Print Friendly

Entreprenörskap – de nyanländas väg in

Av Waldemar Ingdahl | 13 september 2013

Israel är ett land av nybyggare. Hur har alla nyanlända kunnat integreras? Waldemar Ingdahl skriver om hur entreprenörskap och en innovationskultur har spelat en avgörande roll – och vad Sverige kan lära sig av Israel.

Regnet forsar ned mellan Jerusalem till Tel Aviv. Den kraftfulla bilen susar fram i natten på den våta vägbanan. I samarbete med andra bilister över nätet överlistar föraren väglagets trafikproblem genom navigationsappen Waze. Utanför de tonade rutorna svischar platsnamn från Bibeln förbi, men omgivningen är mer futuristisk Bauhaus än historisk tradition.

Israel är ett land av nybyggare. Hur har alla nyanlända kunnat integreras? När Israel diskuteras i Sverige dras lätt hela Mellanöstern in, men många av problemen är relativt allmängiltiga. Påtaglig är den betydelse som företagande och innovationskultur fått för integrationen.

Tel Aviv, staden som aldrig sover. Israelfödda hipsters trängs med ultraortodoxa gubbar hämtade ur en roman av Isaac Bashevis Singer. På helgerna omvandlas busstationsområdet till ”lilla Bangkok” av thailändarnas gatustånd. En del kvarter är klart dominerade av den ashkenaziska medel- och överklassen. Andra bebos av gästarbetare från Östeuropa. Den största prägeln har satts av den miljon invandrare som flydde från det sönderfallande Sovjetunionen med ett markant inslag av de 100 000 etiopiska judar som flyttade till Israel från basala förhållanden vid ungefär samma tidpunkt.

Integrationspolitikens utmaning är att många invandrare är antingen mycket högt kvalificerade men svåra att passa in i motsvarande roll i det nya landet eller mycket lågkvalificerade för en modern arbetsmarknad. Kopplat till att Israel vid tidpunkten hade ett välfärdssystem som påminde om det svenska, fast än mer underfinansierat, borde den väldiga invandringen ha varit samhället övermäktig.

Entreprenörskap spelar en viktig roll tillsammans med en flexibel arbetsmarknad med låga trösklar. Den nyanlände får bättre möjligheter att snabbt ”komma igång” i det nya samhället på goda villkor. Processen är tydlig och regelstyrd för att snabbt genom språkskola slussa ut den nyanlände i arbetslivet och samhället. ”Absorptionskorgen”, en kombination av ett förutbestämt antal utbetalningar och traktamenten, är det viktigaste stödet som staten ger de nyanlända vilket ger dem tidigt kontakt med samhället.

Ett exempel på hur integrationen främjas genom företagande är centret MATI. Tanken är att nyanlända är företagsamma men att deras företag ibland misslyckas på grund av orsaker som går att avhjälpa. Centrumet ger tillgång till en första kontorsplats och tidiga kontakter.

Under rådgivningen får de blivande företagarna en affärsmentor som tar aktiv del i företaget. De erbjuds juridisk rådgivning, affärsrådgivning och stöd för affärsplaner, hantering av marknadsföring, finansiell rådgivning samt vägledning kring organisations- och personalfrågor.

MATI erbjuder också utbildningar för de nyanlända. Det finns runt 150 kurser i bland annat finansiell ekonomi, e-handel, exportkunskap, handelsregler, arbetslagstiftning, marknadsföring och ledarskap. Utbildning är viktigt då många av de nyanlända har färdigheter som är irrelevanta för det nya samhället.

Antalet nyanlända entreprenörer är tre gånger fler än bland de israelfödda, särskilt i IT-branschen. Av de företag som nyanlända startar överlever 68 procent i minst fem år, jämfört med 50 procent av företagen på resten av marknaden. Det finns samtidigt en acceptans för misslyckanden, det går att starta upp på nytt, fast nu med större erfarenhet. I snitt skapade dessa invandrade entreprenörers företag 2,5 arbetstillfällen var och har tillfört ekonomin 37 000 nya jobb.

Den sjudande företagsamheten har gett en innovationskultur med kunskap om hur man skapar ekonomiskt värde ur ny teknik. Omer Perchik på apptillverkaren Any.do påpekar att i USA finns kapital och affärsmöjligheter men i Israel finns kunskap och en annan tillgång till talang. Här går talangen hellre till en bra startup än till ett globalt företag som IBM och Google.

Israel har en låglönemarknad som ger fler chansen att arbeta deltid. Det är lätt att starta ett företag. Minimilönen är på 4300 shekel i månaden (cirka 8600 kronor), vilket gör det relativt lätt att utöka ett nytt företag. Inom tjänstenäringarna har eget företagande öppnat tillfällen för de grupper som kommit från mycket svåra förhållanden, som de etiopiska judarna.

Nyanlända till Israel har visat sig duktiga på att hitta nya affärsidéer, men upp till en viss
gräns. Det måste finnas förutsättningar för entreprenörer. Det finns mycket som underlättat företagande, men samtidigt så betalar israeler i medel 54 procent av sin inkomst i skatt (mot 62 procent i Sverige). De offentliga utgifterna är hälften av BNP. Prisläget ligger 30-50 procent högre än i andra OECD-länder, delvis på grund av konkurrenshinder. Skolorna visar sämre resultat samtidigt som varje elev kostar 23 procent mer än OECD:s medel. De nackdelarna drabbar nyanlända hårdare än de redan etablerade.

Det israeliska samhället har sina svagheter, men en livlig politisk debatt och ett ofta pragmatiskt anslag hör till dess styrkor. I en globaliserad värld står Sverige inför samma fråga som Israel: vad ska politiken bakom integration, innovation och företagande syfta till?

Ska politiken öppna för fler högteknologiska företag? Förses de med kvalificerad personal? Då kan integrationspolitiken närmast behöva rekrytera rätt talanger, vilket Israel gör genom nätverk som Gvahim (“höjdarna”). Företag som Waze skapar inte lika många arbetsplatser som äldre teknikföretag. Behövs det som i Israel en marknad för lågavlönade arbeten som kan erbjuda de högkvalificerade en fungerande tjänstemarknad?

Är det viktigare att skapa arbetstillfällen för arbetslösa, ungdomar och nyanlända? Då behövs en politik av skattelättnader, förändringar på arbetsmarknaden och aktiv företagsrekrytering.

Israel har rört sig i den första riktningen. I Sverige finns regeringens arbetslinje, men inte en tydlig diskussion om hur jobben ska uppstå. Särskilt inte när oppositionens alternativ består i handläggare som agerar väckningstjänst eller treterminsystem på högskolan för att flytta ungdomsarbetslösheten från sommaren till jullovet.

ingdahl_100x150Waldemar Ingdahl är författare till rapporten “Integrationspolitikens förlovade land” som presenteras av Timbro på ett seminarium den 17 september.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner