. EG-domstolen har också i kraft
av sin ställning utvecklat vad man kan kalla en stark konstitutionell identitet och
prestige som bär upp dess dömande verksamhet. Redan ett ikraftträdande av EESavtalet kommer emellertid att innebära
att vi ställs inför en ny rättslig och politisk
rollfördelning. Lite tillspetsat kan man
säga att exempelvis det svenska alkoholmonopolets framtid efter EES-avtalet
inte längre kommer att ligga i den svenska
riksdagens händer utan det kommer att
En utökad domstolskontroll kommer att innebära inte mindre än en
politisk och rättslig kulturrevolution.
avgöras av en domstols tolkning av avtalet. När EES-avtalet väl är undertecknat,
så är den politiska förhandlingens inflytande i princip över och utvecklingen
styrs därefter av marknad och domstolar.
EES-avtalet och EG-medlemskap innebär således för Sveriges del ett inträde i ett
system i vilket det finns en utvecklad
maktdelning mellan den normgivande
och den dömande makten.
Alldeles bortsett ifrån dessa externa
förändringskrav gäller emellertid att starka interna skäl talar för att den svenska
rättsordningen bör förändras i motsvarande riktning. Den demokratiska staten
och dess maktutövning härleder sin rätt
ifrån fria, likvärdiga och suveräna individer och har sitt främsta uttryck i den lika
rösträtten. Principiellt sett är folksuverä-
nitetsprincipen härigenom uppfylld; efter
fria och hemliga val utser en majoritet av
väljarna den politiska makten. I en rättsstat krävs emellertid därutöver att den
politiska makten förses med begränsning- 21
ar som syftar till att skydda medborgarna
ifrån otillbörlig maktutövning, dvs ytterst
maktutövning som är oförenlig med de
grundvärden som den härleder sin rätt
ifrån. Det är bl a detta syfte som grundlagarna och dess precisering av medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter
avses uppfylla. Eftersom den politiska
makten även innefattar normgivningsmakten räcker det emellertid inte att ha
grundlagar. En ifrån den politiska makten
fristående institution måste också ges befogenhet och möjlighet att tillse att normgivning och myndighetsutövning sker i
enlighet med grundlagarna.
I Sverige har domstolarna rätt och skyldighet att företa lagprövning, dvs i det enskilda fallet pröva huruvida en viss norm
är i strid med högre författning eller
grundlag. Om så är fallet skall domstolen
underlåta att tillämpa normen ifråga. Lagprövningen är dock försedd med den ur
principiell och praktisk synvinkel mycket
betänkliga begränsningen att domstolarna när det gäller av riksdagen eller regeringen utfärdade regler, får underlåta tilllämpning endast om de ”uppenbarligen”
är i strid med grundlagarna. Principiellt
innebär uppenbarhetsrekvisitet att riksdag och regering har rätt att utfärda regler
som inkräktar på medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter så länge detta
inte är uppenbart. Ett belysande praktiskt
exempel utgör högsta domstolens prövning av den i samband med lagen om rätt
till fiske införda s k ersättningslagen.
Under åberopande av uppenbarhetsrekvisitet konstaterade högsta domstolen att
ersättningslagens regler – oavsett i vad
mån de i det särskilda fallet medger ersättning för fiskerättshavares förlust –
inte kunde åsidosättas av domstolen.
22
Kombinationen av ett svagt utformat
egendomsskydd i grundlagen och uppenbarhetsrekvisitet innebar således att rätten för den enskilde till ersättning för förluster i detta fall var helt avhängig av den
politiska maktens överväganden.
Utöver politiskt kulturella skäl, där inte
minst en socialistisk grundsyn under lång
tid varit en dominerande faktor, saknas
anledning till varför inte svenska domstolar fullt ut skall få fullgöra den funktion
som de naturligen har i en rättsstat. Den
självklara ordningen för normgivning
som på något sätt inkräktar på eller innebär avsteg ifrån medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter är att skyddsreglerna i regeringsformen om kvalificerad
majoritet och mellankommande val iakttages. Dagens ordning med en möjlighet
att lagstiftning kan ”smygas” in i den grå-
zon som finns mellan reglernas ordalydelse och uppenbarhetsrekvisitet kan på
goda grunder starkt ifrågasättas.
Förstärkt domstolskontroll
I direktiven till den sittande fri- och rättighetskommitten ingår av ovanstående skäl
att överväga och lämna förslag till förstärkt domstolskontroll av även de högsta
statsorganens normgivning. Oavsett hur
den svenska rättsstaten i detta avseende
kommer att förstärkas, så kommer en utökad domstolskontroll att innebära inte
mindre än en politisk och rättslig kulturrevolution. Domarnas och domstolamas
roll i samhället kommer att få ökad betydelse och bli föremål för en granskande
uppmärksamhet som de tidigare varit
ovana vid. Dagens svenska domare och
domstolsväsende kännetecknas av svag
konstitutionell identitet och förankring.
Domstolama har inte bara sitt historiska
ursprung i den verkställande delen av
statsmakten, utan svensk nutidshistoria
innehåller inte heller situationer där statsskicket utsatts för sådana politiska och sä-
kerhetspolitiska påfrestningar som regelmässigt och i efterhand tycks leda till att
domstolamas konstitutionella roll uppvärderas. Våra nordiska grannländer utgör här goda exempel på en annan tradition. Det finns ingen anledning att tvivla
på att det svenska domstolsväsendet inte
skulle klara en dylik mer framskjuten roll.
Tiden ärförbi närpolitiker och starka organisationer förhandlingsvä-
gen avgör vad som är rätt och fel,
och vilka behov den enskilde har.
Icke desto mindre understryker det ytterligare behovet av en översyn av det rådande systemet för utbildning, tillsättning,
rekrytering och befordring av domarna.
Det finns t ex starka rättsstatliga skäl som
talar för en förändring av den rådande
ordningen enligt vilken karriärvägen till
de högsta domarämbetena i stor utsträckning går via den politiska makten i kanslihuset.
Domstolamas roll och funktion i en
rättsstat behöver åskådliggöras också på
ett mer vardagligt plan. Domstolarna är
inga förvaltningsmyndigheter. Deras konstitutionella roll är att försvara det konstitutionella statsskicket och möjliggöra
för den enskilde att kräva respekt för sin
ställning och sina grundläggande fri- och
rättigheter. Domstolarnas roll i brottmålsprocessen bör exempelvis inte förväxlas
med egentlig brottsbekämpning, den står
främst polis- och åklagarmyndigheterna
för. Domstolarna skall avgöra skuldfrå-
gan och i förekommande fall döma till
straff. Det är viktigt att synen på domstolarna och deras verksamhet utvecklas,
inte mot underdånighet, utan mot ökad
respekt för och insikt i den funktion de
har och skall fylla.
Prövning av förvaltningsbeslut
När det gäller det andra funktionsområ-
det och domstolarnas prövning av förvaltningsbeslut, har de externa kraven på förändring väsentligen sin grund i Europakonventionens regler. Enligt Europakonventionen skall varje medborgare när det
Till skillnadfrån svensk lagstiftning
spelarförarbeten en ringa roll inom
EG-rätten.
gäller dennes civila rättigheter och skyldigheter ha rätt till en opartisk och offentlig rättegång inom skälig tid och inför en
oavhängig och opartisk domstol som upprättats enligt lag. Sverige har vid ett antal
tillfållen befunnits inte uppfylla dessa
krav och den provisoriska s k rättsprövningslagen har fått införas i syfte att öka
den enskildes möjlighet att erhålla domstolsprövning av förvaltningsbeslut Huruvida rättsprövningslagen uppfyller
Europakonventionens krav har emellertid ännu inte prövats av Europadomstolen. Samtidigt framstår det som alltmer
klart att vissa specialdomstolar och domstolsliknande nämnder med sina inslag av
partsrepresentation inte kan anses upp- 23
fylla kravet på opartiskhet. Europakonventionen i synnerhet men även ett EGmedlemskap kommer således att fortlö-
pande ställa krav på en europeisering och
därmed förändring av den svenska rättsordningen i bemärkelsen att medborgarna skall vara berättigade till det skydd
mot otillbörlig eller felaktig myndighetsutövning som en opartisk och oavhängig
domstol kan erbjuda.
Även i detta fall gäller dock att starka
interna skäl talar för att utöka domstolskontrollen av förvaltningbeslut Det svenska samhällets homogena karaktär har
fortlöpande och accelererande ersatts av
mångfald både vad gäller kultur, etnisk
tillhörighet och enskilda önskemål. Internationalisering har gått hand i hand med
individualisering. Utvecklingen emot
ökad valfrihet och större personligt ansvar har i praktiken inneburit ett minskat
utrymme för standardiserade lösningar.
Tiden är förbi när politiker och starka organisationer förhandlingsvägen avgör vad
som är rätt och fel och vilka behov den enskilde har. Förvaltningsmyndigheterna
ställs i denna mer komplexa och mångfasetterade situation inför nya och högre
krav i sitt beslutsfattande. Riskerna för
felaktig myndighetsutövning ökar samtidigt som allt bättre utbildade och mer
medvetna medborgare ifrågasätter och
utmanar myndigheternas beslutsfattande.
Domstolsprövningen erbjuder dels ett
skydd för den enskilde, dels en kvalitativ
form för lag- och regeltolkning som till
skillnad ifrån förvaltningsbeslutet och
partssammansatta organ äger en närmast
allomfattande legitimitet och acceptans.
Frågan om domstolsprövning av förvaltningsbeslut ingår också i fri- och rättighetskommittens uppgifter.
24
Ökade krav på domstolarna
r syfte att effektivisera domstolsväsendet
och för att skapa förutsättningar för att
domstolarna bättre skall fylla sina funktioner pågår för närvarande ett reformarbete som skall renodla domstolarnas
verksamhet och koncentrera den till ren
rättskipning. Även domarrollen kommer
att förändras på så sätt att den kompetens
domarna har i ökad utsträckning används
till dömande uppgifter. Vidare har reformarbetet inriktats på det ur rättsstatlig
synvinkel principiella problemet att domstolarnas behov av service för närvarande
tillgodoses av en central förvaltningsmyndighet av traditionell verkstyp. Om domstolarna skall kunna fullgöra sin naturliga
rättsstatliga funktion att utöva normkontroll och fungera som ett värn för den enskilde mot felaktig myndighetsutövning
krävs att domstolarna verkligen är fristå-
ende och oavhängiga i förhållande till den
politiska makten. Parallellt med att en
renodling mot rättskipning sker, kommer
därför domstolarna också att behöva ta
ett större eget ansvar för den interna administrationen och den egna budgeten
med åtföljande ökad arbetsbelastning för
den enskilda domstolen.
Den svenska europapolitiken, symboliserad främst genom EES-avtalet och ansökan om EG-medlemskap, innebär att
domstolarna även i den dagliga verksamheten får kontakt med ett nytt rättssystem
och, kanske framförallt, med nya rättskällor och ny lagstiftningsteknik. Inom flera
centrala rättsområden kommer harmonisering med EG-rätten att bli aktuell och
för domstolarna kommer det under de
närmaste åren innebära successivt ökade
krav. Till skillnad från svensk lagstiftning
spelar förarbeten en ringa roll inom EGrätten. Utförliga och resonerande svenska
förarbeten motsvaras i EG-rätten av allmänt hållna inledningar av målsättningskaraktär. Istället är det domstolarnas praxis som styr rättsutvecklingen och som
efter den skrivna regeln utgör den förnämsta rättskällan. Det saknas anledning
tro annat än att även den inhemska lagstiftningen kommer att ta intryck av och
förändras i riktning mot ökad vikt vid
rättspraxis på bekostnad av förarbetenas
roll. För svenska domare är det ingen tvekan om att mötet medEG-rätten kommer
att innebära ett omfattande arbete i form
av sökning och inhämtande av den praxis
som utvecklats av EG-domstolen och
medlemsländernas domstolar. Därtill
kommer en på engelska, franska eller
tyska författad rikhaltig doktrin som
måste inhämtas. Otvivelaktigt kommer
höga krav på kompetens och arbetsförmåga att ställas på domstolarna.
Samtidigt som närmandet till övriga
Europa innebär krav på omprövning av
gamla föreställningar och tankesätt för
domstolsväsendets del utgör det en betydande draghjälp åt klassiska borgerliga
rättsstatsideer. Den förestående kulturrevolutionen på rättslivets område är så-
ledes mest omtumlande för de socialistiska systembevarare för vilka medborgarrätt endast innebär att majoriteten har rätt
att göra vad den vill.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Pengar för ingenting

webshop_banner

Ladda ner E-boken om Liberalkonservatism