Print Friendly

Dagens frågor; Skattekompromissen

Av Redaktionen | 31 december 1981


1981


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

Dagens frågor
skattekompromissen
Landets statsminister har trätt fram ur
skattekompromissandets rökiga lokaler
och förklarat att han uppnått ”peace in
our time”. Enligt bulletinerna från budgetdepartementet skall 90% av löntagarna 0äna på skattekompromissen som
innebär en skattehöjning på närmare 10
miljarder kronor för den kommande
treårs-periodcn! Kan man förmoda att det
är fråga om en s k fålldinare av samma typ
som kärnkraftsavvecklingen. Kärnkraftsavveckling innebär att man bygger nya
kärnkraftsreaktorer. Bevarad avdragsrätt
innebär att avdragseffekten upp till halveras. Och skattesänkningen innebär att
skatterna höjs med närmare 10 miljarder
kronor.
De enda som tror på regeringens glädjekalkyler är förmodligen regeringsledamö-
terna själva. Det skall bli spännande att se
presentationen av regeringens reviderade
finansplan till våren. I denna skall nämligen anges förväntad inflation för det första
av kompromissåren. Det vill nog till för att
få ekonomidepartementets ekonomer att
spå en inflation på 5,5%. Men det blir de
så illa tvungna att göra. För blir inflationen högre än så, faller skattekompromissen ihop som det korthus den är.
Psalmkommitten
Sedan 1969 har en kommitte arbetat med
att revidera den svenska psalmboken. Nyligen har den redovisat sina hittills nådda
resultat i ett utförligt betänkande. Kommitten menar, att ett antal av psalmerna i
1937 års psalmbok bör utgå. I de flesta fall
har den väl rätt. Andra fall är kontrover·
siella, eftersom vissa psalmer kanske är
mer lästa än kommitten tror. Att psalmboken också är en andaktsbok har den tyvärr
inte fåst stor vikt vid.
Kommitten lägger fram förslag till nya
psalmer. Om dessa blir det säkert diskussion. En sådan bör även omfatta kommit·
tens bearbetningar av äldre psalmer –
den meddelar att ytterligare ett hundratal
är under bearbetning, men det hela beräknas vara färdigt till 1984. Innan dess bör
andra instanser beredas tillfålle att studera vad kommitten hittills uträttat på detta
område, så att inte ett kyrkomöte och särskilt kyrkfolket en gång i framtiden blir
tagna med överraskning.
Att verbens pluralformer i princip för.
svinner och att mer eller mindre föråldrade ord ändras är inget att säga om. Däremot kan mycket sägas om vissa textbearbetningar, som förändrar innehåll och mening i gamla psalmer men samtidigt ger
sig ut för att vara vad de inte längre är
nämligen psalmer av Spegel eller Kolmodin eller andra. En flitigt använd bearbetare, Britt G Hallqvist, är föredömlif
skicklig i att underordna sig det verk h01
arbetar med, och det visar sig att mycket
gott kan komma fram på det viset. F..
annan, Olov Hartman, skriver hänsyntlöst in sin egen teologi i andras psaiiiW!
Mellan dessa två ytterligheter finns Ocra
goda medarbetare, men helheten har bl”-
brokig.
Varfår så är, får man nu veta. Kommitten talar om att ”det slutliga avgörandet
har i de allra flesta fall legat hos dem
(bearbetarna) själva. De har också hävdat
att de har det stilistiska .ansvaret får utformningen av texten. Kommitten har
funnit detta rimligt.” I några fall, då en
bearbetning blivit alltfår orimlig även får
kommitten, har den låtit en annan fårfat·
tare lägga fram sin version, men kommitten har inte velat ta ställning. Den har
överlåtit åt andra att välja mellan det bättre och det dåliga. Den har med andra ord
gett upp kontrollen över vad den satts att
utfåra.
Det finns drastiska exempel på vart denna efterlåtenhet kan leda. Wallin skrev på
ett ställe (424: 6) Så skola vi stärkas att
hålla hans bud/ och vaka och tåligen lida.
Ordet vaka är vaksamheten mot det onda
eller inför domen (Matt 24:42 fl). Bearbetaren skriver: och vaka med alla som lider.
Han vill få oss alla till nattsköterskor.
Kommitten har inte reagerat.
Samma psalm 424 får fö också utstå att
vers 7, som ordagrant bygger påjesu liknelse i Matt 25: 14 ff, helt skrivits om. Av
en kommentar framgår, att liknelsen ogillas av bearbetaren och inte stämmer med
hans teologi. Till dennes särprägel hör
också att han här och annorstädes undviker ordet fädernesland. Alltså: när i en av
psalmbokens ståtligaste verser läses När vi
skola hem till vårt fädernesland/ och skiljas vid detta elände, skriver bearbetaren
fårnöjd Och när vi skall hem till sällhetens
land/ så fjärran från dödsskuggans länder.
Intet ont om Frälsningsarmen, men denna
483
stilblandning i en psalm som Den signade
dag är dock sällsynt olämplig.
Det ”stilistiska ansvar”, som bearbetarna tagit på sig, framträder i sådana exempel i fullt ljus. Vad beträffar kommitten, har denna tydligen trott sig kunna ge
ut en antologi i stället får en psalmbok. Ju
förr kyrkomötet uppmärksammar den saken, desto bättre.
Reagan och Thatcher
Såväl president Reagan som premmrminister Thatcher har uppenbara problem i
sin ekonomiska politik. ”Vad var det vi
sa” – sägarna gör sig redo. Längtansfullt
ser man fram emot det ögonblick då man
skall kunna säga att monetarism och utbudsekonomi har havererat. Det finns all
anledning att stämma till eftertanke på
förhand. Regeringarna såväl i USA som
England möter fårvisso problem. Dessa
kan dock knappast sägas vara utslag får
att en restriktiv offentlig utgiftspolitik
skulle vara fel recept får en sjuk ekonomi.
Vad som visas såväl i USA som England
är snarare att patienten ogärna tar medicinen.
President Reagan och premiärminister
Thatcher kan kritiseras får att de ställt
fårhoppningarna får högt och att de skönmålat den egna politiken. När överdrivna
fårväntningar inte infrias återfaller detta
tyvärr på den politik som inte fullt ut kunnat drivas. Ett växande budgetunderskott
– som primärt inte beror på skattesänkningar – är knappast något utslag av att
484
den offentliga sektorns omfattning skulle
vara problemfri. Den engelska ekonomins
tämligen snabbt expanderande offentliga
sektor – så är det faktiskt – kan knappast
heller sägas visa att sociala problem löses
genom ökade offentliga utgifter.
Vi kommer att få genomlida en period
av dryga – for att inte säga dumdryga –
kommentarer av våra vanligaste tyckare i
massmedia på temat att den liberala ekonomins krisrecept är verkningslösa. Men
tröst kommer att kunna hämtas i Frankrike. Problemen på kort sikt i USA och England kommer att fOljas av problem på lång
sikt i Frankrike. Och där härskar sannerligen inte liberala ideer.
skattemoralens dödgrävare
Missnöjet med de höga skatterna, speciellt
inkomstskatterna, är notoriskt väl spritt i
vårt land. Någon sorts politiska grannlagenhetsskäl gör att många, i synnerhet
missnöjda på vänsterkanten, drar sig for
att klaga direkt på skattelagarnas innehåll,
på skatternas höjd; sådant anses liksom
inte riktigt fint, och man finner det mera
taktfullt att kritisera dem som sköter skatterna, skatteverket, taxeringsintendenter,
taxeringsnämnder etc.
Här skall inte beröras de smärre jämkningar i vårt skattesystem, som ”den underbara nattens” aktörer nyligen producerat, istället skall uppmärksamheten fåstas på ett bestående missforhållande, som
inte kan avlägsnas med några spridda
riksdagsbeslut, nämligen den dåliga skattemoralen i vårt land. Aktuell belysning av
detta ämne har nyligen lämnats av Gustaf
Petren i en skrift. Petren menar, att den
strävan till ekonomisk utjämning mellan
medborgarna, som legat under de sista år·
tiondenas politik, drivits på tok for långt
och som konsekvens fått allehanda, ofta
framgångsrika, forsök från vanligt folk att
undandraga sig uDämningsåtgärderna, att
slippa ifrån dessa successiva skattehiijningar och nya avgifter.
De allra flesta fOretar eller söker företa
olika slags manövrer for att minska eller
undgå skatter. I flertalet fall gäller det
kanske små belopp, men den samlade ekonomiska effekten blir betydande, enligt Petren sannolikt något tiotal procent av bruttonationalprodukten. En foljd av fOr höga
skatter och for höga avgifter på arbetspreto
tationer blir uppkomsten av en svalt
marknad. Allvarliga påfrestningar uppsdr
till foljd av allt detta for rättsordningen
dess helhet.
Det är ett sympatiskt drag i vår s
hällsdebatt att alla forsöker tala vän·
om politiska motståndare när dessa d
sig tillbaka. Härav har också avgån
eller avgående ledare på den socialist’
sidan profiterat: högskattesystemets s
pare Ernst Wigfors fick allmänt erkänn
de fOr sin humana personlighet, Gun
Sträng – på väg ut – beröms for
humör och gott praktiskt handlag. I s
ningens namn bör det ändå sägas, att
är socialdemokratins ekonomiminis
som reellt är ansvariga for högskatte
och högavgifternas olyckliga överd ·
och därigenom lagt grunden till den då
skattemoralen.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Läs mer

Efter demokratin

webshop_banner