Print Friendly

Kari Tarkiainen; Herdabrev till uppstudsiga

Av Redaktionen | 31 december 1977


1977


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

KARl TARKIAINEN:
Herdabrev till uppstudsiga
Förra året lät president Kekkonen publicera
ett urval av brev som han skrivit under de serwste ljuga åren, alltså under sin långa p-residen/lid. Det var en ovanlig åtgärd, menför
att belysa hans ämbetstid är de ovärderliga.
Fil dr Kari Tarlliainen har läst dem, och det
är l)•dligt att rubrikens Herdabrev är välmotiverat. Breven är skrivna för att tillrättavisa, utgöra ledning och för att förklara. Särskilt blir de två stora kriserna 1958 och 1961
i Finlandsförhållande till Sovjetunionen
sedda i nytt ljus. M en på allra senaste tiden
har i Moskva publicerats en ny bok om sammaförhållande. Den kan nogföranleda ny
brevskrivning,Jastän det tyvärr måste dröja
tills också dessa brev blir tillgängliga.
Finlands moderna historia ;ir ptt ett annat
s;itt pr;iglad a\’ strider mellanenskilda politiker ;in SYcriges n;ira lörllutna. Redan sj;ii,·a
Yalsystemet 11·ingar !”ram indi1·ickn i Finland: man röstar d;ir p!’t en enda pnson
medan man i SnTige ,·;iljn l’ll grupplista.
Starkast bland kombattanterna p:”t den politiska scenen är presidenten sjLilv, U rho l\. ekkonen, som tre gånger har valts till sin höga
position mh Cll gång mtt l”i)rl;ingt mandat
genom riksdagsbeslut.
Kckkoncns pnsonlighct har undn hans
l;’tnga tid Yid makten hchsts a1· llna h;iiCiatelknarc. mest ing;kndc a1· l\.1iisti Sk1ttii i
dennes biografi ”Presidcntin nntotokttl·a··
(Port r;itt ;11· en presicknt. l~)()~1: l ‘ n l”i)rkortad
svensk upplaga l”iireliggn). Det har inte \;trit l;itt l”iir portr;ittiirerna att finna l ‘ ll mcdcll’;ig mellan undns;’ulig ,·iirclnad Ol h h;itsk
antagonism. Trots att presidenten nullllT;t
anses som oumb;irlig, har han aldrig riktigt
<t((epterats i alla medborgarkretsar – ”s:’t
l;ingejag har klasskamrater i lin·t. kanjag inte bli uppskattad”. yttrade redan l’aasikiYi på
sin tid. mh fiirhållandena har knappast mr- ;indrats sedan dess.
En ny inl”allsl’inkeltill s;’ll·iil Kckkonens politiska g;irning som ps) kc har n> ligen iippnats, då presidenten har l;’ttit publilna 11·;’,
digra band pril’atbrel’, betitlade ”Kirjtilii lllyll)•sliini 1956-1975” (Brel’ ur min kl’arn , Dtavas förlag 1976). Som redaktörer fiir utg;’tvan har Maarit Tyrkiiii mh Keijo Korhonen
fungerat. Den sistn;imnde är. l”i)rutom nul’ara nde utrikesmin ister. ot ksft historicprol”cssor, vilket borde borga för att utgå1·an 1\ Ile r
g;ingse källkritiska kra1·. Detta är t)’l’;irr inte
helt l”allet, el”tcrsom inga upplysningar ges
84
om det material. >om har uteHinlllats ur samlingen.
Ftt stort antal :11· 1\.ekkone ns bre1· har tillkommit i ett hest iimt >) l’te – som s1·ar pf1
angrepp m h iminuationer. mot 1ilka statslhef’cn pa ett annat siitt iir skldcbliis iin den
1·an lige medborgaren . ·1rots a tt iindamfdet i
-,ig ii r l’iir>~ a1ligt ha1 det f’iirh f1llandet. att
1\.ekkollt’n giirna >krillT bn·y – nf1got som
giYetl·is alltid har 1ari t kiint – mks;”1 l’iilkt
kritik. Handhrl’l frfn1 makthaYare uppfattas
– med riitta e ller ej – Hitt som l’ll form a1·
o kont roiinat maktutii1·ande. Kanske ii1· det
d iirl’iir. som Kt·kkom·n har l;’llit rid ;”111 g;”1upp
m h sliippt lram den hittill> nedfr~sta debatten om pn·-,idt’lllhn·lt’n . >om dc Ilesta bara
har kiint n ktl’>liigcn. Reaktionen har hclln
inte lfllit 1iinta p:’1sig i Finland. ‘\L’111ga a1· kritikerna ha1 menat. att >tatsl hcfcn genom ~in
hre1·samling har tillclclat sina antagonistn
ett 11~ tt Ol h onwtiHTat slag. medan a ndra
har ansett. att han har gjort den historiska
>anningen en t.jiin>t.
Att betrakta Kckkoncns korrespondens
som enbart hc,t;’icnde a1· utbrott a1· ett hett
tempnament IOIT dm k djupt oriittl ist. Dc
ettriga tilimiiiena blandas i samlingen med
t’xt·mpel p:’1 andra sti larter. bre1· till nära
1iinnn. landsfadnliga rader till hjiilp- m h
riittssiikandc. uppmuntrans ord till ungclomt·n. _jlll’t’llila prm· pf1 ga lghumo1·. a llt raskt
f’iir att inte siiga med Slhll’ung nedkastat p:’1
papper. Presidenten har alltid Ya rit snabb till
pe nnan m h ll·iimmancle för elen tungfillack
finska kansliprosan. ,·ilket 1·äl framgår m·
samlingen. Till samma nil’ft som i sina tal. k;”lsericr Ol h pamllctter kommer !\.ek konen
dolk mera sidlan upp i >in korrespondens.
Dl’tta iir försti’1eligt – brc1·en ;ir i för~ta
hand raka l’ittnesm:d. som I’Crifierar brc1-
skri1·arcns agerande ot h sinnesstiimningat
1·id o lika tidpunkter. Trots at t de enskilda
brl’lt’n i sig ii r oretust hentele har utgi’11·an en
tendens som ligger i sjiiln1 un·alet: de medtagna brcl’l’ll formar sig till en apologi för
f’iid.attarcn mh hans politik. s;irskilt ham
iistpolitik. En stor del a1· innehållet i den
första I’O!ymen från l~):’ili- 1967 har e n tllrikespolitisk alten!, ett f’iirhfdlande som mksi1
miirks – fast mindre – i den andra I’OI) men
frf111 1\l!iH – 1\175 .
Presidenten om utrikespolitiken
”A tt dra en griins mellan utrikespolitik mh
inrikespolitik ;ir som att rista en linje i latten”. >kriHT Kekkoncn sjiih· i ett a1· sind
brc1·. \l i’111ga har klagat ö1·er att presidenten
inte har l’l’iat h;’dla dc olika fälten isiir utan
har utsau – såsom man brukar säga – sina
inrikespolitiska motståndare för diskriminering p;’t utrikespolitiska grunder. KekkOIH.’II\
s1·ar p i’1 insinuationema står att liisa pa
m;”111ga stiillen i bre1·samlingen. .Jag har fötsiikt. betonar han . att klargöra inför de n ska
ledarna. att grunclliiggancle enighet rådet
om utrikespolitiken i 1·ån land. Dessa ÖICttalningsförsiik har ,·arit niira a tt beriiYa mig
min tro1·ärclighet i ‘\loskl·a, eftersom ryssatIla en g:’111g för alla har en annan upplintning om saken. Det måste därför l’ara 1arje
enskild politikers uppgift att Öl’ert)ga grannen om sinlojalitet gentemot 1·år utrikespolitik. inte presidentens att gå i borgen för alla
medborgares – ;iYen kiinda Smjetnwtst;ntdares – utrikespolitiska oskuld.
Della resonemang om det begränsade i
presidentens roll som en garan t fOr den efterkrigstida vänskapspolitiken österut har
inte hindrat Kekkonen att ingripa, när han
har ansett att landets väl och ve har krävt så.
A1 bre1·en att döma har det inte undgått honom. hur känslig en dylik vakthållarroll är
ur de medborgerliga rättigheternas syn1 inle!. Ingenting har dock varit mera fr~im?-
mande för honom än lamentationer över
den utrikespolitiska dubbelmoral <)(h självtensur, som många anser har följt den nuvarande östpolitiken i spåren. Har den stora
grannen fattat misstanke mot en politiker
måste denne hållas på mattan , eftersom nå-
got alternativ till den nuvarande utrikespolitiken inte finns. l detta hänseende förefaller
Kekkonen att vara fullkomligt benhård mh
nästan brutalt cyn isk.
!’>långa brev bär mkså spår av alt han anser läpparnas bekännelse till den o ffi cie lla
utrikespolitiken inte vara tillfyllest utan krä-
ler harmon i mellan ord och gärn ingar. Annars genomskådar ryssarna oss, skriver han
bl a i ett brev till professor Johan Wie kström
ijanuari 1968.
Av det ovan sagda får man lätt intrycket ,
att presidenten har gjort sig till språkrör för
en ganska nyanslös anpassningspolitik visa-vis Sclljetunionen. Iakttagelsen kan äga en
riss riktighet, men den gäller inte generel lt.
På ett flertal ställen betonar Kekkonen, att
Finland har en aktiv roll i dialogen med
grannen och att det vore skadligt , om landet
dolde sin avvikande mening, när det verkligen gäller. Klarast förekommer denna uppfattnin g i frågan, hur den s k vänskaps- och
biståndspakten skall tolkas.
85
Nattfrosten och notkrisen
Ti ll de mest gil’ande particrna i samlingen
hör bre1·en nedtecknade under orostiderna
1958 och 1961. Den sk nattfrosten hösten
1958 ot h den s k not krisen hii,ten l~J61 har
lämnat talrika spi1r i Kekkonens korrespondens och , n1d intressantast ;ir. 1ittnesmål om
att presidenten har reagerat olika 1·id dessa
två kriser. Vågar man tro p<‘r dc publicerade
breven – som bara utgör ett un·al – emottogs ”nattfrosten” av ett i grunden oroat
statsöverhuvud. Den till det ) lltT mera dramatiska notkrisen genomlcl'(les av en president med sinneslugn och optimism i bch;’tll.
Slutsatsen blir att den senare h;indelscn inte
kan ha kommit lika m·;intat l’iir Kekkonen
som den förra. En annan l’iirklaring till skillnaden i r·eaktionssättet kan vara, att presidenten har ansett sig sj ~ilv vara vå llande till
”nattfrosten” i högre grad ~in till notkrisen ,
vars uppkomst ha n i in get fall hade kunnat
förhindra.
Själva h~indelseförloppen ~ir ,·~ilkända.
Sensommaren 1958 bildade Karl-August Fagerholm en bred koalitionsregering utan
kommunister: i denna ingick bl a elen för
mjetunionen ,·id till rället misshaglige socialdemokraten V~iinö Leskinen. 0 1·ädret
från öst bröt ut redan innan regeringen hade hunnit tillträda. l ett brev av den 17 august i till elen blivande utrikesmi nistern Johannes Virolainen noterar Kekkonen, att
stämningen i Moskva hade sdngt ”inom de
all ra senaste dagarna”. Presidentens självförebråelser ökades i takt med de k) liga östvindarna ; utöver sig sj~i l v är han kritisk mot
agrarförbundet , som ville ”känna om isen
skulle bära”, och mot riksdagsmajoriteten ,
86
mot ,·ilken presidenten ansttg sig \’ara makt- dersamt ut tryl k p;’t pr~int. Sttsom Kekkoncn
liis. Dc direkta motst tutdarna – s()(ialck- s~igcr i ett brt’\’ till Päi,·iii 1–!ctcmiiki. då\’aranmokratcma mh hiigcrn – tylks däremot ha dc direktiiren för Finlanels arbctsgivaref’ötsluppit lindrigare ttndan. lt:tl bre,· till bergs- buncl. \·ar det ryska medgi,·a ndct det \’iktirttdet Erik Serlal hius frt111 dagarna, d å kri- gast e positi\·a resultatt:t a\ den annars f’öt
;,en ,·ar som djupast. l”iirekommcr samma Finland så nesliga konflikten .
tanke – majoritetsparlamentarismen hade Presidt:nten har ~i ,·e n el’ter krisen kon>esegrat iiHT utrikespolitisk l’iirsiktighet med bcnt understrukit bist;’llldspa kt ens \illkorlil’tt m ·iss framtid l’iir hela landet som följd. ga karakt;ir: i et t uppm;irksammat brt:\’ till
Allt som allt \’iii Kckkoncn skri,·a ”natt- infanterigenerale n Ytjii Ke inoncn fr;’m 1\l(‘i\)
frosten .. helt ptt den finl iindska aningsliishe- tar han hestiimt a\’sttllld från uppfattningen.
tl·ns konto. l ngcnstans i bre\’Cn fötTkommer att det finl ii ndska förs\·arct bara skulle ha en
djupare indignation iinT att det ryska age- l’ördriijande uppgift innan Smjetunionen~
randet dm k utgjorde l’ll intrt111g p;’t ett annat trupper t<tr \’id. En elylik tolknin g a\’ pakten
laiHb Sli\Triinitet. PtTsidcnten riir sig ()\’C r- redulnar det finländ ska förs\ a ret till en f’örhuntcltagct int e ptt ;,amma ,·;’tglii ngd som si- trupp !’ör smjetarmen Olh ger <l\ talet en
nainhemska kritike r. som n :prescntcrar en il kc-iinsb iircl automatik , menar han.
mera moraliserande syn ptt politiken. Inte
helln rdlcktnar Kekkonen i sina brev Ö\’er
problemet \·ar dc niich·iincliga cftergiftnna
iistnut tar slut()( h f’iin·ancllas till Ö\’crdri\’cn
hnnh’illighet. Än·n h;ir har man att giira
ml·cl en griins dragen i \'<liten m h ,·;”tgriirclscr. som med lii tthct kan breda ut sig i alla
riktningar.
:\’otkrisen 1\161 har inte liimnat lika ptnagliga sp;’tr i Kckkonem bre\· som ”nattfrosten”. fastän krisen \·ar alh·arligarc gctHllll att
Sm:jetunionen ställde kra\· ptt milit~ira konsultationer enligt 1~14H i’trs pakt om ,·iinskap,
sama rbete ()(h bisti’md. Önskem ttle t a vskt’C\’S
i ;\lm·osibirsk , cl ~ir ck biigge parterna enades
om att ett behov <t\’ milit iir hj~ilp f’örst måste
konstateras ömsesidigt innan avtalet tr;id e r i
funktion. Denna tolkning iir densamma som
den traditionella linliindska synen pi’t paktens mekanism, m edan ryssarna tidigare noga hade avst;’\lt fd’tn att s;iua ett sådant hinRyssarna om pakten
Ptt allra senastt: tid har el e n finlii ndska uppfattningen – som mest \’iiltali gt har formulerats <l\’ \1ax Jakobson – angripits a\’ en und e r pseudonyme rna J Komissaro\’ Ol h T
Bartcnjn publil e rad smjetisk bok ”Trettio
;”trs goda g rannre lationc r”. som tros <‘Iletspegla den ryska lCntralkommittens uppfattningar (i mot sats till utrikesmin isteriets). l
arbetet ges pakten en \’idstr;itkt Olh bindandc karakt ;ir. Den anses tilliimplig \’id alla
iist-\’iistliga konllikt er e ller internationella
1illstånd, som i l\1osk\·a bet raktas som kritiska , i stiilkt för ett strikt avgriinsat spcliallall
-ett trskt e ller t\’skallierat anfa ll genom Finla nd – som hittills. Den nra O( h l’ör Finland
ol’örm<‘lllliga tolkningen har hittills a\’\’isat>
av en bred tinlii ndsk opinion. Det <‘tt erstår
dm k all se. om d e n fr;tn rysk sid a har a\’Sells
som en sna rt glömd försöksballong eller om
den ;ir ett tetken på en hårdnande atm osfär
i Krem l. som kräver r;ittning i ledet i den
ideologiska kampen mot väst.
Presidentens brevväxling hör hemma i ell
bre11 skeende oth de enski lda breven kan
riktigt förstås först i sina rätta sammanhang.
87
Trots att de se naste dn cnnierna har avsall
en m ~lllgfaldmcmoarliltcratur. saknas ;inn u
grumll;iggande forskning kring Kekkonenepokcn. lll)l ket d~i rfiir. all fakta i m ~dct eliiljer sig i S\’~tdttkom l iga kii llor. Den aktuel la
bre1·sam lin gen har clii rfiir cll stort , ;i rck
som urkunclsutg<‘tl a.
Pärmarför årgång 1976
kan rekvireras från Svensk Tidskrifts expedition, tel 08-21 00 49, eller genom insättning av kronor 25:- på postgiro 7 27 44-6.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner