Print Friendly

Joakim Ollén; Mandat för förnyelse – slaget om verkligheten

Av Redaktionen | 31 december 1988


1988


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

JOAKIM OLLEN:
Mandat för förnyelse
slaget om verkligheten
Om tiden sedan 1968 har inneburit idepolitiska framgångar för
moderaterna så har den faktiska
utvecklingen i stället gått i en
starkt kollektivistisk riktning. Den
offentliga sektorn har expanderat snabbare än någonsin. Okningen har praktiskt taget helt
och hållet skett genom en ständigt växande kommunal sektor.
1 miljon har nu kommunerna
som arbetsgivare.
Efter 66 år med socialdemokratiskt styre i Malmö bytes nu
byråkrati mot nya initiativ och
kommunala monopol mot mångfald och valfrihet.
Den kommunalpolitiska artikelserien inleddes i 2188 av
Sture Palmgren och Lennart
Hedquist.
Joakim Ollen är moderat kommunalråd och kommunstyrelsens ordförande i Malmö.
N
är svenska folket den 18 september i år går till valurnorna är det i
en helt annan samhällelig miljö
än den som 20 år tidigare gav socialdemokraterna dess största valframgång under
efterkrigstiden. Då, 1968, präglades debatt och politiskt klimat av en stark vänstervind, som blåste över hela Västeuropa.
I det Sverige, som aldrig under modem
tid visat någon fallenhet för direkt revolutionära strömningar, blev socialdemokratin det realistiska alternativet för de stora
ungdomsgrupper, som i en starkt kollektiviserad samhällsstruktur såg lösningen på
livets rättviseproblem.
Att den gången ute på skolor och universitet företräda Konservativ Skolungdom, ungdomsförbundet eller studentförbundet, innebar att i stark motvind förfäkta teser om att i11dividuell frihet, pluralism och maktfördelning är oundgängliga
inslag i en samhällsbildning, i vilken de
enskilda människorna skall kunna känna
trygghet, få rättvisa och möjligheter att
skapa sig ett välstånd.
Det har hänt mycket sedan 1968.
Debattmässig omsvängning
I dag talar även varje socialdemokratisk
politiker, som vill framstå som någorlunda progressiv, om medborgarnas valfrihet, om vikten av att de ekonomiska krafterna i stället för industridepartementet
styr näringslivets utveckling och t o m att
skattetrycket i Sverige nog har blivit lite
väl högt. Att det från socialdemokraternas sida mest blir fråga om tomt prat är en
annan sak. Den debattmässiga omsvängningen är under alla förhållanden utomordentligt påtaglig. Det märks förvisso i
den politiska världen. På 20 år har Mode- 146
rata Samlingspartiet förvandlats från att
vara en liten obetydlig sekt på högerkanten, som Olof Palme så vänligt kallade
det, till att vara den drivande kraften i
svensk politik. Det går knappast att hitta
exempel på någon opinionsundersökning
från senare år som inte ger kompakt majoritet för att det skall finnas privata alternativ inom de viktiga serviceområdena
som barnomsorg, sjukvård, äldreomsorg
och skola. Trots att det ju för socialdemokratin under lång tid varit principiellt och
ideologiskt betydelsefullt att kollektivet,
samhällsorganen, skulle bygga, driva och
ha det totala ansvaret för detta. I dag är
det inte många socialdemokrater som –
i vart fall öppet – vågar hävda att all barnomsorg skall ske i samhällets regi just för
att säkerställa den kollektiva likriktning
som under 60-talets vänstervåg var högsdet enskilda, av varje persons särart och
egenvärde.
Mot den här bakgrunden är det naturligtvis lätt att känna tillfredsställelse som
moderat. Tillfredsställelse över de idemässiga framgångar som har nåtts under
de senast gångna decennierna. Man kan
erinra sig Jarlens bevingade ord:gå ut till
mälliskorna och våra ideer ska segra. Vi
gick ut och ideerna segrade.
Gigantisk kommunal sektor
Men hur är det då med verkligheten? Har
den också präglats av de moderata ideerna.
Vi gick ut och ideerna segrade.
ta ideologiska ledstjärna. Nej, ingalunda! Den offentliga sektorn
När ”I morgon kapitalism” av Henri har under de två gångna decennierna exLepage kom på bokdiskarna betraktades panderat snabbare än under någon annan
det som oerhört radikala högerideer. I period. Men expansionen har inte skett
dag skulle säkert inte förkunnelsen få genom en ständigt utökad statlig sektor.
många att höja på ögonbrynen. När Gösta Det är ju inte genom att vi ständigt fått fler
Bohman och andra moderatpolitiker med poliser, ett allt starkare försvar eller en utoförtruten konsekvens framhärdade i kri- byggd högskola som den offentliga sektiskanalys av vad det alltmer kollektivise- torn nått nya rekordvolymer. Nej, i stället
rade samhället innebär och att det är av är det praktiskt taget helt och hållet geavgörande betydelse både för rättssam- nom en ständigt växande kommunal sekhällets bestånd och välfärdens utveckling tor, som den offentliga expansionen skett.
att det finns en enskild sfär, att det finns Den kommunala konsumtionen, d v s
ett utrymme för olikhet och mångfald, så måttet på den verksamhet vi ute i kommuvar det ett budskap som successivt under nerna själva bedriver, uppgår 1988 till cir- 70-talet fick allt starkare brofästen i den ka 208 miljarder kronor. Det är nästan tre
svenska opinionen. gånger så mycket som staten konsumerar
På samma sätt har kulturdebatten och ungefär tio gånger så mycket,låt vara i
kommit att förändras. Alltifrån Lars Gus- löpande penningvärde, som kommunertavsson till Ulf Lundell är det det indivi- na för 20 år sedan konsumerade.·Under
dualistiska som står i förgrunden. Också i bara ett enda årtionde, från 1970 till
kulturdebatten finns det en betoning av 1980, nära nog fördubblades antalet an- ~—-~~
ställda i den kommunala sektorn från
500 000 till l 000 000 människor. Från
1968 har också skatteuttaget till följd av
denna utökade verksamhet nästan fördubblats. Från cirka 19 kronor i kommunal sammanlagd skatt 1968 till drygt 30
kronor i dag.
Att det är den kommunala serviceapparaten och dess expansion som bidragit
till att vi har västvärldens största offentliga sektor framgår också av den internationella sysselsättningsstatistiken. Järnfört
med genomsnittet för samtliga OECDIänder är det i Sverige dubbelt så stor anDet ärpraktiskt taget helt och hållet
. genom en ständigt växande kommunal sektor som den offentliga expansionen skett.
del av samtliga sysselsatta som finns i den
offentliga serviceverksarnheten. Sverige
är också det enda av OECD-länderna
som har en större offentlig tjänstesektor,
räknat i antal sysselsatta, än privat tjänstesektor.
Vad vi har gjort i vårt land i så eminent
hög grad är för välkänt för att behöva
upprepas: successivt har vi på serviceområde efter serviceområde valt att bygga
upp kommunala monopol, formellt eller
reellt, innefattande praktiskt taget all
tjänsteproduktion inom respektive sektor.
Privata alternativ inom barnomsorg och
skola finns bara i försumbar omfattning
och även de privata alternativen inom
sjukvård, äldreomsorg, tandvård och flera
andra områden trycktes successivt tillbaka till förmån för en allt mer dominerande
och kontrollerande offentlig sektor.
147
Byt regleringar mot frihet
Om tiden sedan 1968 har inneburit idepolitiska framgångar så har den faktiskta
utvecklingen i stället gått i en starkt kollektivistisk riktning. Det är socialismens
banerförare, inte vi moderater eller de enskilda människorna, som har anledning
att glädja sig över vad som faktiskt skett i
vårt samhälle under denna tjugoårsperiod.
Det är naturligtvis i detta som vi måste
söka medborgarnas mandat för en förnyelse. Att byta regleringar mot frihet, byrå-
krati mot nya initiativ och kommunala
monopol mot mångfald och valfrihet för
de många människorna. Det är vår uppgift! Och det arbetet har bara precis tagit
sin början.
Detta är nRturligtvis ett arbete som
måste ske på riksplanet. Och faktum är att
moderaterna i riksdagen under ett antal
år har föreslagit avregleringar och bidragsförändringar syftande till att riva ner
offentliga monopol. Det är ett arbete som
har skett på ett alltmera medvetet och
konsekvent sätt – även om det fortfarande finns lagstiftningskomplex där vi ännu
inte kunnat analysera oss fram till exakt
vilka förändringar som bör göras. Exempel på stora områden där vi fortfarande
också inom moderaterna har åtskilligt
tankearbete kvar, är socialtjänstlag och
hälso- och sjukvårdslag, som i mycket hög
grad genomsyras av en kollektivistisk anda.
Det riktigt stora arbetet kan dock inte
ske i riksdagen. Ute i landets 284 kommuner – det är där det verkliga slagfältet ligger! Det är på det kommunala planet som
ett konsekvent arbete måste bedrivas för
att rätta till de systemfel, som har byggts
in i den svenska välfärdsmodellen. Förvis- 148
so kommer denna omdaning att medföra
problem. Men det är en möjlig, ja t o m
nödvändig, förändring om de frihetsideal,
som nu präglar den idepolitiska debatten,
skall återspeglas i de enskilda människornas praktiska vardag.
Mångfaldens Malmö
När Malmö efter 66 år av socialdemokratiskt styre 1985 fick borgerlig majoritet
låg uppgiften klar framför oss: en stad,
vars utveckling i extremt hög grad präglats av socialistiska ideer med en påtaglig
nedgångsspiral som följd, skulle fås att
blomstra igen med öppenhet i debatten,
nya ideer och enskilda alternativ, ägandespridning och ökad enskild sektor. I en
systematiskt upparbetad och långt driven
borgerlig enighet var samstämmigheten
stor om vad som behövde göras. Det kollektivistiska Malmö skulle bli mångfaldens Malmö.
Det intressanta med den omdaning vi
arbetar med i Malmö och i många andra
svenska kommuner är att den så utomordentligt vällåter sig förena med mera allmänt hållna mål för en positiv utveckling.
I Malmö blev vår övergripande målformulering att skapa ett attraktivt Malmö.
Efter en 15-årig nedgångsperiod med
minskande befolkning, stigande socialbidrag, allt högre skattetryck och en expansion av den politiska sektorn, som resulterat i en kommunalpolitisk tristess, var det
verkligen dags att återge Malmö framgång, öppenhet och frihet!
Vi markerade i vårt första budgetdokument att målsättningen ”ett attraktivt
Malmö” i första hand skulle bäras upp av
tre ben. För det första skulle vi skapa en
ny stadsplanering och mark- och bostadspolitik. Vi ville eftersträva en förtätning av
innerstan, med ny spännande arkitektur.
Vi ville skapa valfrihet i boendeformerna,
få fram nya småhus och naturligtvis ge enskilda och företag rätt att själva få äga den
mark de nyttjar.
För det andra sa vi att Malmö skall bli
en blomstrande servicestad. Men inte genom ytterligare kommunal expansion
utan tvärtom genom att stimulera tillkomsten av enskilda alternativ. Vi lämnade mycket snabbt vissa branscher, som
den gamla kommunledningen involverat
sig i. Det var exempelvis rederibranschen,
auktionsverket, pantlåneri och flygplanstillverkning! Inom barnomsorg, skola,
Det verkliga slagfältet ligger ute
kommunerna – inte i riksdagen.
sjukvård och äldreomsorg var vår strävan
att med uppmuntran och stimulans stimulera tillkomsten av helt nya servicealternativ, för att ge människorna valfrihet och
Malmö ett rikt serviceutbud.
För det tredje sa vi att den största serviceorganisationen av alla, Malmö kommun, måste utvecklas att bli en välfungerande serviceorganisation, som till en låg
kostnad tillfredsställer malmöbornas
krav. Kommunen skulle koncentrera sina
verksamheter till det vi har en kompetens
för och avstå från annat. Denna vår strä-
van skulle komma till uttryck i en sänkt
skatt för malmöborna.
Dynamik i utvecklingen
Vad vi försökte göra var alltså att formuJera målsättningar och handlingslinjer inriktade på att skapa framgång och dynal_ _ ___,_,.___~
mik i utvecklingen för Malmö. Samtidigt
som vi i dessa målsättningar uttryckte vår
strävan att gå från ett konformismens till
ett pluralismens Malmö.
Men är det då i praktiken möjligt att
förändra världen? Går det att segra –
också i verkligheten? Mitt svar måste bli
ja när jag ser vad som har åstadkommits
inte bara i Malmö utan i många moderatstyrda svenska kommuner under denna
mandatperiod. I Malmö har vi fördubblat
bostadsbyggandet, minskat arbetslösheMalmö är först med företagsdagis.
Barn ochföräldrar är nära varandra
också under arbetstid.
ten dramatiskt, ökat investeringsviljan,
fått innerstan bebyggd också på områden
som i ett par decennier legat obebyggda.
Näringslivet blomstrar och viktiga företag
har nyetablerat sig i Malmö. Vi har fått inflyttning och ett minskat socialbidragsberoende. Skatten har kunnat sänkas och
Malmö kan i dag skryta med att vara en
lågskattekommun – vi tillhör de 10 % av
landets 284 kommuner som har lägst
kommunalskatt.
Ökad valfrihet
Med tanke på hur det socialdemokratiska
Malmö såg ut som vi övertog ansvaret för,
har vi självfallet inte kunnat komma längst
pä alla områden när det gäller att åstadkomma privata alternativ inom servicesektorn. Men vi har fått den måhända
snabbaste utbyggnaden av privata dagis i
landet. De många enskilda alternativen
har från praktiskt taget ingenting på ett
par års t~d erövrat cirka 10 % av den tota- 149
la ”marknaden”. Som första kommun i
Sverige har vi fått fått fram det alternativ
vi benämner företagsdagis, som innebär
att barn och föräldrar är nära varandra
också under arbetstid, med möjlighet till
kontakter och gemensamma resor.
Inom skolans område har vi varit först i
landet med att införa kommunal skolpeng. Den syftar till att ge eleverna större
valmöjlighet mellan kommunala och enskilda skolor. Föräldrar och elever får del
av en kommunal finansiering för skolgången men ges den principiellt så viktiga
rätten att själv välja skola. Ännu är de alternativa möjligheterna givetvis ganska få.
Men principen är desto viktigare.
För 1988 har vi som operativt mål sagt
att äldreomsorgen skall berikas med landets första kompletta privata sociala hemtjänst. Den privata verksamheten ärredan
i gång på ett ställe i Malmö och vi räknar
med att kunna ha startat privat hemtjänst i
flera distrikt under innevarande år. Det
långsiktiga syftet är givetvis att få fram så
många olika alternativ att våra äldre invå-
nare så småningom fritt skall kunna välja
vilken service och vilken servicegivare de
önskar. Kommunens ansvar koncentreras
till att finansiellt garantera alla möjligheten till denna service.
Även inom sjukvården har vi en lång
rad av exempel på privatiseringar som
lyckosamt kunnat genomföras och där bå-
de effektivitet och framförallt medborgarnas valfrihet kunnat ökas. Kommunens
vaccinationscentral har övertagits av personalen. En distriktscentral drivs på entreprenad av några läkare. En privat cityklinik har etablerats. Det första privata
sjukhemmet sedan seklets början är under byggnad. För att nu nämna några exempel.
150
MalmöGrip
Den rapsodiska exemplifiering, som här
givits av principiellt viktiga förändringar,
skulle vara alltför ofullständig om inte
Malmö Grip omnämndes. Malmö Grip är
ett fastighetsbolag, som skapats genom att
merparten av kommunens kommunala
fastigheter sammanförts i ett företag.
80 % av aktierna har därefter sålts till
malmöföretag och andra placerare. Därefter har malmöborna erbjudits att teckna
konvertibla skuldebrev, som ger möjlighet
till aktieägande. Inte mindre än 10 000
malmöbor svarade på vårt erbjudande
och denna ägandespridning har därmed
blivit succe! Vi kommer med säkerhet att
genomföra fler liknande affärer.
Om det är några politiska förändringar
som verkligen möts av gensvar så är det
dessa. Att det på det idemässiga planet
finns ett underlag för att verkligen skapa
valfrihet och de många alternativens samhälle har vi tidigare konstaterat. Nu gäller
det att konsekvent övervinna hindren och
arbeta för att människorna skall ges den
rätt att bestämma över sin egen tillvaro
som allt fler har en klar önskan om.
Nu skall också verkligheten vinnas.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner