Print Friendly

Johan Andersson; Mission impossible

Av Redaktionen | 31 december 1992


1992


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

UllERATUR
JOHAN ANDERSSON:
Mission impossible
I
takt med att det politiska klimatet har
förändrats har allt fler s k heliga kor
kommit att ifrågasättas i den offentliga debatten. Som ett resultat av den allmänna marknadsvår, som för närvarande
sveper över Sverige, har det offentliga biståndet blivit föremål för en grundläggande ideologisk kritik.
Bo Karlström: Det omöjliga biståndet.
SNS-förlag 1991
Bo Karlströms bok ”Det omöjliga biståndet” är den senaste av en rad bearbetningar som framför kritik mot den nuvarande
utformningen av den statliga u-hjälpen.
Karlström behandlar på ett föredömligt
sätt centrala systemproblem som uppstår
vid användande av bistånd som mekanism för fattigdomsbekämpning.
Syftet med Karlströms bok är att undersöka huruvida u-hjälpen har varit till
gagn för mottagarländerna. Utgångspunkten för Karlströms granskning är att
ekonomisk tillväxt är grundfundamentet
för framåtskridande. Den centrala uppgiften vid bedömning av biståndets måluppfyllesie blir således att studera sambandet mellan bistånd och tillväxt.
Ekonomiska resonemang och analyser
spelar en stor roll i ”Det omöjliga biståndet”. Karlström framhåller att problem
med den statliga u-hjälpen till väsentlig
del kan föras tillbaka på dess ekonomiska
organisation.
Det offentliga biståndet förutsätter betydande inslag av central planering.
Biståndspolitiken har byggts upp kring en
övertro på statlig interventionism. Genom
att biståndsprojekten ej har vuxit fram
spontant på en fri marknad utan tvärtom
tillkommit genom statlig planering uppstår en grogrund för allvarliga felbedömningar. Planekonomin uppvisar inte samma anpassningsförmåga som marknadsmekanismerna.
Den statliga u-hjälpen bygger på överföring av resurser mellan två byråkratiska
filter. I dessa båda filter uppstår potentia- ·
ler för olika problem som bidrar till att
resurserna används på ett kontraproduktivt sätt. Utgångspunkten för biståndet
blir ej de fattigas preferenser och behov
utan olika typer av intressen i avsändarens och mottagarens biståndsapparatur.
Karlströms framställning är genomgå-
ende mycket väldokumenterad. Han arbetar med ett rikt källmaterial kombinerat med egna praktiska erfarenheter av biståndsarbete. ”Det omöjliga biståndet”
utmärks av en intellektuell ansats med
ambitionen att verkligen gräva fram grunden till problemen.
Redan av bokens titel framgår att Karlström anser att offentligt bistånd är behäftat med så pass allvarliga och grundläggande problem att det är berättigat att
fråga sig huruvida det överhuvudtaget är
möjligt att åstadkomma något konstruktivt med statlig u-hjälpspolitik. Trots sin
uttalade skepsis mot biståndets möjligheter menar dock Karlström att offentligt
bistånd är moraliskt riktigt.
Denna premiss är bokens enda egentliga svaghet. En rimlig distinktion vid bedömning av en handlings moraliska status
är att skilja mellan konsekvens- och intentionsmoraL Oavsett vilket av dessa angreppssätt man väljer att applicera på det
offentliga biståndet, framstår Karlströms
ståndpunkt som tvivelaktig.
Vid ett konsekvensmoraliskt betraktelsesätt är detta uppenbart. Det offentliga
biståndet har låst fast u-länderna i ett

beroende av västvärlden och motverkat
en självständig ekonomisk utveckling i
mottagarländerna. Hur kan en handling
som inte löser några problem, utan snarare stjälper än hjälper, betraktas som moraliskt riktigt?
Men även med en intentionsmoralisk
utgångspunkt måste biståndet anses vara
moraliskt tvivelaktigt. Har det primära
syftet med statlig u-hjälp verkligen varit
att hjälpa fattiga länder? En granskning
av svenskt bistånd ger snarare vid handen
att biståndspolitiken har använts som en
ideologisk experimentverkstad.
Det svenska biståndet har till övervä-
gande del tillfallit diverse marxistiska
regimer. Socialdemokratins engagemang i
tredje världen har varit ett sätt att föra en
mer ideologiskt renlärig linje än vad som
varit taktiskt möjligt på hemmaplan. Biståndgivandet har – precis som Karlström konstaterar- knappast varit en politiskt, eller ideologiskt neutral handling.
Karlströms övergripande slutsats är att
biståndet som helhet har varit ett miss- 69
lyckande. Det går ej att påvisa ett positivt
samband mellan bistånd och tillväxt. Han
menar dock att det finns viktiga undantag
från denna regel. I boken framhålls att inversteringar i mänskligt kapital, såsom utbildning och hälsovård, har varit långt
mer framgångsrika än de ekonomiska biståndsprogrammen. Karlström menar att
denna typ av bistånd på lång sikt kan bidra till en förbättrad ekonomisk utveckling.
”Det omöjliga biståndet” är en utmanande bok som innehåller många viktiga
slutsatser. Karlström menar att det är
otillräckligt att genomföra smärre förändringar inom det nuvarande systemets ram.
Biståndet som helhet måste ifrågasättas. I
ett av bokens inledande kapitel skriver
Karlström att ”större delen av våra politiker tänker fortfarande i gamla banor. Den
revisionism som förekommer är ganska
marginell”.
En omorientering av politiken bort
från statlig centralplanering till hjälp baserad på frivillig basis tycks ännu så länge
enbart vara en alltför avlägsen illusion.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner