Print Friendly

Gunnar Dahmén; Luthers födelsedag

Av Redaktionen | 31 december 1981


1981


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

GUNNAR DAHMEN:
Luthers födelsedag
Överraskande nog har i Östtysk/and, i det
kommunistiska DDR, tillsatts en kommitti
får att fårbereda firandet av Luthers.fodelse
får 500 år sedan. Den leds av statschefen
själv med hjälp av en elit ur landets
politiska, vetenskapliga och kulturella värld.
Också kyrkanfår vara med på ett hörn,
skriver artikelförfattaren teol lic Gunnar
Dahmin. Hanforklarar var.for, och i
fortsättningen av artikeln kommer han in på
Luthers ställning i dagens protestantiska
värld, särskilt i Sverige, och på vad Luthers
personlighet betytt i sammanhanget.
Om två år fyller Martin Luther 500 år.
Man kunde tycka att världen i dag har
annat att tänka på. Hur la TV att intressera sig for Luther? Katekesen, for länge
sedan avskaffad, räcker inte for ett indignationsprogram.
Hur som helst så har det börjat hända
saker i Luthers hemland. Östtyska staten
har utbasunerat bildandet av en hundramannakommitte att svara for jubileet. l
spetsen står statschefen Erich Haneeker
och vid sin sida har han en elit ur den
politiska, kulturella och vetenskapliga
världen. Till och med kyrkan !ar vara med
på ett hörn. Förutsättningarna är stora,
eftersom de flesta Lutherorterna ligger i
DDR. Eisleben, där han föddes, Magdeburg och Eisennach, där han gick i skola,
Erfurt där han gick i kloster, Wartburg
där han höll sig dold, Wittenberg där han
bodde.
Hittintills har Luther i DDR fått stå
tillbaka for prästen och ledaren av bondeupproret Thomas Mi.inzer. Luther var
den som svek bönderna. Nu ska det tydligen låta annorlunda. Luther är Tysklands
store son, befriaren från Rom, skaparen av
en tysk kultur, social reformator. Östtyskland visar starkt intresse for det historiskt
förflutna. Så sent som i somras kom Fredrik den store tillbaka till den sockel vid
Unter den Linden som stått tom i trettio
år. Det stundande minnet av slaget vid
Li.itzen kommer inte att passera obemärkt.
Västtyskland lär känna viss irritation över
att DDR strävar efter att lägga beslag på
historiska minnen for att därmed dokumentera sig som det riktiga Tyskland. Kritiska röster antyder, att man är ute efter
uppmärksamhet – och valuta. Varfor inte
också söka stärka protestantismen som en
motvikt mot katolska kyrkan, vars inflytande i grannlandet Polen man har anledning se med misstänksamhet.
Att också Västtyskland har ett intresse
for det forflutna är uppenbart for varje
turist som ser återuppbyggandet av forstörda historiska minnen. Vad beträffar
Luther har man bara Worms, där han
konfronterades med kejsaren som fruktade
splittring inom riket. Vid påvens besök
hösten 1980 fick katolska prästerskapet till
påläsning en skrift om reformationen, som
betecknades som en splittring åstadkommen av en enda man. Skriften betraktades
inom det evangeliska Tyskland som ett
oväntat och störande ingrepp i de goda
relationerna mellan katoliker och protestanter.
Lutherjubileets innebörd
Vad kan då Lutherjubileet väcka for frå-
gor? Signalerna från DDR betyder, att
man kan räkna med att det blir en debatt
om reformationens verkningar. Luther
kommer att tillskrivas for~änsten av en ny
social samhällsordning. Den vid tiden for
forsta världskriget mördade franske socialisten Jean Jaures skrev som ung en avhandling på latin (!). Den har nu kommit
ut på tyska i pocket. Förklaringen är att
han i denna tecknar Luther som yttersta
orsaken till socialismen i Tyskland. Boken
har utkommit inte som man skulle tro i
DDR utan i Västtyskland.
Den gängse uppfattningen är eljest att
229
reformationen innebar den moderna kapitalismens fodelse. Luthers syn på arbete
som en guds~änst mera värd än munkens
böner skulle ha skapat forutsättningar for
en produktivitet, där själva skapandet är
människans gudomliga kall. Kurt Samuelsson har sökt vederlägga bägge uppfattningarna i ett arbete ”Ekonomi och religion” och har !att helhjärtat stöd av en
framstående engelsk kännare av reformationen i Europa.
Inom kyrka och teologi då? Vad säger
man där? Vad beträffar vårt eget land
skrev Sven Stolpe for ungefår trettio år
sedan att han inom svensk teologi tyckt sig
märka en växande uppskattning av den
kyrkliga traditionens betydelse som uttolkare av bibelordet. Han betraktade denna
utveckling som glädjande och med tanke
på fortsättningen kan han i dag som den
konvertit han är känna ökad tillfredsställelse. Den syn på prästämbetet, som ligger
bakom motståndet mot kvinnliga präster,
är ett av tecknen på den kyrkliga traditionens inkräktande på bibelordets auktoritet, som var Luthers fasta borg. Stolpe
skrev vid den tidpunkten också att tolkningen av bibelordet fritt från kyrkans tradition kunde leda till snart sagt vilka tolkningar som helst. Kanske gör man sig en
vacker dag av med Luther! J a, varfor inte?
Luther gör inte anspråk på att ha skapat
en ny kristendom men väl funnit den väg
som går direkt från Jesus över Paulus forbi
alla de traditioner, som kyrkan lagt till
med och som skymt sanningen. Luthers
vägvisning – icke hans person – är lutherdomens viktigaste angelägenhet infor
230
ett jubileum.
De lutherska teologerna måste svara på
frågan vilket bidrag det är som den lutherska trosuppfattningen kan ge den
kristna kyrkan, ett bidrag som inte kommer lika tydligt fram inom andra samfund.
Inom Lutherska Världsförbundet har man
frågat om lutherdomens traditionella lö-
senord ”rättfärdiggörelse av tro” verkligen
är svaret på nutidsmänniskans frågor? Är
hon inte mindre intresserad av frågan om
Gud är barmhärtig – det var Luthers frå-
ga – än om han överhuvud finns eller
varför han är tyst? Framlidne lundabiskopen Anders Nygren och hans efterträdare
på professorsstolen i Lund Gustaf Wingren har bägge med övertygelse hävdat
Luthers relevans i vår tid. Nygren deklarerar ”Framåt med Luther!” – alltså icke
”Tillbaka till Luther” som det brukar heta
vid jubileer – och Wingren råder ”Släpp
Luther fri!”. Bägge menar, att efter utvecklingsoptimismens bankrutt och den
sekulariserade kulturens oförmåga att ge
ett svar står människan i samma förtvivlade belägenhet som en gång Luther. Men
det var också då han kunde taga emot
evangeliet, Guds utsträckta hand.
Wingren är ironisk mot kyrka och kyrkfolk och säger att ”rättfärdiggörelse av tro
allena förnekas varje dag i kyrkorna –
detta är den värsta fornekelsen!” Moralism och bigotteri är vad kyrkan bjuder
människan och trycker därmed ned henne
i det tillstånd som Luther befriade sig själv
och sina trosfränder ifrån. Luther, fortsätter Wingren, tillhör idag hela världen och
man lyssnar till honom även i Rom. En
ännu större mottaglighet för Luthers befriande budskap att lita på Guds ords kraft
tror Wingren sig finna bland de sekulariserade. De har en särskild forutsättning att
förstå Luthers älsklingstema, som är svå-
righeten att tro. Ur bibelordet kan vi hämta krafter att dana ett nytt samhälle. Med
Luther kan vi betrakta världen som ett
Guds arbetsfält, där han skapar utan att
kyrkan behöver vara på platsen och än
mindre något politiskt parti som vill kalla
sig kristet.
Till dessa analyser kan man kanske
säga, att utgångsläget i dag liknar det som
Luther befann sig i; men var finns viljan
att taga emot? Varför ta emot en gåva, när
man har rätt till krav? VarfOr barmhärtighet när det är en fråga om rättigheter?
Wingren vill se en likhet mellan Luthers
fortvivlan infor helgonlivets krav och nutidsmänniskans infOr prestationskraven.
Men var blir det av prestationskraven i ett
samhälle, som vill avskaffa meriter, lagstifta för jämlikhet och som det heter inom
de fackliga rörelserna kräva ”oförändrad
köpkraft”? Luthers sista ord på dödsbädden ”Tiggare, det är vad vi är!” vill nog
ingen nutidsmänniska göra till sina.
Människan Luther
Luther som person upphör inte att intressera om inte annat därfOr att det nog inte
finns någon samtida om vilken vi vet så
mycket. Hans egna skrifter, predikningar.
brev och bordssamtal fyller bortåt hundratalet stora volymer. Vi kan folja honom
under hela hans liv nästan från månad till
månad. Inom den protestantiska kristenheten har han blivit helgonförklarad, nästan stelnad till staty. Han står – liksom
efterbilden Olaus Petri utanför Storkyrkan
– med bibeln i hand som en operatenor
med partituret och tar emot bruset av bifallet. Katolikerna har strängt taget inte
befattat sig med honom förrän vid början
av detta århundrade, då jesuiten Harman
Grisar lade fram det ena bandet efter det
andra efter grundliga studier. Luther
framställdes som en sjuk och beklagansvärd människa, ett patologiskt fall med
världshistoriska konsekvenser. Även reformationen har på katolskt håll tidigare omnämnts endast som den ”s k reformationen” .
l dag har katolska teologer en annan
uppfattning och kan även tala om den medeltida kyrkans medskuld i reformationen.
Man frånkänner inte Luther äkta kristna
tankar och bejakar många av hans reformkrav men menar, att sådana hade
kommit också från andra håll och utan de
orimliga krav som Luther ställde. Katolska kyrkan har officiellt låtit sig representeras vid t ex firandet av den augsburgska bekännelsen – det protestantiska
partiprogrammet av 1530 – men det betyder inte att man är beredd att ta Luther
till sitt bröst. Det kan man inte heller begära med tanke på den uppfattning Luther
har om påvedömet och om mässans innebörd. Luther är fortfarande bannlyst. I de
svenska katolikernas sång- och psalmbok
finns åtskilliga psalmer av protestantiska
forfattare men inte en enda av Luther.
Det stod dramatik kring allt vad Luther
skrev och företog sig. Eller rättare sagt det
231
blev dramatik utan att han avsett det. Han
har lockat dramatikerna från att vara hjälten i krönikespel, där han spelar Davids
roll mot Goliat, till den vildman han är i
Strindbergs ” äktergalen från Wittenberg” . Den engelske dramatikern John
Osborne överraskade för ett antal år sedan ·
med ett drama ”Luther”. Om jag uppfattade det rätt, när jag såg det på scenen i
Berlin, gav det ett porträtt av vår reformator som en man plågad av faderskomplex
och förstoppning till följd av klostrets fastor. Thomas Mann lär enligt en uppgift i
Bockhaus stora encyklopedi under sista
månaderna av sitt liv ha arbetat på ett
Lutherdrama, som skulle heta ” Die Hochzeit” men om innehållet får vi inte veta
någonting.
I det svenska fromhetslivet har Luther
spelat en oerhörd roll. Hans postillor har
vid sidan av psalmboken och bibeln varit
den mest spridda boken i de svenska hemmen. Porträtt av Luther har varit lika vanliga som våra kungars, om inte vanligare,
till följd av kolportörers idoga resande. En
handelsresande från en kolonialfirma i
Halmstad säges någon gång på 1800-talet
genom ett misstag vid beställningen av ett
porträtt av sig själv råkat få tolv dussin
sådana i stället för tolv stycken. Då fotografen vägrade ta tillbaka beställningen,
såg sig handelsresanden ingen annan råd
än att låta kollegan sälja överskottsupplagan som porträtt av Martin Luther! På
vindar i hem längs gränsen Småland och
Blekinge och på tantauktioner i trakten lär
man ännu finna exemplar av detta unika
”Luther-porträtt”.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner