Print Friendly

Debatt och reflexer

Av Redaktionen | 31 december 1967


1967


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

50
DEBATT OCH REFLEXER
SAMLING OCH MhS
l artikeln ”Samling och samverkan” av civilekonom Carl
Leissner i nr 10 av Sv.T. har
MbS’ roll undervärderats, anser i detta inlägg sydsvenska
Dagbladets andreredaktör, fil.
lic. Olof Wahlgren. Leissner
svarar Wahlgren. Se även redaktionell kommentar under
”Dagens frågor”.
”MbS har inte varit utan en viss
framgång”, framhåller civilekonom
Carl Leissner i en artikel om Samling och Samverkan i Svensk Tidskrift nr 10 1966. Det talas emellertid också om MbS som en ”sydsvensk egendomlighet” och artikelförfattaren tycks inte heller ha
mycket till övers för de resultat
som uppnåddes i fyrstadskretsen i
förhållande till andra delar av landet vid valet 1966. Helst ser hr
Leissner uppenbarligen att valet
1968 går i borgfredens tecken. Valteknisk samverkan kan vara motiverad, heter det, för att tillvarataga överskottsröster, men partierna bör helst ha sina egna listor.
Här kan det vara på sin plats
att understryka att inte ens från
MbS-håll valteknisk samverkan rekommenderas i andra fall än man
har anledning förmoda ett positivt
resultat. Målet är självfallet så
många mandat som möjligt för att
åstadkomma ett regimskifte. Den
ursprungliga MbS-aktionen hade
Av fil. lic. OLOF WAHLGREN
emellertid också ett annat syfte.
Den kampanj som startades i Sydsvenska Dagbladet redan i augusti
1962 till förmån för trepartisamverkan kring en liberal och social
politik hade rikspolitiska ambitioner. Valteknisk samverkan i fyrstadskretsen på officiell bas skulle
visa upp för landets väljare vad
samverkan kan innebära av kraftsamling och segervilja. Samlingsdynamiken skulle bryta det socialdemokratiska enpartiväldet.
Förhandlingar om officiell samverkan pågick också under ett halvårs tid. I februari 1964 sprack det
hela trots att möjligheten av en separat valrörelse i samlingsregi –
som skulle föra väljarnas talan ifall
partierna inte kunde enas – öppet hade framkastats av ledande
MbS-sympatisörer. MbS gick alltså
till val. En udd hade man riktad
mot de högermän som ville fullfölja en s. k. profilpolitik och som var
motståndare till någon som helst
samverkan. En annan udd var riktad mot dem inom fp och cp som
inte ville ha gemenskap ens med
de högermän som satte samverkan
före den egna dogmatiken.
Det blev en stor framgång. 65 000
röster, % av samtliga borgerliga
röster i kretsen. Helt enkelt ett
folkomröstningsutslag till förmån
för en helt ny anda inom oppositionen. Vad blev resultatet? Enligt
hr Leissner enbart de fyra eller flera samlingarna i Skåne, som mer
eller mindre fick ett sämre utbyte
än på många andra håll i landet.
Borgfreden väsentligast
Enligt vårt sätt att se är dock de
lokala samlingarna enbart en del
av bilden, t. o. m. en mindre del av
bilden. Det väsentliga resultatet av
MbS-valrörelsen blev faktiskt borgfreden och därmed valresultatet
över hela landet 1966. Att högerpartiet under Yngve Holmberg i
stort sett slutit upp bakom den politik som SDS och KvP sedan flera
år propagerat för kan här framhållas. Skillnaden mellan högern
av idag och högern för 4, 5, 6 år
sedan är onekligen ganska väsentlig. Det gör också att det idag rå-
der ett gott förhållande mellan hö-
gerledningen och de ledande inom
MbS.
Mittensamverkan är för övrigt enligt vårt synsätt, ett lika betydelsefullt resultat av MbS-uppträdandet.
Samarbetet mellan fp och cp, som
började på Gotland som svar på
trepartiförhandlingarna i Skåne
1963, utkristalliserades under trycket från samlingsrörelsen och MbS
till Mittensamverkan på riks- och
lokalplan. Att Samling 66 och Samling för Framsteg är direkta ”utflöden” ur MbS och att MbS numera uppgått i riksorganisationen
SFF är likaså betydelsefulla ting.
Inför valet 1968 gäller det att skapa ett så enhetligt progressivt alternativ till socialdemokratin som
möjligt. Men det är inte SFF (där
undertecknad är 2:e vice ordföran·de) som är alternativet, det är den
gemenskap som på trepartibas håller på att skapas genom trycket
från de vanliga väljarnas önskemål.
Man bör här observera, att MbS
före uppgången i SFF inte varit
någon organisation i egentlig mening. Man har inte haft några med- 51
lemmar utan de personliga kontakterna mellan sympatisörerna har
varit avgörande. SFF har nu för
avsikt att bilda sympatisörföreningar utanför Skåne. I fyrstadskretsen
är det egentligen bara i Lund, som
en MbS-förening har behövt gå till
val i samverkan med Lunds Högerförening under namnet Samling i
Lund. övriga Samlingar i kretsen
har kunnat ske 1966 på officiell
partibasis. MbS betydelse i t. ex.
Malmö, där någon förening således aldrig funnits, är att man inifrån kunnat påverka de existerande partiorganisationerna. MbS har
inte varit något självändamål utan
enbart en katalysator för att åstadkomma en så bred samverkan som
möjligt.
Sjätte mandatet i fyrstad
Inför 1968 års val kommer SFF
(MbS) i fyrstadskretseninte att ha
någon annan uppgift än att söka
åstadkomma en gemensam beteckning för de tre partierna, som på så
sätt skule säkra det s. k. sjätte mandatet av tolv existerande. Faktum
är att detta sjätte mandat – kanske avgörande för ett regimskifte
1968- skulle tagits även 1966 om
det hade varit andrakammarval
och de fyra samlingarna i kretsen
utgjort en ”Samling i fyrstadskretsen”. Och detta helt oberoende av
de 11 000 mittenrösterna som vid
ett andrakammarval utan samverkan inte skulle givit något mandat
alls. Det är alltså felaktigt att på-
stå att det inte blev en stor framgång i fyrstadskretsen. Samling i
Malmö, Samling i Lund, Samling i
Hälsingborg och Samling i Landskrona fick 1966 över 101 000 röster mot MbS 65 000 1964.
Tillåt mig dessutom påpeka, att
oppositionen i Malmö i förhållande
till 1962 års jämförbara kommu- 52
nalval ökade med 6 procent mot
3,9 procent i hela Iandet och 3,4
procent i Stockholm. Att enbart i
Ängelholm och Göteborg procentsiffran blev några tiondelar bättre.
Att i Ängelholm rådde full trepartisamverkan under namn av Samling
i Ängelholm och i Göteborg samverkan i Samling 66 tecken – som
ett resultat av MbS’ pionjärinsats.
Att i Malmö socialdemokraterna
och centerpartiet har sina huvudETT GENMÄLE
Med anledning av vad dr Wahlgren
skriver om Samling och MbS vill
jag omedelbart framhålla att det
säkerligen vore till stor fördel om
en eventuell fortsättning av debatten präglades av samma lidelsefria
framställningssätt som hr Wahlgren begagnat denna gång.
Jag kan hålla med om att MbS
kanske blivit litet styvmoderligt behandlad i artikeln om Samling och
Samverkan. Skälet därtill är att
den endast berör förändringarna
mellan 1964 och 1966.
Hr Wahlgren säger att borgfreden och den valframgång den möjliggjorde blivit det väsentliga resultatet av MbS-rörelsen. Frågan
vilken roll MbS spelat i detta sammanhang torde emellertid vara bå-
de komplicerad och kontroversiell.
Till betydande del kan det bottna
i ömsesidiga missförstånd mellan
rörelsens tillskyndare och belackare. J ag vill inte påstå att hr Wahlgrens tes är fel utan nöjer mig med
att påpeka att det finns andra som
menar att MbS ingalunda underorgan, vilka ihärdigt motarbetat
samlingen, medan valet i Göteborg
kunnat ske utan någon egentlig opposition i pressen. Tillåt mig slutIigen understryka, att även Dagens
Nyheter framhållit, att såväl borgfreden som mittensamverkan är en
följd av samlingsrörelsen (med sitt
ursprung i Skåne) och att således
även den riksomfattande valsegern
1966 måste ses i skimret av det s. k.
”Ljuset från Lund”!!
Av civilekonom CARL LEISSNER
lättat utan tvärtom försvårat borg- –
freden.
Hr Wahlgren finner det tydligen
självklart att gemensam väljarbeteckning för de tre borgerliga partierna är säkraste sättet att trygga
ett sjätte borgerligt mandat i fyrstadskretsen år 1968. Enligt de uppgifter jag haft tillgång till fördelade sig rösterna i detta område, poströsterna inräknade, på följande sätt
1966: H 564; MbS 100 887; MS
lO 319; KDS l 451; S 118 794; K
10 507. Vid fördelning av tolv mandat skulle S och MbS erhållit sex
mandat vardera. Jämförelsetalet
för MbS’ sjätte mandat hade blivit
9 171 5 och för s· sjunde 9 138.
MbS hade behövt minst 100 519 röster för att säkra det sjätte mandatet. Man kan emellertid tänka sig
andra röstfördelningar, som skulle
inneburit att de borgerliga fått sex
mandat för ett färre antal röster.
Om MbS haft 82 243 och MS 12 794,
sammanlagt 95 037, hade de fått
fem plus ett mandat. Om de haft
63 967, resp. 27 415 eller sammanlagt 91 382 röster, så skulle de fått
fyra plus två mandat.
Om de borgerliga rösterna varit
fördelade på tre väljarbeteckningar
så hade de sex tänkta mandaten
kunnat erhållas för ännu färre röster. Om ett parti haft 63 967 röster och de två andra 12 794 var,
sammanlagt 89 555, så hade de fått
fyra plus ett plus ett mandat. Om
alla tre partierna haft 27 415 röster, dvs. sammanlagt 82 245, så hade de fått två mandat var.
De anförda siffrorna är inte nå-
got avgörande bevis för att hr
Wahlgren har fel, när han gör gällande att en gemensam väljarbeteckning säkrar en borgerlig valframgång, men de utgör en del av
förklaringen till att det finns så
OM filmen
53
många som anser att han inte har
rätt.
Slutligen några ord om oppositionens framryckning i Malmö mellan 1962 och 1966. I Malmö har det
i motsats till landet i övrigt icke
förekommit någon avtappning av
röster till KDS. Tillhagagången för
de socialistiska partierna uppgår i
Malmö till 6,0 procent jämfört med
5,7 i hela landet och 5,0 i Stockholm. Även så utfaller jämförelsen
alltså till Malmös förmån. Man får
emellertid komma ihåg att MbS
delar dena framgång med MS. Det
må även påpekas att det finns fler
städer än Ängelholm och Göteborg
med en borgerlig framryckning
överstigande 6,0 procent. I Växjö
uppgick den sålunda till 8,0.
Vad svensk film saknar är framförallt artistiskt kunnande och konstnärlig vilja. Den svenska filmproduktionen sysselsätter övervågande
hantverkare, hantverkare som manuskriptförfattare, hantverkare
som regissörer, hantverkare som skådespelare. En del av dessa hantverkare är mycket duktiga, åtskilliga äro rena bönhasar. Anden
som besjälar verket och höjer den till konst är oftast icke tillstä-
des. Så länge de flesta producenter icke vilja nå längre än till hantverket – i tro att endast detta har publikens fulla förtroende –
slår svensk film där den står och kan intet annat.
Redaktör K. W. Olson i Svensk Tidskrift 1936

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner