Print Friendly

Inflationsproblematiken

Av Redaktionen | 31 december 1966


1966


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

365
INFLATIONSPROBLEMATIKEN
Av civilekonom CARL LEISSNER
Varför har inflationsproblemet helt plötsligt blivit så
akut? Någon nämnvärd förändring i inflationstakten har
inte inträtt, men ändå är det
uppenbart att oron inför utvecklingen är mycket större
nu än tidigare. Civilekonom
Carl Leissner diskuterar i
denna artikel den aktuella
frågeställningen.
Det förefaller som om inflationsproblemet på något sätt blivit mycket mer akut under den senaste
tiden. Missnöjet med den sedan
mer än tjugo år pågående penningvärdeförsämringen tycks på sistone ha blivit betydligt mer utbrett
och uttalat. Vad kan orsaken vara
till att vi fått en starkt stegrad oro
för den inflationistiska utvecklingen utan att det inträtt någon
nämnvärd förändring i inflationstakten?
Inflationstakten 1959-1965 kan
belysas med några uppgifter i avdelningschef Lars Lindbergers
uppsats med titeln ”Om inflationens framtid”, som ingår i den av
finansdepartementet våren 1966
utgivna publikationen ”Svensk
ekonomisk tillväxt – en problemanalys”.
Lindberger anför att konsumentprisernas stegringstakt under den
nämnda perioden varit påtagligt
stabil – detta om man bortser
från den omedelbara effekten av
den stegvisa skärpningen som vidtagits av den indirekta beskattningen. Nettoprisindex, som visar
utvecklingen för konsumentpriser
med avdrag för alla indirekta skatter har – efter en förhållandevis
liten höjning 1960 – haft en nå-
gorlunda jämn uppgång med omkring 3,2 procent per år räknat
från slutet av 1960 till slutet av
1965. Inberäknas skatteeffekterna
har prisstegringen under samma
tid utgjort ca 4 procent per år.
Uppgång, procent
Netto- Konsumentprisindex
(nov.-nov.)
prisindex
(dec.-dec.)
1959-60 1,1 3,9
1960-61 2,5 2,2
1961-62 3,0 5,0
1962-63 3,1 3,4
1963-64 4,5 3,8
1964-65 3,3 6,0
Man kan tänka sig att den tilltagande oron över inflationen sammanhänger med någon förändring
366
eller händelse som endera väntas
medföra att inflationen blir starkare eller att verkningarna av den
blir ogynnsammare. Härvid är det
i första hand två saker som faller
i tankarna; resultatet av årets avtalsrörelse och den starka försämringen av handelsbalansen under
förlidet år. I första fallet är frågan
närmast om den senaste avtalsrö-
relsen leder till accelererad inflation och i det andra om det inträffat en försämring av den svenska
industrins internationella konkurrenskraft därför att inflationen
gått snabbare i Sverige än utomlands.
Man kan inte med utgångspunkt
från årets avtalsuppgörelse mellan
Arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen med någon större
visshet förutsäga hur mycket företagens lönekostnader kommer att
öka åren 1966-1968. Avtalet är
komplicerat och innehåller flera
nyheter. Liksom hittills blir den
s. k. löneglidningen av mycket stor
betydelse. De uppgifter, som framlagts i SAF :s organ ”Arbetsgivaren” sedan uppgörelsen förts i
hamn, ger dock vid handen att
man räknar med att den årliga
procentuella ökningen av timlönekostnaden såväl 1966 som 1967
blir ungefär densamma som under
de gångna åren av 1960-talet, det
vill säga 8,5 a 9 procent per år. För
1968 räknas med ett något lägre
procenttal. Det finns väl därför
knappast skäl att räkna med att
den senaste avtalsrörelsen skulle
framkalla någon förändring i inflationstakten.
överhettning
Handelsbalansens försvagning
under 1965 medförde att frågan
om den svenska industrins internationella konkurrenskraft kom
att tilldra sig ökat intresse. Det
skulle inträffa en ogynnsam förändring i detta hänseende om inflationen bromsades upp i utlandet
men fortsatte i oförminskad takt
inom landet. En sådan utveckling
tedde sig icke utesluten eftersom stabiliseringspolitiken i många
industriländer givits ökat företrä-
de under senare år. Den omedelbara orsaken till den ökning av
importöverskottet som ägde rum
under 1965 torde emellertid ha varit en viss överhettning av den interna ekonomin som emanerade
från byggnadsmarknaden och den
offentliga sektorn.
Delvis som en följd av den
stränga vintern och delvis på grund
av vissa konjunkturpolitiska åtgärder – bland annat en utvidgad
igångsättningsreglering av icke
prioriterat byggande – har en lättnad inträtt i det inhemska efterfrågetrycket samtidigt som försämringen av handelsbalansen har
hejdats. I själva verket var importöverskottet första halvåret i år 120
milj. kr lägre än samma tid 1965
eller ca 1170 milj. kr jämfört med
1290.
Det torde ännu vara för tidigt att
säga något bestämt om den fortsatta utvecklingen. Å, ena sidan torde siffran för första halvåret 1965
ha påverkats av en importforcering före halvårsskiftet då omsättningsskatten höjdes men å andra
sidan är det möjligt att någon
del av den export som avsetts bli
genomförd under första halvåret
1966 blivit förskjuten till årets senare del på grund av transportsvå-
righeter orsakade av den stränga
vintern. I vilket fall som helst kan
de allra senaste månadernas utrikeshandelssiffror knappast ha
stegrat oron över inflationen.
Åsiktsförskjutning
Det kan emellertid finnas en annan orsak än de förutnämnda till
att inflationen på senare tid intagit
en så central plats i den allmänna
debatten. Det kan tänkas att det
inträffat en förskjutning i uppfattningarna om inflationens för- och
nackdelar och att denna åsiktsförskjutning bottnar i att de ogynnsamma verkningarna av den må-
hända med tiden växer i betydelse
medan det är tvärtom med de
gynnsamma.
stabiliseringskommitten konstaterade i sitt för mer än fem år sedan avgivna betänkande att de
nackdelar som är förenade med en
fortgående penningvärdeförsämring blivit ådagalagda genom efterkrigstidens erfarenheter men tillade: ”Det är dock tveksamt huru- 367
ogynnsamma samhällspsykologiska effekt helt hinner komma till
uttryck under ett så pass kort skede”. Att inflationen hade en skenbart gynnsam samhällsekonomisk
effekt kunde bland annat bero på
att företagarna genom oväntade
vinster finge ökade resurser till investeringar. Inflationen måste
emellertid vara oväntad för att få
en produktionsstimulerande effekt.
Om inflationen vore väntad motverkades effekten därför att alla sökte
gardera sig mot de förluster som
måste motsvara den produktionsstimulerande vinsten.
Det kanske är på det sättet att
olägenheterna med inflationen blir
större ju säkrare man kan förutse
den och att den inflation som man
med säkerhet förutser och icke kan
skönja slutet på ter sig alldeles
särskilt olustig.
Om vi har att göra med en tilltagande inflationsleda, kan det
kanske finnas anledning och förutsättningar att angripa problemet
från nya utgångspunkter. Man
kunde t. ex. tänka sig att flertalet
vore berett att för den goda sakens skull acceptera en någon
aning mindre ambitiös målsättning
för sysselsättningspolitiken – det
är tänkbart att en förändring som
endast kunde mätas i tiondelar av
en period finge mycket välgörande
återverkningar på pundutvecklingen såvida man samtidigt införde
obligatorisk arbetslöshetsförsäkvida penningvärdeförsämringens ring.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner