Print Friendly

GU; Namn att minnas – Thage Peterson

Av Redaktionen | 31 december 1974


1974


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

Namn att minnas
Thage Peterson
För någon tid sedan blev jag uppringd av en
man som frågade mig om jag visste varför
Sträng tänkte sitta kvar som finansminister.
När jag, som artigheten kräver, drog på svaret, undrade vederbörande om jag någonsin
tänkt på att Sträng inte är längre än Palme.
När man ser honom i TV ser han så bred och
myndig ut, men till växten är han lika liten
som Palme, underströk min interlokutör. Och
alla små män har innerst inne ett mindervärdeskomplex för vilket de söker överkompensation, som vanligen tar sig uttryck i maktlystnad.
Min meddelare hänvisade till en under
pseudonym utgiven bok av en känd svensk lä-
kare, som i Kretschmers efterföljd studerat
kroppsbyggnad och karaktär. Denne läkare
hade kommit till den i och för sig varken nya
eller uppseendeväckande slutsatsen att alla
diktatorer är små män – även om inte alla
små män är diktatorer. Iakttagelsen stämmer
onekligen i många fall. Napoleon var som bekant en liten knatte på inte mycket mer än
en och en halv meter. Lenin, Stalin, Mussolini, Hitler var alla under medellängd. Visst
finns det undantag, men de är blott till för att
bekräfta regeln, menade min sagesman.
Om vi får behålla Sträng därför att han är
en lika maktlysten liten man som Palme kan
nog diskuteras. Men det verkar onekligen som
om han tänkte stanna till nästa års val, och att
de tidningar alltså skulle få fel som redan utnämnt statssekreterare Thage Peterson i
statsrådsberedningen till hans efterträdare.
Men hur nu därmed än må förhålla sig är
Thage Peterson likafullt väl värd att uppmärksamma. Han är bland de allra säkraste
kandidaterna till en regeringspost, när någon
sådan kan bli ledig. Han är klak och kunnig,
han är saklig och balanserad, han har erfarenhet av regeringsarbetet och framför allt –
han representerar ”rörelsen”. Det är kanske
hans allra främsta merit i en krets där teknokraterna börjar bli alltmera förhärskande.
Thage Peterson är en nära nog idealtypisk
socialdemokrat, som gått den långa vägen och
har en fast förankring i ”rörelsens” både politiska och ekonomiska organisationer. Han är
ingen akademiker, ingen politruk, handplockad till kanslihuset från någon högre utbildningsanstalt. Han är en man ur folkdjupet –
till yttermera visso från mörkaste Småland –
som fostrats av och gjort sin karriär inom den
socialdemokratiska arbetarrörelsen och har
goda kontakter bland stugornas folk. Därför
fick han också efterträda Hans Alsen som Palmes högra – förlåt vänstra! – hand, och
speciellt betrodda lyssnarpost i ”rörelsen”.
Thage Peterson, som härom året fyllde 40
år, är småbrukarson från Berg i Kronobergs
län, där fadern på lediga stunder var kyrkvaktmästare. Han växte upp som ett av åtta
syskon i en fattig, gudfruktig och sedesträng
miljö. Tidigt fick han som lantarbetare bidra
till familjens försörjning, och annan utbildning än folkskolans fick han bäst han kunde
skaffa sig på egen hand. Han tog realen per
korrespondens och sökte sig sedan till folkhögskolan, först i Grimslöv och sedan i Viskadalen. Därefter var han mogen för socialinstitutet i Lund, från vilket han 24 år gammal
utexaminerades på kommunalkamrerslinjen.
Han återvände till hembygden och hamnade
på dess kommunalkontor som Sveriges
yngste kommunalkamrer. Mitt emot på andra
sidan skrivbordet satt en person som skulle
visa sig vara en värdefull bekantskap. Han
hette Hans Gustafsson och är nu kommunoch kyrkominister.
De båda kommunalkollegerna sökte sig
småningom samtidigt till Folkets-Husrörelsen
men under tiden hann Thage Peterson med
att göra politisk karriär. Vid 28 års ålder
blev han medlem av SSU:s förbundsstyrelse,
vid 31 års ålder blev han förbundssekreterare
och året därpå andre förbundsordförande.
Vid 35 års ålder var han direktör i Folkets
Hus-föreningarna, och redan efter två år på
denna post utsågs han till statssekreterare i
statsrådsberedningen. Det betyder, att han är
434
Palmes politiska huvudsekreterare och chef
för statsministerns kansli men också under
statsministern har ansvar för samordningen av
regeringsarbetet. Sedan 1970 är han ledamot
av riksdagen. I Nacka där han bor med sin
fru Marion, som även hon kommer från SSU,
och en fyraårig son är han arbetarkommunens ordförande och medlem av kommunfullmäktige. Han är vidare ledamot av radionämnden, sitter i styrelserna för Svenska Filminstitutet och Reso samt är vice ordförande
i Riksteatern.
Enligt uppgift blev han redan i tolvårsåldern socialdemokrat. Han lär som liten pojke
i Småland ha hjälpt Elin Wägner att göra
propaganda för kvinnans frigörelse och skall
därvid ha fått lära sig agitationsteknik. Det
var alltså inte för intet han utsågs till ordfö-
rande i regeringens delegation för kvinnans
jämställdhet med mannen, en otacksam uppgift som han nu psykologiskt nog överlåtit på
statsrådet Leijon. Det bör verkligen sitta en
kvinna på det jobbet, även om Thage Peterson gärna kallar sig ledare av kanslihusets
könsgerilla. Härutöver har han utrett så pass
olika ting som polisutbildning, fredskårer, ungdomsbostäder, filmcensur och samlingslokaler.
Det är inte mycket han inte prövat på och
duger till, men så är han också en rastlös arbetsmänniska, som – när familjen inte semestrar i sitt lilla sommarnöje på Gotlandvanligen ligger i selen femton timmar om
dygnet. Det har sagts om honom att han är
en beräknande karorerartyp som alltid har
blicken fästad på karriärstegens nästa pinne.
Men om vilken duglig person har det inte
sagts? Ingen har emellertid bestritt hans
männa präktighet. Han röker inte, han
ker inte (men lär vara en hejare på
dansa vals) . Han är en effektiv, snygg
prydlig pragmatiker i slips, vit skjorta och
rekta kavajkostymer, som inte vill göra
lution utan på kompromissens väg skapa
rantier för en hög reformtakt.
Säkerligen skulle han bli en utmärkt
narrsminister efter Sträng. Annars är
egentligen den inom regeringskretsen som
åtminstone före oljekrisen – ansågs
bäst till för uppgiften Kjell-Olof Feldt,
är väl så begåvad som Palme och
varit statssekreterare i
Feldt är emellertid en utpräglad
som har föga tålamod med partivänner
tänker långsammare än han själv, och
torde vara det stora flertalet. Ingen kan
att han är någon folklig typ med goda
delser i rörelsen; på den punkten har
son ett klart företräde.
Därtill kommer att – för att nu
till utgångspunkten – Feldt är kortare
både Palme och Sträng. Finge vi honom
finansminister skulle vi väl aldrig bli av
honom. Men om sanningen skall fram är
tiskt Thage Peterson inte mycket längre
Vad skall vi egentligen ta oss till för alt
gonsin bli av med den här regeringen?
väl försöka sätta vår lit till Calle
är nästan två meter.
Men han kanske just är det där
som bekräftar regeln. Det skulle inte
L
D
n.
Kc
Litt

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner