Print Friendly

Kinas hemlighetsfulla elit

Av Waldemar Ingdahl | 30 juli 2010

Richard McGregor
The Party: the secret world of China’s communist rulers
Harper Collins, 2010

Kinas politiska och ekonomiska utveckling är en av framtidens viktigaste frågor. Världens ögon riktas mot landet, men vi vet relativt lite om hur det styrs. Många försöker att förklara Kinas kurs med hänvisningar till realpolitik och konfuciansk tradition.

Richard McGregor, tidigare korrespondent för Financial Times i Peking, anser att den förbisedda sanningen är att Kina fortfarande styrs efter sovjetiska riktlinjer. Dagens politik är långt ifrån Mao Zedongs planekonomi och totalitära terror, men kommunistpartiet styr enväldigt. Partiet har lärt sig att utöva sin makt subtilt. I sin just utkomna bok The Party: the secret world of China’s communist rulers, blickar McGregor in i denna hemlighetsfulla organisation och undersöker dess makt, både i Kina och globalt.

Boken visar att trots reformerna, så har partiet behållit ett fast grepp över makten i Kina genom tre viktiga styrmedel; utnämningsmakten inom statsförvaltning, näringsliv och media, samt kontrollen över propagandan och militären. Den centraliserade kontrollen, skriver McGregor, skulle ”Vladimir Lenin, som utformade modellen för hur kommunistpartier världen över fungerar, omedelbart känna igen”.

Reformatorn Deng Xiaopings reformer har en förlaga, även Lenin tvingades på 20-talet av en hotande ekonomisk kollaps att gå tillbaka till en styrd marknadsekonomi. Ideologen Nikolaj Bucharins beskrivning var ”vi gör ekonomiska eftergifter för att slippa göra politiska eftergifter”. Den lärdomen förstod Deng.

När Kina blev medlem av världshandelsorganisationen WTO, trodde många att handeln snart skulle öppna upp för politiska reformer. Det blev en missräkning. Sedan inträdet i WTO har överskottet i utrikeshandeln trettondubblats, men landet har inte öppnats politiskt.

Ekonomin är öppen för marknadskrafterna på ett sätt få hade trott var hållbart i en auktoritär stat, men partiet använder marknaden som ett medel. Syftet med den ekonomiska och sociala utvecklingen är att upprätthålla partiets makt.

Få går med av ideologiska skäl. Partiet är en klubb för eliten, och har gått från att bestå av ideologer i Mao-uniform till affärsmän och ingenjörer. Den interna strukturen är lika hemlighetsfull som förr. Ingen medlem får vara oersättlig utan kan flyttas när som helst. Utnämningsbyrån har vare sig telefon eller offentlig adress. När McGregor beskriver hur de nuvarande ledarna valdes 2007 påminner det om gamla tider i Sovjet. Medlemskapet ger möjligheten att kunna tala mer öppet i samhällsfrågor och att under bordet dra nytta av sin ställning.

Partiets främsta problem är de väldiga sociala klyftorna och korruptionen. De är pinsamma problem, kommunisternas främsta löften när folkrepubliken grundades var att undanröja just ojämlikhet och korruption. Ekonomins väldiga tillväxt har varit lösningen. Många kineser uppfattar att det går att vara sin egen lyckas smed, och att miljoner har rests upp ur fattigdomen. Därför har medelklassen inte krävt politiska reformer. Mutor och svinn accepteras som en förmån för partimedlemmarna. När nu tillväxten börjar växla till lägre nivåer kan allmänhetens syn förändras.

Kina har satt ett exempel att ekonomisk styrka kan uppnås utan demokratiska reformer, eller att anpassa sig till världssamfundet. Kina deltar i internationella organisationer främst för att skydda sina nationella intressen, vilket var tydligt vid klimatförhandlingarna i Köpenhamn.

Finanskrisen, och Kinas fortsatt starka ekonomi, har övertygat partitoppen att det inte finns mer att lära från väst. Väst är snarare en risk och ekonomin bör baseras mer på den inhemska konsumtionen. Kina har inte bara sin egen väg, utan den rätta vägen.

McGregors skildring präglas av respekt, beundran men även rädsla, då han anser att partiet börjar bli högmodigt. Deng Xiaopings utrikespolitiska doktrin var ”göm din styrka, bida din tid”. Den försiktigheten börjar nu att ersättas med en mer aggressiv hållning, då partiet lyfter fram det kinesiska systemets fördelar. Frågan är om det också kommer att börja att exportera sin politik.

Boken är ett gott journalistiskt arbete, där intervjuer och berättelser får tala för sig
själva. Det ger läsaren många intressanta citat, synvinklar och anekdoter. Det hade också varit nyttigt med mer analys. Många rätt uppseendeväckande insikter lämnas upp till läsaren.

Statsminister Göran Persson hamnade i blåsväder då han inte tillräckligt betonade Kinas brott mot de mänskliga rättigheterna. McGregor ger exempel på att demokratierna idag undviker att reta Peking, de har alltför höga skulder till Kina och handeln påverkar den egna ekonomin. I år köptes Volvo Personvagnar upp av Geely vars VD, den driftige entreprenören Li Shufu, är medlem av Kinas kommunistiska parti.

McGregors slutsats är att vi alla kommer att påverkas av Kinas utveckling, och av kommunistpartiets beslut.

Waldemar Ingdahl är VD för Eudoxa, en liberal och oberoende tankesmedja inriktad på frågor om hur naturvetenskapen och tekniken förändrar vårt samhälle.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner