Print Friendly

Dagens frågor; Ett fritt Balticum

Av Redaktionen | 31 december 1985


1985


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

Dagens frågor
Ett fritt Balticum
Exil-balter från när och fjärran har genomfört en frihetskryssning i Östersjön.
Denna har kombinerats med en tribunal i
Köpenhamn och seminarier runt baltiska
frågor i Stockholm. Balterna har därmed
gjort en fin insats för att påminna världens folk om den ryska ockupationen av
deras hemländer och om det ständigt på-
gående förtrycket där.
l Skandinavien och alldeles särskilt i
Sverige har alltför länge rått en generad
tystnad om situationen i Balticurn. Det
är opportunt att tala om förtryck och
ofrihet på fjärran kontinenter men betydligt ängsligare att påminna om den orätt
som finns i vår omedelbara närhet.
Frihetskryssningen hade ett angeläget
budskap också till de många utrikesministrar som sammanträdde i Helsingfors
för att fira lO-årsdagen av Helsingforsavtalets tillkomst. Det är hög tid att också de delar av Helsingforsöverenskommelsen respekteras som handlar om
mänskliga rättigheter och familjeåterförening. Sker inte detta blir Helsingforsöverenskommelsen enbart ett minnesmärke över andra världskrigets arv: det
delade Europa, ett Europa genom vilket
det går en gräns bortom vilken friheten
förtrampas.
Maktapparaten (s)
Begreppet maktapparat vann burskap
för drygt 20 år sedan. l en rad skrifter,
utgivna av Forum för borgerlig debatt,
dokumenterades den socialdemokratiska
maktapparaten. skriftserien väckte aldrig någon debatt. Även de stora arbeten
Erik Anners publicerade 1975 och 1979
på samma tema rönte alltför liten uppmärksamhet.
Dessa väl belagda och exemplifierade
skildringar av socialdemokratins politiska, fackliga och kommersiella organisationer och företag borde lett till samlade borgerliga motåtgärder. Alltför
länge har maktapparaten – till stor del
med skattebetalarnas pengar – kunnat
stödja socialdemokratin ekonomiskt och
personellt i med- och motgång. Stödet
har krävt gentjänster. LO har fått de
fackliga avgifterna avdragsberättigade
och fonderna har genomdrivits. Hyresgäströrelsens avgifter är till helt övervä-
gande del lagfästa och Folksam får regeringens godkännade att teckna kollektiva
hemförsäkringar. Nätet har blivit större
och maskorna tätare.
Erik Anners har i sina arbeten pekat
på med vilken styrka och målmedvetenhet den socialdemokratiska maktapparaten stärker sina maktpositioner. En politisk mognadsprocess har tydligen krävts.
Nu kommer emellertid Moderata samlingspartiet med en redovisning av den
socialdemokratiska maktapparatens utveckling under 80-talet. Särskild uppmärksamhet ägnas socialdemokraternas
metod att lagstiftningsvägen flytta fram
maktapparatens positioner. Genom förslaget till en ny s k ”tillträdeslag” skall
de fackliga organisationerna få möjlighet
att arbeta med kulturverksamhet. Lagförslaget förutsätter en nära samverkan
mellan bl a de fackliga organisationerna
Folkets Hus och Folkparkerna.
Tyngdpunkten och det i egentlig mening nya i Moderata samlingspartiets redovisning gäller emellertid opinionsbildningen. De socialdemokratiska organisationerna har via de s k allmännyttiga bostadsföretagen redan tagit ett långt steg
mot ett lokalt och regionalt monopol –
eller för att använda (s)-terminologin –
”fört kulturkampen framåt”. Intressant
är också analysen av ARE-bolagen.
Det är glädjande att Folkpartiet också
tagit upp denna problematik. Fp:s samlingsrubrik är ”Korporativism i Sverige”. Rapporten är översiktlig och skriven som ett konkret handlingsprogram.
Den granskar inte bara den socialdemokratiska maktapparaten utan också bondekooperationen, koncentrationen i nä-
ringslivet samt tendensen till ökad statlig
och kommunal ”egen-regi”-verksamhet.
Rapporten visar vad som gjordes under de borgerliga regeringarna för att begränsa maktapparatens ytterligare utbyggnad med skattemedel. Det framgår
också hur mycket som återstår.
Det 20 år långa pionjärarbetet som
Erik Anners och andra redan gjort har
börjat sätta politisk frukt.
Vietnam-biståndet
Regeringens skandalösa behandling av
Vietnam-biståndet fortsätter. Trots Vietnams krigföring i och ockupation av
Kampuchea och trots brotten mot de
mänskliga rättigheterna i Vietnam skall
svenskt bi tånd i miljardklassen fortsätta
att utgå.
Socialdemokratin är till den grad fast i
sitt eget Vietnam-engagemang att man
saknar förmåga till ett minimum av lyhördhet och respekt inför den kritik som
den svenska Vietnam-hjälpen röner här
hemma och utomlands.
När nytt biståndsavtal skall ingås med
Vietnam i slutet av maj finner den svenska regeringen för gott att sluta inte ett
ettårigt eller två- eller treårigt avtal för
det beryktade projektet Bai Bang utan
ett femårigt! Regeringen är så till den
347
grad ängslig att stöta sig med de rara
vietnameserna att UD inte ens vågar
backa upp Sidas försök att morska upp
sig till förmån för de tvångsarbetande
kvinnorna i skogen. Också skogen får ett
femårigt avtal fast Sida velat ha ett ettårigt i avvaktan på förbättringar för kvinnorna.
Regeringens agerande är ynkligt och
skandalöst. Sveriges arbete till förmån
för demokrati och mänskliga fri- och rättigheter fläckas av hållningslösheten i
fråga om Vietnambiståndet. Socialdemokratin har blivit sin egen politiks fånge.
Genom att utforma biståndet som någon
slags belöning åt socialistiska regimer
som man känner frändskap med anser
man sig tydligen sedan förhindrad att kritisera dessa. Socialdemokratin sviker
därmed de demokratiska och folkrättsliga värden som man i andra sammanhang säger sig vilja försvara.
Den nya psalmboken
1969 års psalmkommitte har avlämnat
sitt slutliga förslag till psalmbok för
Svenska kyrkan. Det är ett mastodontarbete. Det omfattar tre volymer; en fjärde
kommer senare. Vol l på över 700 sidor
innehåller texter med melodier, de senare alltför ofta i olika varianter, medan de
andra volymerna innehåller kommentarer m m. Kyrkans Centralråd blir nu nästa instans för att sköta remissbehandlingen. På det här sättet kan man räkna med
att inget omedelbart avgörande behöver
träffas i trötthetens tecken.
Församlingen, som skall vänja sig vid
den nya psalmboken, får med vol l i sin
hand en psalmbok i två delar plus olika
tillägg. Den första delen är i sig en fullständig psalmbok med 325 nummer, utL
348
arbetad i samråd med ett antal frikyrkliga rörelser från Adventistsamfundet till
Örebromissionen. Den andra delen är
också en fullständig psalmbok med samma disposition som den första delen men
med annat innehåll, nämligen det som de
frikyrkliga inte velat ha. För Svenska
kyrkan blir resultatet minst sagt opraktiskt.
Utom de två delarna innehåller den
första volymen också diverse tillägg och
register och dessutom ett förslag till
supplement, vilket är litet överraskande,
när det hela är nytt. Supplementet visar
sig innehålla 69 psalmer, av vilka 10 är
skrivna och 6 bearbetade av Anders
Frostenson, flera av typen ”Allting vilar
i ditt ögas djupa genomskinlighet” (nr
740), vilka möjligen en och annan kommitteledamot funnit överflödiga i en
psalmbok.
Vad man saknar i förslaget är ett versregister. Ett exempel: Någon vill slå upp
”Herre signe du och råde” men skall
inte tro att han som nu bör gå till den
sista psalmen i någon av delarna. Där
finns den inte. I den nuvarande psalmboken har han versregistret att tillgå och
kan där slå upp ”Herre signe du” och få
anvisning till ps 600, vers 7. I förslaget
saknas detta register. Där skall man slå
efter första raden i psalmen, vilken i ps
600 är ”Du som fromma hjärtan vårdar”, men hur många vet det? I förslaget
lyckas inte ens detta. Där har man nämligen strukit de två första verserna i psalmen. Första raden skall alltså vara första
raden i den gamla tredje versen, vilken
lyder ”Men när tempelsången stiger.”.
Men inte ens detta går att finna. Förslaget har nämligen ändrat ”Men när” till
”Hör hur”. – För den intresserade meddelar vi, att psalmen och versen finns att
läsa på sid 93 som nr 77: 5.
Om registret behöver tilläggas finns
sådant som också bör strykas i förslaget.
Här skall bara ett enda exempel nämnas
bland ett otal andra. Det är ps 518, vilken
här citeras i sin helhet: ”Jag är hos dej,
min Gud, l som babyn hos sin mamma. l
Jag är hos dej l som fågeln i sitt bo. l Jag
är hos dej, min Gud. l Jag är hos dej , min
Gud, l när natten böljar komma. l Bli
kvar hos mej, l så har jag lugn och ro.”
Finns det en enda präst i Svenska kyrkan – de frireligiösa har inte velat ha den
– som begär, att hans eller hennes församling skall sjunga sådant?

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Pengar för ingenting

webshop_banner