Print Friendly

Birger Isacson; Trygga eller bebygga

Av Redaktionen | 31 december 1977


1977


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

L
BIRGER ISACSON:
Trygga eller bebygga
Det är lättare att bygga hus på åkermark än
att lägga dem i stenig skogsmark. Detförefaller självklart, och därför har man byggt just
så. På samma sätt har man dragit vägar över
åkermark, där man lätt kunnat lägga dem i
gränsen mellan åker och skog. Förbundsombudsman Birger Isacson i LRF, välkändför
Svensk Tidskrifts läsare, belyser i denna artikel problemen. Det kan för kommuner vara
bekymmersamt attfinna annan markför sin
expansion än just god åkermark. Men fråga
är om vi har råd med sådant. Om framtiden
vet vi att det kommer attförekomma en våldsamfolkökning, men vi vet inte lika säkert att
det finns möjlighet attföda alla.
Skall vi tillåta bebyggelse på åkermark eller
skall marken sparas för att trygga en framtida livsmedelsproduktion? Detta är en frågeställning som starkt uppmärksammats under senare år. Kring frågan har ibland förts
mycket livliga diskussioner i kommunerna –
ibland med hårt politiskt vinklade inlägg.
För tio år sedan spårar vi knappast någonting av denna debatt. Tvärtom kunde de
kommunala planerarna utan motstånd låta
nya stadsdelar växa ut över god åkermark.
Vägverket hade inga bekymmer med sträckningen av nya vägar. Även där man kunde
undvikit att gå fram över åkermark och lagt
vägen i gränsen mellan åker och skog, lades
vägen på åkermarken. Det var vid denna tidpunkt för bara tio år sedan som livsmedelsöverskotten syntes så besvärande, att även
många jordbrukare i ren självbevarelsedrift
sade: Det är bra att man tar åkermark i anspråk. Det lättar på överskottstrycket.
Den som haft tillfälle att resa mycket i Sverige har också kunnat iaktta att mycket av
den moderna bebyggelsen ligger på god
åkermark, ja ibland på våra allra bästa åkerjordar. Historiskt sett är detta ingen tillfällighet. Många av våra äldsta städer har just
byggts upp i de bästa jordbruksbygderna.
De förlades dit som handelscentra i ett områ-
de därjordbruksproduktionen betydde mycket för handeln. Till staden lokaliserades under århundradenas skeden allt mer aktiviteter. Den lilla staden på slätten blev så små-
ningom allt större. Därför ligger också
många av våra stora industrier på den bättre
åkermarken, även om man nu kan tycka att
det hade va1·it naturligt att denna industri
hade förlagts till andra markområden. Ty
utan tvekan har Sverige i det här avseendet
många valmöjligheter. statistiken visar att vi
har tre miljoner hektar åkermark kvar för
närvarande. Men vi har samtidigt 25 miljoner hektar produktiv skogsmark och ett tiotal miljoner hektar övrig mark.
är Nordamerikas stora prärier uppodlades, skapades enorma försörjningsmöjligheter för världens växande befolkning. Snart
fick världens alla bönder känna av vad överproduktionen betydde. Långt in på mitten
av l960-talet levde vi också i den tron att
världens försörjningsmöjligheter var i princip obegränsade. Därför var det naturligt att
inte ärskilt många kände någon oro för att
god åkermark togs i anspråk för bebyggelse i
vårt land.
Den nya bilden
Efter hand har emellertid åkermarksarealerna minskat ganska kraftigt i Sverige. Mycket
av det som uppodlades i slutet av 1800-talet
och början av detta sekel var dåliga marker.
De har efter hand återgått till skogsproduktion. Men mycket som tagits i anspråk har
också varit våra allra bästa åkermarker. På
15 år har åkermarksarealerna minskat med
ungefår lO procent. Varje år naggas de ännu i kanten. Men i dag har vi alltså kvar närmare tre miljoner hektar. Det är om dessa
som diskussionen nu ofta blir så livlig.
Jordbruket har genomgått en stark effektivitetsförbättring under senare årtionden.
Sedan början av l950-talet har skördarna
nästan fördubblats per hektar räknat. Ny
teknik, bättre sorter, mera växtnäring, bättre bekämpningsmedel mot sjukdomar och
29
insekter, ett ökat kunnande etc har allt bidragit till denna utveckling. 70-talets goda
skördar är naturligtvis också beroende av i
stort sett gynnsamt klimat.
Den ökade avkastningen har gjort det
möjligt för Sverige att exportera spannmål
flera år i rad. Ungefär en miljon ton spannmål har kunnat säljas per år under l 970-
talet.
Övertron på de stora livsmedelsöverskotten i världen höll i princip i sig ända fram till
l972, då Sovjetunionen på grund av en
starkt felslagen skörd måste gå ut och köpa
ca 25 miljoner ton spannmål på världsmarknaden. Vid denna tidpunkt steg priserna
mycket kraftigt,ja så kraftigt att det blev nå-
got av en chock för dem som velat göra gällande att vår värld under överskådlig framtid alltid skulle ha gott om billiga livsmedel.
Efter den chocken har ingenting varit sig likt
i bedömningen. Ett omtänkande om åkermarkens betydelse för framtiden har därmed också blivit naturligt.
Kommunernas problem
När riksdagen l972 beslöt om riktlinjer för
den framtida fysiska markanvändningen i
vårt land gjordes ett uttalande om att god
åkermark bör sparas för livsmedelsproduktion. Sett mot bakgrund av diskussionerna
under l960-talet, då riktlinjerna för vår nuvarande jordbrukspolitik fastställdes (riksdagsbeslut l 967), är riksdagens uttalande
l972 ett klart omtänkande.
Kommunerna har emellertid på många
håll långt avancerade planer på hur den
framtida bebyggelsen skall ske inom kom- 30
munen. Dispositioner av olika slag är vidtagna, ledningar dragna och gemensamma anläggningar för en utbyggd och förtätad bebyggelse redan vidtagna. Därför blir det
inom de enskilda kommunerna ofta konflikter mellan den kommunala målsättningen
och riksdagens uttalande. Det är lättast att
bygga på åkermark. Här är inga svårigheter
att gräva ner ledningar, inga problem att
planera. Det är bara att skyffla undan det
översta åkermarkslagret.
Starka konflikter har också uppstått på
många håll. Exempel på sådana konflikter
är kommuner sådana som Lomma, Lund,
Linköping och Luleå. Kommunernas planer
har gått till regeringen för fastställelse. För
Lomma kommun blev det bakslag. Regeringen, som då var regeringen Palme, sade
nej till bebyggelse på god åkermark. Men
kommunen är bekymrad, den saknar nästan
helt alternativa marker. Landets bästa åkermark finns just inom detta område. När det
gäller Lunds kommun sade regeringen ja till
att använda världens bästa åkermark för ett
nytt industriområde. Det kanske kan tolkas
så att industri på god åkermark måste vi tolerera men inte bostäder. I Luleå kommun sade också regeringen ja till att bebygga den
bästa åkermarken inom området. Man kan
tänka sig att regeringen har resonerat så
här: För Stålverk 80 måste alla bondeintresen trängas tillbaka.
Nu pågår den kommunala planeringen
runt om i vårt land. De kommunala planerna skall fastställas under detta år. I botten
ligger 1972 års riksdagsbeslut, där också stor
hänsyn har tagits till att bevara åkermark.
Men många kommuner betraktar avvägningen som mycket svår. Ambitionerna från
kommunens sida kommer i konflikt med
stoppskylten för åkermarker.
Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) har
under senare år lagt ner ett betydande arbete på att kartlägga och analysera dessa problem. Medlemmarna ute i våra avdelningar
har helhjärtat och ofta med stor påpasslighet
ställt upp för att trygga åkermarken för jordbrukets behov. Samrådsgrupper har bildats i
flertalet kommuner. I botten finns målsättningen: ”Sverige måste trygga en egen produktion av livsmedel.”
Att se in i framtiden
Men i denna debatt ställer ständigt tvivlare
upp. Man kan följa diskussionen i de kommunala församlingarna när de kommunala
planerna diskuteras. För kommunen är en
ändrad rörelseriktning alltid besvärlig. Ju
längre framskriden, ju svårare blir reträtten.
I diskussionen återkommer ofta påståendet
att några tiotal hektar här spelar ingen roll
för den framtida livsmedelsförsörjningen.
Man kan ju också peka på att Sverige har betydande spannmålsöverskott, och just nu
kan man också peka på att världen har fått
sin bästa skörd genom tiderna. När 1976 års
världsskörd nu suml’)1eras, kan man konstatera att den ligger ca 45 milj ton högre än rekordåret 1973. Vad betyder några hektar
här, några där?
Men samma respektlösa inställning finns
överallt också i andra länder. Överallt naggas den framtida livsmedelsproduktionen i
kanten, ofta på ett mycket dramatiskt sätt.
Ett bostadshus vi bygger skall stå i minst
50, helst 100 år eller mer. Ett asfalterat omride kommer aldrig att återföras till produktionen igen, vad som än händer. Men hur
ser världens livsmedelsförsörjning ut om 50
h?
Vad vi vet är att världens befolkning sedan 1932 har fördubblats, från två miljarder
till fyra miljarder, och att om prognoserna
inte slår fel en fördubbling till åtta miljarder
människor kommer att vara ett faktum vid
sekelskiftet. Kan vi själva vara opåverkade av
detta, även om vi har barnbegränsningen
31
under så hård kontroll att våra befolkningsexperter börjar bli oroade.
Det finns i dag närmare l ,5 miljarder hektar åkermark i produktion i världen. I Sverige har vi tre miljoner hektar. Det betyder att
vi förfogar över 2 promille av världens åkermark. Vi är just nu också 2 promille av värl- . dens befolkning. Men vad finns att köpa på
världens livsmedelstorg om 23 år?
Att spara åkermarken för framtida livsmedelsproduktion kan knappast klassas som ett
ensidigt eller egoistiskt jordbrukarintresse.
Pärmarför årgång 1976
kan rekvireras från Svensk Tidskrifts expedition, tel 08-21 00 49, eller genom insättning av kronor 25:- på postgiro 7 27 44-6.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner