Print Friendly

Danne Nordling; Vårdetiken inkörsport till statsetiken

Av Redaktionen | 31 december 1991


1991


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

DANNE NORDLING:
Vårdetiken inkörsport till statsetiken
D
et finns tre huvudområden inom
etiken: ett som bara rör en själv
och ens egna ”inre makter” (religiösa relationer, livsåskådning och lilrnande), ett som handlar om socialetik (interpersonella relationer) samt ett område
som inte berör en själv personligen men
där man fattar beslut som påverkar många
andra som är beroende av en själv. Detta
tredje område skulle kunna kallas klientetik.
Torbjörn Tännsjö: Vårdetik. Raben &
Sjögren 1990
Ett specialområde inom klientetiken är
sjukvårdsetiken. Vad det rör sig om är
moralfilosofi påsjukvårdens område. Torbjörn Tännsjö, som är docent i praktisk
filosofi i Stockholm, har skrivit en bok i
moralfilosofi med problemillustrationer
från sjuk- och socialvården betitlad Vårdetik(186 sid). Syftet är att göra det möjligt
för fackmän inom vården att fördjupa sitt
etiska tänkande. Men boken har ett vidare
intressegenom vårdetikens analogiförhållandetill klientetikens högstastadium: den
upplystedespotens styrningavsinaundersåtar.
Men medan den upplystestatsdespoten
fortfarande består av Rousseaus allmänvilja fastställd i demokratisk ordning är
motsvarande potentat på vårdområdet en
rationalistisk tänkare utan bindningar till
omröstningar bland ignoranter. Att vårdetiken skullefastställas med omröstningar
är en absurd tanke medan den framstår
som högsta visdom för statsetiken. Naturligtvis är orsaken att viktiga gruppers
materiella intressen i politiken fått
korrumpera statsetikens principer. Opartiskhet och rättrådighet får givetvis inte
smyga sig in i fördelningspolitiken om resultatet kan bli tunnare plånböcker för
dem som utnyttjat systemet för att roffa åt
sig fördelar på andras bekostnad.
Att diskutera vårdetik på ett opartiskt
plan är för de flesta möjligt på ett helt annan sätt än när det gäller fördelningsfrå-
gor. Här är Rawls’ ”slöja av okunnighet”
en påtaglig realitet. Detta visar ännu en
gång att etik inte behöver handla om subjektivt tyckande eller uttryck för vissa
känslor som värdenihilismen (emotivismen) gjort gällande. Det finns moraliska
fakta, hävdar Tännsjö, vilkens tankegångar sålunda utgör ett uttryck för ”moralisk
realism” inom etiken.
Tännsjö gör en genomgång av ett antal
moralfilosofiska principer och problem
som egentligen är allmängiltiga. Någon
direkt vägledning för svåra vårdbeslut ges
inte. Handlings- och regelutilitarismen
behandlas liksom frågan om total eller genomsnittlig nytta som etiskt mål. Stor
tyngd läggs vid frågan om vad som skall
uppfattas som livets mening, vilket har relevans för frågor om fosterdiagnostik och
selektiv abort, dödshjälp och självmord,
vård av hopplösa missbruksfall och·prioriteringar av vem som skall få bli opererad.
Intressant är också Tännsjös resonemang om autonomi och paternalism med
redovisning av en rad olika argument för
och emot. En utmaning är Tännsjös bevis
för att ”det inte är rimligt att tänka sig att
man har en absolut rätt till personlig autonomi”. Hans exempel har fått en recensent att indignerat fråga om det är ”vår
plikt att avliva folk som inte begriper att
deras liv är värdelösa”. Givetvis förnekar
Tännsjö detta men eftersom han säger sig
vara anhängare av någon sorts utilitarism
168
måste han lansera en princip som sätter
gränser för utilitarismens tendens att låta
”ändamålet helga medlen”. Det äf dock
oklart vad Tännsjö har för princip på denna punkt. I varje fall är det inte en teori
om individernas rättigheter. Sådana teorier tar han upp i ett av.slutande kapitel
om rättvisa där han avvisar denna ”nyliberala” tanke utan att egentligen diskutera sådana begrepp som naturrätt och kontraktsrätt mera ingående.
Under våren 1990 drev Tännsjö tesen
att man ”inte äger sin kropp” i ett par artiklar i DN. Detta gjorde han med stöd bå-
de av utilitaristiska tankegångar och av
Kants ”kategoriska imperativ”. Frågan
gällde organtransplantationer som i boken dock endast behandlas perifert. Där
avvisar han Gilbert Harmans berömda
exempel med de tre svårt sjuka på ett
sjukhus vilka kommer att dö i bnst på
transplantationsorgan när en i övrigt frisk
benbrottspatient tas in med de åtråvärda
organen tillgängliga om läkarna skulle
välja att offra honom för att rädda de tre
andra.
Varför är det inte t o m vår plikt att
osjälviskt offra oss för att rädda livet på
tre andra när det tydligen enligt Tännsjö
ändå är vår plikt att donera våra organ i
andra(mindreavgörande)sammanhang?
Något svar på den frågan ger inte Tännsjö
vilket försvagar hans utilitaristiska ståndpunkt högst betänkligt. Men det är ändå
välgörande att läsa en vänsterpolitiker
som kan föra ett intellektuellt resonemang utan att ta till auktoritära neds’ablingar av obekväma åsikter.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner