Print Friendly

Europas framtid är i enighet, inte likriktighet

Av Gunnar Hökmark | 10 mars 2017

Populismen har svept in över Europa. Än har de etablerade partierna inte lyckats finna ett stadigt svar på hur dessa destruktiva krafter kan motas. Svaret ligger i enighet, menar Gunnar Hökmark – men en enighet av olikheter.

Det är sant för Sverige, och det är sant för den Europeiska unionen. Samtidigt är de utmaningar vi står inför av den arten att det borde vara lätt för politiska ledare att samla människor bakom en agenda för reform, åtgärder och beslut.

Sanningen är ju att de utmaningar Europa i dag står inför är av precis den art som EU en gång bildades för att möta. Det är utmaningar som under de senaste decennierna har avfärdats som avlägsna i tid och rum. Den som har talat om att EU är till för att värna fred, säkerhet och demokratisk utveckling har fått lite medlidsamma blickar mot sig, som om dessa frågor hörde historien till. För en del, inte minst de som var emot EU redan från början, har gemensamma europeiska beslut i stället kommit att bli en utsikt för att driva igenom en gammaldags vänsteragenda.

Få sådana beslut blir till verklighet eftersom det inte ingår i det som är den gemensamma kompetensen – det mandat som medlemsstaterna har överlåtit till EU. Men vänsteragendan har på dessa områden resulterat i bland annat arbetstidsdirektivet, som skapat betydande problem i den svenska välfärdens organisation. Samtidigt är detta inte i paritet med de konkreta framstegen av en helt annan magnitud så som utvidgningen av rättsstat och demokrati långt bakom den tidigare järnridån, den inre marknaden, telekom, fri rörlighet och forskning.

Dagens utmaningar är många och stora. Rysslands aggressioner på en mängd olika nivåer, från ekonomi, handel, energipolitik, påverkanspolitik, cyberkrigföring till militära hot och krig i Ukraina. Sönderfallet i Mellanöstern med den instabilitet, islamistisk terrorism och de flyktingströmmar detta ger. Klimatfrågan, globaliseringen och kunskapsekonomins snabba utveckling som förändrar den internationella ekonomins logik och förutsättningar, extremism och en vilja i att se motsättningar som en tillgång och gemenskap som ett hot.

I Bryssel är det många som försökt ta sig an situationen genom att visa på styrka och beslutsamhet. Nästan alltid genom att säga ”mer Europa”. Och mer Europa tenderar att innebära institutionella förändringar, nya poster och fler beslut från Bryssel. Institutioner i stället för visioner. Förhoppningar om att mer makt till Bryssel gör det lättare att fatta beslut i de frågor som vi redan i dag kan besluta om men där många, inte minst vänstern, tvekar.

De bortser från att den absolut viktigaste utmaningen i denna tid är att slå vakt om det EU vi har uppnått och använda alla dess möjligheter och utveckla all förmåga att fatta de beslut vår tid kräver. För även om man ser på det bakslag som Brexit innebär för Europa och de problem som extremism liksom ett antal länders ekonomiska instabilitet utgör är framstegen de senaste 25 åren av betydande omfattning. Europa har återförenats, demokratier och rättsstater har ersatt de planekonomier som förtryckte och förnedrade sina undersåtar och hotade friheten i vår del av världen.

Nya institutioner kommer inte att göra Europa starkare. Inte heller kommer det att göra det lättare för oss att fatta de svåra politiska besluten. I stället skulle det skapa utrymme för dem som ogillar Europasamarbetet för sin öppenhet att måla upp en felaktig bild av att EU bär ansvar för allt det som är fel i vårt samhälle.

Det finns inte heller någon genomsnittlig lösning som passar alla vad gäller områden som arbetsmarknad eller socialförsäkringsfrågor. EU är en politisk och ekonomisk union men framförallt är vi en union av europeiska medlemsstater och medborgare vars fundament utgörs av den liberala demokratins rättssäkerhet. Det är genom att stärka fundamentet vi bättre kan ta oss an de problem vi ser. Och i slutet av dagen är det precis det vi behöver göra, ta uti med dagens problem.

Det ställer krav på politiska beslut och politiska vägval, men inte nya institutioner, någon europeisk finansminister eller en gemensam europeisk socialpolitik. Vi har redan de viktiga möjligheterna att utsträcka Europas samarbete längre genom utvidgnings- och grannskapspolitiken, genom att utveckla frihandelsavtal med till exempel Mexiko, Japan och Australien som nu gjorts med Kanada. Vi har redan möjligheterna att kräva reformer i medlemsstaterna som ger de offentliga finanserna stabilitet och ekonomierna konkurrenskraft. Vi kan utveckla den gemensamma säkerhets- och utrikespolitiken. Vi kan motverka ryskt inflytande på Balkan, som syftar till att återuppväcka etniska och folkliga konflikter genom att visa att utvidgningspolitiken inte bara innehåller krav utan också möjligheter som ger bättre samhällen och en större frihet.

Det handlar om att föra offensivt en politik som sätter Europa i en ledning när det gäller den digitala agendan, ekonomiska konkurrenskraften och jobben. Våga göra de vägval som vänstern duckar för när de i stället vill föra kommunal och nationell politik i Bryssel.

Det är dags för oss att på nytt samla oss för en politisk europeisk agenda. Europa kan både bli rikare på välstånd och mer i centrum för den globala ekonomins många värdekedjor, men det kräver att vi åter samlar oss för den fria handelns styrka. Vi behöver också med kraft slå vakt om medlemmars säkerhet och frihetens gränser på Balkan, i de baltiska staterna och längs hela Central- och Östeuropa, där vi har sett att demokratin och rättsstaten är ett ljus som man söker sig till och inte bara ett regelverk man tvingas till.

Hopplösheten och misstron är extremismens livsluft. De bekämpas vare sig genom att extremister legitimeras eller att deras krav bildar den politiska debattens utgångspunkter. Den bekämpas genom idépolitisk skärpa som stärker vårt samhälles grundläggande institutioner, politisk målmedvetenhet, finansiell stabilitet, parlamentarisk förankring och värden som lyfter högre än missnöje. Utmaningarna vi står inför möts genom politiska visioner och de vägval som måste göras.

Gunnar Hökmark är Europaparlamentariker för Moderaterna

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner