Print Friendly

Att förutsäga ett val

Av Örjan Hultåker | 14 september 2018



När rösterna i riksdagsvalet är preliminärt räknade följer två analyser: dels av hur partierna och deras ledare lyckades, dels av hur opinionsundersökningsföretagen lyckades. Årets allmänna val gav det slumpmässiga urvalet återupprättelse, men opinionsundersökningar är ingen spådom utan en temperaturmätare, menar Örjan Hultåker.

Både valrörelsen och eftervalsdebatten har handlat främst om Sverigedemokraterna (SD) trots att SD enligt övriga partier skall ignoreras och inte skall få något inflytande. Ända sedan förra riksdagsvalet 2014 har dessutom väljarbarometrarna handlat om möjligheten/skickligheten att mäta Sverigedemokraternas styrka.

Vid riksdagsvalet 2014 underskattades Sverigedemokraterna av de flesta undersökningsföretagen. Bäst av de företag som fortfarande finns kvar lyckades Yougov som före valet uppmätte SD till 11,1 procent, dvs. 1,8 procent mindre än Sverigedemokraternas valresultat om 12,9 procent. Övriga undersökningsföretag, inklusive SKOP, hade ännu lägre andel sympatisörer på SD veckan före riksdagsvalet.

I Yougovs väljarbarometrar används en självrekryterad panel som svarar på en webbenkät, det vill säga väljarbarometern görs bland personer som själva tagit kontakt med undersökningsföretaget och bett om att få vara med.

Traditionell statistisk metod bygger på villkoret att man gör slumpmässiga urval bland dem som skall svara på frågorna. Deltagarna i undersökningen skall rekryteras med en känd sannolikhet. Det är ett villkor som inte gäller för de självrekryterade paneler där deltagarna anmäler sig själva ofta från okontrollerade källor.

Mellan 2014 och 2018 fördes i media en diskussion om att självrekryterade paneler skulle vara bättre än traditionella undersökningsmetoder, ofta med hänvisning till Yougovs resultat för SD år 2014. Som skäl angavs bland annat att en skamfaktor hindrat intervjupersoner från att svara att de sympatiserar med SD. Det kunde möjligen vara sannolikt för ett litet parti men knappast för ett parti som stöds av mer än var tionde svensk.

Det intressanta med metoddiskussionen om självrekryterade paneler var att den enbart fokuserade på ”träffsäkerheten” för Sverigedemokraterna och bortsåg från andra partier. Yougovs sista väljarbarometer före 2014 års riksdagsval hade större avvikelse än majoriteten av undersökningsföretag.

Inför årets riksdagsval visade Yougovs väljarbarometer på ett stöd om 24,8 procent för Sverigedemokraterna, vilket var drygt sju procentenheter mer än SD:s preliminära valresultat (17,6 procent).

De sista väljarbarometrarna i år från undersökningsföretag som använder traditionella slumpmässiga urval av intervjupersoner och traditionell analys låg inom en procent från SD:s valresultat: t.ex. SKOP 17,4 procent, Demoskop 17,2 procent, Sifo 17,0 procent samt Ipsos 16,8 procent.

Att undersökningsföretag utan slumpmässiga urval vid ett en staka val kan komma närmare valresultatet än traditionell statistisk undersökningsmetod skall inte ses som bevis för en bättre metod utan kan vara en tillfällig effekt, till exempel slumpen.

Man bör också komma ihåg att Yougovs självrekrytering gav bättre närhet till SD:s valresultat 2014 under en period när SD hade stark tillväxt, troligen även efter det att undersökningarna hade avslutats några dagar före valet. Två avvikelser kan ha därför ha tagit ut varandra: en avvikelse orsakad av ett icke slumpmässigt urval gav för högt procenttal för SD några dagar före valdagen, men det doldes av att SD ökade fram till valdagen.

En annan åberopad förklaring till väljarbarometrarnas avvikelse från Sverigedemokraternas valresultat 2014 var att partiets väljare hyser starkt misstroende mot etablissemanget inklusive media och undersökningsföretag.

Novus tog fasta på misstron och ändrade sin metod genom att, enligt sin hemsida, skatta hur många av de osäkra som egentligen sympatiserar med SD.

Årets riksdagsval falsifierar även nyttan med Novus avvikelse från traditionell metod. Inför årets riksdagsval hade Novus en avvikelse om 1,5 procentenhet, större avvikelse än andra undersökningsföretags.

En fråga under de senaste fyra åren har också gällt vilken datainsamlingsmetod som är bäst, om telefonintervjuer eller Internet är bäst.

Erfarenheten har nu visat att Internet och webbpaneler kan vara lika bra som telefonintervjuer. Det avgörande är om urvalen är slumpmässigt rekryterade eller inte.

Av de undersökningsföretag vars väljarbarometrar låg närmast valresultatet använder de flesta slumpmässigt rekryterade webbpaneler enbart eller tillsammans med telefonintervjuer.

Svaren i SKOP:s sista väljarbarometer kom i huvudsak från företagets webbpanel som slumpmässigt rekryterats ur befolkningsregistret kompletterat med 5 procent slumpmässiga telefonsvar.

Den genomsnittliga avvikelsen för de sista väljarbarometrarna jämfört med valresultatet för riksdagspartierna visar en genomsnittlig avvikelse för

Demoskop 1,1 procentenhet
Inizio 1,1 procentenhet
SKOP 1,2 procentenhet
Ipsos 1,3 procentenhet
Novus 1,5 procentenhet
Sifo 1,7 procentenhet

Avvikelserna har samband med att var tredje väljare bestämde sig sent enligt SVT:s valu- undersökning. Det var 37 procent som bestämde sig på valdagen eller sista veckan av valrörelsen.

Mycket tyder på att både Socialdemokraterna och Moderaterna ökade i slutet av valrörelsen genom att locka tillbaka väljare från andra partier inom respektive block. Det hann inte komma med i väljarbarometrarna som gjorts tidigare.

Det finns dock anledning att problematisera frågan om hur väl partisympatimätningar lyckas förutsäga valresultat.

Enligt min uppfattning skall inte väljarbarometrar ses som en prognos för valresultatet. De skall i stället beskriva hur opinionen ser ut vid en viss tidpunkt och beskriva trender vid upprepade undersökningar.

Det är viktigt att skilja på rollerna inför riksdags- och andra val. Undersökningsföretag skall så korrekt som möjligt beskriva opinionsläget. Andra analytiker, journalister och experter inom och utanför akademin, skall analysera undersökningsresultaten och kan utifrån dem göra prognoser. Det är viktigt att hålla isär rollerna.

Ett exempel kan tas från senaste amerikanska presidentval och min analys i Svensk Tidskrift elva dagar före presidentvalet 2016. Enligt väljarundersökningarna ledde Hilary Clinton med nästan sex procent och i både USA och Sverige analyserades effekterna av en kommande jordskredsseger.

Genom att närmare analysera trender, hur olika grupper tenderade att rösta i olika delstater och historiska data från tidigare val och primärval i rostbältet, kunde jag i Svensk Tidskrift 28 oktober 2016 dra slutsatsen att ”Vissa data från Swing States ger också Donald Trump en marginell chans att komma tillbaka där. Och med kandidaternas låga popularitet kan nya skandaler och läckor förändra läget. Osvuret är bäst. The Race is Too Close to Call.”

Örjan Hultåker är docent och vetenskaplig ledare hos SKOP

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Pengar för ingenting

webshop_banner

Ladda ner E-boken om Liberalkonservatism