Print Friendly

Den svenska kreditmarknaden under ett års europeiskt krig

Av Redaktionen | 31 december 1940


1940


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

—~———————-
DEN SVENSKA KREDITMARKNADEN
UNDER ETT ÅRS EUROPEISKT KRIG
Av t. j. bankrådet, fil. lic. KLAS BÖÖK, Stockholm
l SAMBAND med det politiska lägets tillspetsning och krigsutbrottet förra hösten inträffade en påtaglig tendensomsvängning på
den svenska kreditmarknaden. Omslaget registrerades tydligast
på obligationsmarknaden, som efter att en följd av år ha legat på
2 1/2-3-procentnivån under vintern och våren utvecklades så att
en placering i guldkantade obligationer i slutet av april gav i det
närmaste 5 procents effektiv ränta. 1934 års 3 °/o statslån noterades exempelvis i 68,5o ultimo april, medan kursen ett år tidigare
var 102,;,o. Även på kreditmarknadens övriga områden skedde en
succesiv anpassning efter det förändrade läget. Riksbankens och
affärsbankernas diskonto undergingo en första höjning med 1/2 Ofo
i mitten av december 1939, och vid årsskiftet företogos höjningar
av affärsbankernas övriga räntesatser samt sparbankernas och
postsparbankens inlåningsräntor. I februari såg sig Stockholms
stad nödsakad att erbjuda en räntesats av 4 3/4 Ofo vid placerandet
av ett mindre lån och sålde under hand en del av 5 Ofo lånet av
1932 till pari, medan statens 100-miljonerslån samma månad löpte
med en ränta av 4 112 Ofo och emitterades till 99 Ofo. Närmast föregående statslån, som upplades i juni 1939, hade en nominell förräntning av 2 3/4 Ofo. Det diskonto, som riksbanken tillämpar vid
rediskontering för affärsbankerna, höjdes med 1/2 Ofo i mitten av
mars, och strax därefter företogo de flesta sparbankerna en ny
justering av sina räntor. Den sista i raden av räntehöjningar kom
i maj, då först affärsbankerna och därefter riksbanken gingo upp
med praktiskt taget alla räntesatser med ytterligare 112 Ofo. Detta
hade emellertid närmast karaktären av ett något försenat konstaterande av och en anpassning till den redan inträffade stramheten på kreditmarknaden.
Därmed hade den räntesituation, som gradvis skapats huvudsakligen under åren 1933-35 och som under de sista förkrigsåren
544
– – ———–~——-
Den svenska kreditmarknaden
spelade en synnerligen betydelsefull roll både som tecken på vår
ekonomis gynnsamma betingelser och som självständig faktor i
vårt näringslivs snabba utveckling, på den korta tiden av några
månader radikalt förändrats. Omsvängningen var häftigare än
vad man i allmänhet på förhand räknat med, och det nya läget
var ägnat att ingiva allvarliga bekymmer. Ett hastigt utbyte av
en 3 procents räntenivå mot en 5 procents standard måste nämligen medföra betydande konsekvenser för landets näringsliv, såväl
direkta, d. v. s. sådana som komma till uttryck i högre kapitalavkastning samt ökad knapphet på och ökade kostnader för kapital, som framför allt indirekta, sammanhängande med den nödvändiga värdenedskrivningen av hela det förmögenhetsbestånd,
som baserats på den lägre räntesatsen. Om kapitalmarknaden
hade låst fast sig vid det i april-maj uppnådda 5-procentsläget,
hade en anpassning av alla på grundval av en 3-procentig avkastning kalkylerade kapitalvärden i proportionen 100 till 60 efter
hand framtvingats. Detta hade medfört allvarliga svårigheter för
stora delar av det svenska näringslivet, i första hand för fastighetsmarknaden och för de kapitalförvaltande institutioner, som
ha stora intressen i denna och i obligationsmarkuaden.
Emellertid inträffade under våren ett nytt omslag på kreditmarknaden. Utvecklingen mot ökad stramhet bröts, och från och
med maj månad ha obligationskurserna varit stigande och ränteläget på glid nedåt. De 3-procentiga statsobligationerna av år
1934, som i slutet av april stodo i 68,5o, noterades i slutet av maj
i 70,oo, i slutet av augusti i 81,oo och i början av oktober i 83,oo.
Förräntningsläget på obligationsmarknaden, som i april närmade
sig 5 Ofo, har under hösten kommit ned icke långt från 4-procentnivån. Kreditmarknaden i övrigt har däremot hållit sig avvaktande. Bankerna ha låtit de i maj fastställda räntesatserna kvarstå oförändrade. Dock sänkte riksbanken i början av augusti diskontot vid rediskontering och övriga räntor vid utlåning till banker och därmed jämnställda institutioner med 1/2 Ofo.
Då det gäller att förklara den ovan skisserade utvecklingen,
ligger det nära till hands att gripa tillbaka på den faktor, som i
vida kretsar anses som den dominerande orsaken till lättheten på
kreditmarknaden och det låga ränteläget under förkrigsåren,
nämligen valutasituationens utveckling. Det visar sig då, att från
krigets utbrott till och med april 1940 – således under den tid,
då räntorna voro i stigande – ett betydande utflöde av valutor
545

Klas Böök
ägde rum, medan från och med maj – eller den månad, då omslaget på kreditmarknaden inträffade- varje månad givit ett tillskott till vår valutareserv. Under förstnämnda period fick riksbanken släppa till i runt tal för omkring 850 milj. kr. av sitt guld
och sina valutor för att möta betalningsbalansens påfrestningar.
En del av valutaköpen i riksbanken finansierades genom statlig
och privat upplåning i riksbanken, men en väsentlig del av dessa
valutor betalades med likvida medel, som därigenom drogos bort
från kreditmarknaden och följaktligen verkade åtstramande på
denna. Det tillskott till guld- och valutareserven, som riksbanken
erhållit från och med maj månad, har visserligen varit av mindre
storleksordning. Till och med augusti uppgick det till ungefär
150 milj. kr., vilket belopp sålunda direkt eller indirekt kommit
kreditmarknaden till godo. Tendensomslaget på valutamarknaden
var emellertid tydligt markerad och sammanföll i tiden fullständigt med omsvängningen på kreditmarknaden.
Hur glädjande såväl den gynnsammare utvecklingen av valutasituationen som denna utvecklings återverkningar på kreditmarknaden i och för sig än äro, får man emellertid ej glömma, att medaljen har sin frånsida. Anledningen till vårt lands förbättrade
valutaställning är nämligen icke – som under förkrigsåren –
ymnigt flödande exportvalutor, utan i stället den praktiskt taget
fullständiga avspärrningen från de länder, i vilka vi kunna utbyta våra utländska betalningsreserver mot för oss viktiga och
nödvändiga varor. Konsekvenserna av denna avspärrning äro
emellertid ej blott begränsade till valutamarknaden. På snart
sagt alla områden av landets näringsliv göra sig verkningarna
av avbrottet i våra förbindelser västerut gällande. Under sådana
förhållanden kan man utgå ifrån, att kreditmarknadens utveckling under de sista månaderna påverkats av avspärrningen ej
blott via valutarörelserna, utan även genom den förändring av
den svenska ekonomiens läge och villkor, som avspärrningen medfört. Men även andra faktorer, framför allt statens behov av medel, ha varit av stor betydelse för kreditmarknadens gestaltning
sedan krigsutbrottet. Det är givetvis en ytterst vansklig sak att
söka avväga styrkan av de olika inflytanden, som givit kreditmarknaden dess prägel. En viss ledning kan dock härvidlag erhållas av uppgifterna om den statliga skuldsättningens storlek
och om riksbankens och affärsbankernas utveckling. I nedanstå-
ende schema sammanställas resultaten av en kalkyl över de sif- 546
Den svenska kreditmarknaden
fermässiga förändringarna på kreditmarknaden, dels under de
åtta månaderna efter krigsutbrottet fram till slutet av april må-
nad, dels under de följande fyra månaderna.
Grundtanken vid uppgörandet av schemat har varit, att de fyra
grupper av transaktioner, som där redovisas, skola kunna följas
i sina verkningar på riksbankens, affärsbankernas och allmänhetens kassaställningar. Med allmänheten förstås härvid alla i penningshushållningen deltagande institutioner och personer utom
riksbanken och affärsbankerna. Enklast kan man göra detta genom att föreställa sig, att alla transaktioner ske på kontantbasis,
d. v. s. med hjälp av sedlar. Om sålunda en affärsbank köper ett
visst valutabelopp av riksbanken och betalar genom att draga på
sin checkräkning där, kommer detta till uttryck i schemat å ena
sidan som en valutatransaktion på så sätt att riksbanken får ett
sedeltillskott av valutabeloppets storlek medan affärsbankens sedelbehållning minskas i motsvarande grad, å andra sidan som en riksbankens transaktion med affärsbankerna genom att riksbanken
betalar ut sedlar till affärsbanken mot tillgodohavandet på checkräkning. En positiv post i schemat betyder sålunda, att riksbanken, affärsbankerna respektive allmänheten genom den angivna
transaktionen fått ett tillskott i sedlar, medan en negativ post
betyder, att vederbörande fått betala ut sedlar i samband med
transaktionen i fråga.- Det bör påpekas, att de anförda siffrorna
visserligen torde återgiva de olika transaktionernas storleksordning på ett riktigt sätt, men givetvis icke få betraktas som exakta.
Siffrorna avse miljoner kronor.
:Ultimo aug. 39~ult. april 4o’ L:”ltim~ april~ult. a:g. 40 i
Riks- l Affär~–~A-1-lm-å-.n– Riks- l Affärs- ·~~lmän-:-il i
1
banken i bankerna l heten banken i bankerna heten 1
! l
i Statens transaktioner med
] riksbanken, affärsbankerna l
1 resp. allmänheten . . . . l
:Valutatransaktioner . . . .
i Riksbankens transaktioner
i med affärsbankerna . .
] Riksbankens resp. affärsban- -480
+ 970
-670
-110
+ 670
+480
-860
-130
-110
70
+ 30
+ 330 -330
+ 200
+ 80
l kernas transaktioner med
i allmänheten . . . . . . . l_-_2….;3….;o_,__-___;5….;6..;.0_.:__+:……..:.7..;.90.:…..!,___;-+.:…….:3….;7..;.0_,__-__;;.3.;…7o;;_
l l -410 l o + 410 + 90 l o 90
547
…· ·- .·.. .., ~—…-,……
Klas Böök
De statliga utgifter, som finansieras med löpande inkomster,
kunna i stort sett antagas vara utan inverkan på kreditmarknaden. Till de ytterligare utgifter, som staten haft att vidkännas sedan krigsutbrottet, ha medel kunnat anskaffas antingen genom att
staten utnyttjat sitt tillgodohavande på checkräkning i riksbanken eller genom att den upptagit lån i olika former. I förra fallet
tillföres allmänheten och därmed normalt även kreditmarknaden
likvida medel, i senare fallet sker detta endast för så vitt icke
staten i motsvarande grad drager till sig medel genom placerandet av sina lån på marknaden. Trots att de statliga utgifterna per
månad räknade voro betydligt större under den sista av de behandlade perioderna än under den första, blev – såsom framgår
av siffrorna ovan – den »expansiva» effekten av statsutgifterna
mindre, nämligen föga mer än 30 milj. kr. per månad under den sista
mot omkring 60 milj. kr. under den första perioden. Detta beror
på att staten till en början tog tillgängliga kassareserver i anspråk, medan sedermera affärsbanker och allmänhet i ökad utsträckning fått släppa till de medel, som krävts för de statliga
utgifter, vilka överstigit inkomsterna. Den fonderade statsskulden, som praktiskt taget uteslutande placeras hos allmänheten,
ökades sålunda under den första perioden med obetydligt över
10 milj. kr. per månad, men växte under den sista perioden med
omkring 125 milj. kr. per månad i genomsnitt.
För att köpa valutor eller göra inbetalningar på clearingkontona
fingo under den första perioden affärsbankerna och allmänheten
– däri i detta fall inbegripet staten – ställa till riksbankens förfogande ett belopp av icke mindre än 950 milj. kr. eller i genomsnitt omkring 120 milj. kr. per månad. Den betydande åtstramning
på kreditmarknaden, som detta innebar, kompenserades endast till
ungefär hälften av den expansiva statliga utgiftspolitiken. Under
den andra perioden däremot tillfördes affärsbankerna och allmänheten tillsamman nära 30 milj. kr. i medeltal per månad genom
riksbankens valutaköp. Valutautvecklingen förstärkte således under dessa månader verkningarna i lättande riktning på kreditmarknaden av statens underskottsfinansiering.
Riksbankens transaktioner med affärsbankerna utgöras dels av
de senares rediskontering och upplåning i riksbanken, dels av
disponerandet av affärsbankernas checkräkningar med riksbanken.
Bakom dessa transaktioner ligga huvudsakligen de reflexer, som
kreditmarknadens utveckling utlöser hos affärsbankerna. Av siff- 548
Den svenska kreditmarknaden
rorna framgår, att affärsbankerna under den första perioden
tvungos att taga riksbanken i anspråk med i genomsnitt omkring
85 milj. kr. i månaden, medan under den andra perioden engagemangen kunde avvecklas, respektive kassaställningen förstärkas,
i praktiskt taget exakt samma takt.
Siffrorna för allmänhetens mellanhavanden med affärsbankerna
och riksbanken äro i huvudsak resultatet av förändringar å ena
sidan i allmänhetens upplåning i riksbanken och affärsbankerna,
å andra sidan på de olika inlåningsräkningarna i affärsbankerna.
En stor del av de belopp, som riksbanken ställde till allmänhetens förfogande under den första perioden, representerar lån till
sparbanker och är sålunda det indirekta uttrycket för de uttag
på sparbanksräkningarna, som då ägde rum. Av de synnerligen
betydande medel, som affärsbankerna tillhandahöllo, kom ungefär
hälften på en minskning av inlåningen, medan i stort sett den
andra hälften lämnades allmänheten i form av lån. Under den
andra perioden gingo penningströmmarna i motsatt riktning, huvudsakligen genom att affärsbankernas utlåning starkt minskade.
Bakom det omslag, som inträffade och som ur penningmarknadens synpunkt ter sig tillfredsställande, ligger en rad faktorer
av för det svenska näringslivet i allmänhet föga uppmuntrande slag. I stort sett torde omslaget kunna återföras på tre
huvudorsaker, nämligen på avspärrningen med därav framkallade lagerminskningar och råvaruknapphet för stora delar av
den svenska produktionen, på de statliga utgifterna, vilkas
verkningar på penningmarknaden sannolikt gjort sig gällande
med någon eftersläppning, samt på byggnadsverksamhetens
stagnation.
Vid en nedsummering av siffrorna för de olika transaktionerna
går affärsbankernas balans jämnt ut. Detta är naturligt med hänsyn till det förhållandet, att affärsbankernas sedelinnehav varit
praktiskt taget oförändrat. Under ingen av perioderna ha de så-
lunda på det hela taget avlämnat eller mottagit sedlar till några
i detta sammanhang väsentliga summor. Däremot har enligt kalkylen under den första perioden riksbanken till allmänheten avgivit sedlar till ett belopp av omkring 410 milj. kr., vilket motsvarar ökningen av sedelcirkulationen från 1,126 milj. kr. ultimo
augusti 1939 till 1,537 milj. kr. ultimo april 1940. Minskningen i
.den utelöpande sedelstocken under de följande fyra månaderna
till 1,450 milj. kr. ultimo augusti kommer i schemat till uttryck
549
.39-40647. Svensk TidskTift 1940.
– – – · – · – –
~. ;-
;:
.~· •··. ……..—-·–
Klas Böök
i den balans på 90 milj. kr., som för den andra perioden uppstår
vid summeringen av riksbankens och allmänhetens siffror.
Vill man bedöma centralbanks- och den statliga ekonomiska politiken under ifrågavarande två perioder uteslutande ur synpunkten av kreditmarknadens utveckling, kan man med ledning av
de ovan anförda siffrorna konstatera, att under den första perioden denna politik i och för sig gav upphov till en monetär expansion, vars storlek dock icke var tillräcklig för att kompensera de
starka kontraktiva tendenser, som utlöstes av andra faktorer,
framför allt valutautflöde, kreditbehov och allmän strävan efter
att av beredskapshänsyn, för tesaureringsändamål och av andra
skäl öka den kontanta kassahållningen. De statliga transaktionernas inflytande på kreditmarknaden gick under den andra
perioden i samma riktning som under den första, men var av
förhållandevis mindre styrka. – Härvid är särskilt att märka,
vilket för övrigt gäller hela denna framställning, att det endast
är fråga om det totala nettoresultatet för vederbörande period.
Då det sålunda i detta fall konstateras, att det statliga inflytandet på kreditmarknaden var relativt sett mindre under den andra
perioden, är därmed ej sagt, att detta inflytande på olika avsnitt
av marknaden icke skulle vara betydande och avsevärt större än
under den första perioden; det är nämligen endast totalresultatet
på kreditmarknaden i dess helhet som avses. – Emellertid gick
det statliga inflytandet under den andra perioden hand i hand
med och förstärkte resultatet av övriga för kreditmarknadens utveckling betydelsefulla faktorer, vilka i stort sett tenderade att
giva marknaden en ökad likviditet. Betraktar man kreditmarknaden under hela det första krigsåret i ett sammanhang, finner
man, att den åtstramning i förhållande till förkrigsläget, som
skett, schematiskt sett förklaras av att finans- och penningpolitiken, som givit marknaden ett tillskott på omkring 600 milj. kr.,
icke fyllt ut den lucka, som den viktigaste kontraktiva faktorn,
nämligen valutaflödet på omkring 850 milj. kr., framkallat på
kreditmarknaden.
550

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner