Print Friendly

Den nya upplysningen

Av Gunnar Hökmark | 19 maj 2017

Europa står inför stora utmaningar, och de är av precis den art som den Europeiska unionen en gång skapades för att möta. Det skriver Gunnar Hökmark, som just lanserat sin nya skrift “Den nya upplysningen”.

Europas allra värsta mörker sänkte sig sakta. Det ena steget ledde fram till det andra. Där det som var otänkbart den ena dagen blev möjligt den andra dagen, vilket i sin tur öppnade upp för nya risker och hot. De som levde under 1930-talet kunde se det komma, även om de hoppades att de värsta föraningarna aldrig skulle besannas. Som Winston Churchill skrev: ”There never was a war more easy to stop than that which has just wrecked what was left of the world from the previous struggle.”

I dag upplever många att Europas stabilitet är självklar. Att det är självklart att Estland, Lettland och Litauen är fria grannländer vid Östersjön. Eller att det är självklart att Tyskland är ett enat land och att Polen, Tjeckien, Slovakien, Slovenien, Kroatien, Ungern, Bulgarien och Rumänien är suveräna stater. Men det är historiens perspektiv som ger oss en falsk känsla av stabilitet, för när vi i dag drar en linje från nuet till 1989 blir denna linje rak och självklar. Från nu till då. Ingen hade kunnat dra den linjen från då till nu.

Demokratins och rättens krafter syntes dock vara starka nog att styra utvecklingens linje i rätt riktning, även om vi inte hade vågat oss på att dra den från då till det som är dagens värld. Så mycken fattigdom har besegrats, diktaturer har fallit och människor är så mycket friare. Det gäller även Europa som historiskt sett är så fritt, fredligt och öppet som det är, trots alla de utmaningar och hot vi ser växa fram.

Vi hade nog inte vågat dra linjen dit vi är i dag men vi hade dragit den i uppfattningen att den ändå var inbäddad i en tid av demokratisk utveckling och allt starka europeiska institutioner i form av lagstiftning och rättsstat. Överraskningarna kunde vara många liksom motgångarna men riktningen och inramningen rätt.

Min första dag i Europaparlamentet 2004 präglades av att de valda företrädarna för tio nya medlemsstater tågade in i plenisalen, och åtta av dem var Central- och Östeuropeiska stater företrädda av kolleger till mig som växt upp i diktatur, ibland betraktade som kriminella eftersom de var dissidenter. Jag var stolt över att jag redan då kände många av dem och jag kände stolthet över det som vi uppnått. Vi hade alla sett det komma så hur stort det än var, var det ingen överraskning och framförallt inte ett oförutsett trendbrott. Men kanske bättre än vi kunnat tro.

Men nu är det 2017 och nu är det på nytt allvar. Frankrike står inför ett jättelikt reformbehov och frågan är om Emmanuel Macron kommer att lyckas reformera. Ryssland driver i detta nu på kriget i Ukraina och vi vet inte i dag hur eller när det slutar. USA dras under Donald Trumps ledarskap mot protektionism och de skadeverkningarna har vi endast sett början av. Storbritannien ska lämna EU och än vet vi inte hur det kommer att påverka Europa. Till det ser vi en alarmerande utveckling i Turkiet, hur kriget i Syrien rasar vidare och hur Kina underminerar internationell rätt genom sitt agerande i Sydkinesiska sjön.

Det som är den gemensamma nämnaren för många av de skeenden som döljer sig under meningarna ovan är att en världsordning präglad av västliga värden, en global handel präglad av internationella avtal, en respekt för människors frihet och rätt grundad på lag och internationell rätt, skiljedomstolar och mycket annat håller på att försvagas och undermineras i ett samspel av mörkrets tankar som sätter nationalism och makt först medan frihet och rätt kommer först därefter. Ramarna, institutionerna, de internationella ramverken och strukturerna riskerar att rosta eller böjas utifrån makthavares vilja, på bekostnad av individers rätt, öppna samhällen och civilisation.

Men de är fortfarande starka, både i kraft av sin ideella styrka men också genom sin strukturella kraft. Trump möts av ett starkt rättssystem. Putins ambitioner begränsas av ett starkt Nato och ett sammanhållet och starkt EU. Kostnaderna för att bryta mot internationell rätt är fortfarande betydande, kanske inte först och främst på grund av legala konsekvenser utan på grund av att man straffar ut sig själv. Det gäller Rysslands ekonomiska utveckling som har gått i spinn på grund av den misstro invasionen av Krim skapade. Det gäller Kinas beroende av en värld som vill handla med landet.

Den kommande tiden pendlar mellan olika möjliga framtidslinjer. En som bygger på globalisering och öppenhet, som har gett fantastiska framsteg för välstånd och fred, och en annan som handlar om motsättningar och slutenhet. En som bygger på internationell rätt och en annan som bygger på maktens dominans. Däremellan finns allt det som handlar om krig och fred, säkerhet och osäkerhet, frihet och ofrihet, stagnation eller utveckling, fattigdom eller rikedom. Det är inte små värden det handlar om i vår tid. Vi kan se hur de olika linjerna av utveckling står emot varandra.

Därför är det också lätt att se vad som behöver göras för att undvika det och vad som istället kan lägga grunden för nya decennier av mänsklig framgång. Mörkrets tankar måste mötas av en ny upplysning som säger oss hur vi kan ytterligare bygga vidare på mänsklig civilisation och frihet. Aldrig har det varit viktigare med en politik som förmår att leda utvecklingen rätt, in i banor som vi känner och älskar.

För min del gör detta det så viktigt att nu utveckla alla möjligheter som den europeiska unionen ger oss. Men det kräver att våra politiska visioner handlar om allt det vi tillsammans kan göra möjligt genom politiskt ledarskap, genom att låta frihetens ideal stå starka och ge våra gemensamma institutioner kraft. Genom att låta rätten stå starkare än makten. Det kräver att vi håller samman, att vi värnar säkerheten och upprätthåller rätten. Men det kräver också att vi gemensamt förstår och vågar stå upp för de idéer som format rätten. Våra lagar kommer i längden aldrig stå starkare än de ideal som format dem, den tillit och de förhoppningar vi har om dem och den rättvisa de skapar. Vi behöver arbeta för alla de politiska visioner om Europa som bygger på att vi låter ljuset vinna över mörkret. Land ska med lag byggas. I vår tid understryker det hur viktigt EU är. Det är att bygga Europa med lag.

Mitt i det mörker vi nu ser hotfullt breda ut sig krävs ett ljus som sätter fokus på det möjliga. En ny upplysning mot mörkrets krafter.

Gunnar Hökmark är Europaparlamentariker för Moderaterna

”Den nya upplysningen” finns tillgänglig för nedladdning här.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner