Print Friendly

Aleksander Peczenik; Civil olydnad i en demokratisk rättsstat

Av Redaktionen | 31 december 1990


1990


Artiklarna från Svensk Tidskrifts årsböcker är inskannade och sedan hjälpligt överförda till text. Denna sida ska mest ses som en bas för sökfunktionen. Läsbarheten blir bäst om man väljer PDF-versionen.

Acrobat Reader för att läsa PDF kan hämtas här.

ALEKSANDER PECZENIK:
Civil olydnad i en demokratisk rättsstat
F
ör tre år sedan författade jag en
uppsats om civil olydnad (Peczenik 1987:2 och sammandrag
1988:2). Den efterföljande debatten har
tyvärr blivit för känslomässig. Kan man
hävda kategoriskt, att vi inte får ”bojkotta
demokratiskt fattade beslut, så länge som
Sverige fortsätter att vara en demokrati”
(Malmberg 1989)? Kan man göra gällande att ”vi har . . .motsatsen till en rättsstat,
en orättsstat I detta läge är det mycket
svårt att hävda annat än att lagarna förlorat sin legitimitet” (Gergils 1990)?
Båda sidor har fel. Sverige är en demokratisk rättsstat. Jprincip har vi skyldighet
att följa lagar. Ändå har vi i vissa situationer rätt till civil olydnad.
Enighet om etiska värden
För att förstå problemet måste man tänka
på etikens karaktär. Det finns en stor enighet inom den västerländska kulturkretsen
om att vissa fakta är kännetecken på det
etiskt goda. Dessa kännetecken motsvarar olika värden, såsom liv, frihet,
egendom, miljö, vänskap, arbete, sanning,
mod m m. Kalle är en i principgod människa eftersom han inte brukar skada andra;
han brukar hjälpa andra; han är
arbetsvillig; han brukar tala sanning, hålla
sin löften, visa mod; o s v. Det tas för givet
att sådana värden är relevanta i följande
mening: Visserligen får de kritiseras men
de får inte ignoreras i en etisk debatt.
Eftersom lika skall behandlas lika kan
sådana värden uttalas generellt: man använder begrepp vilka betecknar alla föremål av en viss klass, inte namn på individuella personer eller ting (Hare 1981, l 07
ff).
Etisk avvägning
En individ kan på en och samma gång
godkänna olika sinsemellan konkurrerande värden. En läkare t ex anser att patienter måste få hjälp, och att man bör vara
sanningsenlig mot dem. Men läkarens benägenhet att tala sanning kan i vissa fall
skada patienten. Då måste läkaren välja
mellan sanning och effektiv hjälp.
De generella etiska värdena har m a o
en prima-facie karaktär. slutgiltiga etiska
skyldigheter uppkommer först genom avvägning mellan olika värden.
Så snart man påstår att ett visst värde i
den aktuella situationen väger tyngre än
ett annat utsätter man sig för frågan ”varför?”. Svaret kan stödja sig på ytterligare
värden.
Varje konkret fall kräver en avvägning
som beaktar en unik kombination av relevanta värden (Peczenik et al1990, avsnitt
3.5.3 och Peczenik 1989, 76 ff).
Rättsregler och etiken
Etikens kärna består sålunda av värden.
Rättens kärna består däremot av regler.
Etiska avvägningar spelar emellertid en
stor roll inom juridiken, särskilt såvitt
gäller lagtolkning. ”Lagtolkning” i ”svåra”
fall är inte någon tolkning i strikt mening,
som endast fastställer en lagbestämmelses
innebörd i enlighet med lagens ordalydelse. Den innebär något mer, nämligen att
lagen anpassas till den kritiska etiken.
Skyldighet att följa lagen
Det finns en etisk prima-facie skyldighet
att följa lagen och beakta höga domstolars
avgöranden, lagens motiv och andra etablerade ”rättskällor” (Peczenik et al1990,
– ”‘ – . …_. ..
134
avsnitt 4.2.4 och Peczenik 1989, 242 ff).
Denna etiska skyldighet har en provisorisk, prima-faciekaraktär. Antag t ex att
en nazistisk förordning förpliktar polisen
att döda judar. Eftersom polisen har en
etisk prima-facie skyldighet att följa lagen
har den också en etisk prima-fade skyldighet att döda judar. Men samtidigt har
man en uppenbar etisk prima-facie skyldighet att inte döda. Den väger mycket
tyngre än den nazistiska prima-facie skyldigheten att döda. Givetvis har man ingen
slutgiltigetisk skyldighet att döda judar.
slutgiltiga rättsliga skyldigheter och
rättigheter uppkommer först efter att
rättsreglerna underkastas en tolkning
som innebär en avvägning mellan rättsreglerna och de etiska relevanta värdena
(Peczenik et al 1990, avsnitt 4.3.2 och
Peczenik 1989, 250 ff).
Rätten som koordinator
och övervakare
En etisk prima-facie skyldighet att följa
lagen kan motiveras på följande sätt
(Peczenik et al 1990, avsnitt 4.2.5 och
Peczenik 1989, 243 ff).
Den rent etiska argumentationen är
relativt osäker. Rätten är å andra sidan
”fastare”. Lagstiftaren väger olika värden
mot varandra och skapar således vissa
mer eller mindre exakta regler, som utsäger vad man skall, får, respektive inte
får göra. Dessutom finns det en etablerad
juridisk argumentationsmetod som är till
stor hjälp vid reglernas tolkning. Därmed
minskar utrymmet för avvägningar. I
rättstillämpning behövs avvägningar endast för att avgöra om en rättsregel bör
tillämpas på svåra fall, inte för att avgöra
rutinfall.
Ett etiskt förkastligt kaosskulle uppstå,
om det i ett samhälle inte längre existerade någon rättsordning. En rättsordning är
prima-facie bättre än kaos. Därför utgör .
rättsliga prima-facie rättigheter och skyldigheter även etiska prima-facie rättigheter och skyldigheter.
Rätten förhindrar kaos tack vare två
omständigheter. För det första medför en
rättslig reglering att olika människors
handlingar samordnas. Rätten organiserar och koordinerar. För det andra medför rättsreglerna att oetiska individer inte
får kränka andras intressen. Hade människorna varit oändligt kunniga och oändligt etiska skulle inga rättsregler behövas.
Rätten är följaktligen etiskt relevant.
Den slutgiltiga etiska bedömningen måste
ta hänsyn till rättsreglerna. Hur skulle
man kunna etablera en slutgiltig etisk
skyldighet då man ignorerar en etiskt
relevant hänsyn?
Rättsstaten
Ännu starkare skäl talar för att man bör
lyda lagen i en rättsstat.
Rättsstatsideologin inspirerades av arton- och nittonhundratalets stora kodifikationer, särskilt i Preussen samt av
Kants och Humboldts filosofiska läror.
Den utvecklades av nittonhundratalets
tyska jurister och analyserades av bl a
Max Weber(1947 passim).
Rättsstaten förutsätter ett rättssystem
vars egenskaper kan sammanfattas enligt
följande. Normala rättsregler är exakta
och generella. Rätten har lösgjort sig från
andra samhälleliga normsystem såsom religionen, den konventionella moralen och
ideologierna. De viktigaste rättsreglerna
offentliggörs och tillämpas på ett öppet
sätt. Juristerna spelar framträdande roll i
rättstillämpning. Det finns särskilda juridiska begrepp och argumentationsmetoder. Rättskipning och myndighetsutövning sker inom rättens ram; beslut ”subsumeras” under generella rättsregler. statsskicket bygger på en viss maktdelning; fri
åsiktsbildning; informationsfrihet; respekt för grundläggande rättigheter och
rättssäkerhet (Peczenik et al1990, avsnitt
2.1).
Rättsstatens huvudvärde:
rättssäkerhet
Tack vare rättsreglernas precision, generalitet, autonomi, öppenhet m m uppvisar
rättsstaten hög grad av formell rättssäkerhet, d v s rättsliga beslut är förutsebara.
Beslutens förutsebarhet ger ett skydd
gentemot godtycklig maktutövning. Den
gör det också möjligt för medborgaren att
handla planmässigt.
Formell rättssäkerhet är emellertid inte
tillräcklig. Materiell rättssäkerhet i en viss
mening innebär att rättsliga beslut baserar
sig på en förnuftig avvägning mellan hänsynen till den på lagen baserade förutsebarheten och andra etiska hänsyn (Peczenik 1988, 31 ff, Peczenik et al 1990, avsnitt 2.12 och Peczenik 1989, 31 ft). I
många sammanhang är det materiella
rättssäkerhetsbegreppet överlägset det
formella. Tyska judar under Hitlers välde
kunde lätt förutse att de skulle komma att
förföljas, men det vore absurt att kalla en
sådan förutsebarhet för rättssäkerhet.
Fri- och rättigheter i en rättsstat
I synnerhet uppvisar rättsstaten respekt
för fundamentala etiska rättigheter. Att
135
en stats rättsordning innehåller institutionella garantier för fri- och rättigheter är
en nödvändig betingelse för att denna stat
är en rättsstat. Samtidigt kan sådana
garantier inte existera om staten inte är
någon rättsstat (Peczenik 1989, 166; iden
formulerades ursprungligen av Robert
J\lexy).
Det finns olika etablerade listor på
rättigheterna. Låt mig nämna yttrandefriheten, tryckfriheten, rörelsefriheten, mö-
tesfriheten, demonstrationsfriheten, fö-
reningsfriheten och religionsfriheten;
skyddet för den kroppsliga integriteten,
privat- och familjelivet, äganderätten och
brevhemligheten; skyddet mot förnedrande behandling, påtvingat arbete och diskriminering; rätten till domstolsprövning
av frihetsberövande, rätten till opartisk
och offentlig rättegång; och likhet inför
Jagen Qfr t ex 2 kap Regeringsformen och
Europakonventionen om mänskliga rättigheter).
Demokratibegreppet
Ännu starkare skäl stöder den etiska
prima-facie skyldigheten att följa en demokratisk rättsordning (Peczenik 1987,
31 ff; Peczenik 1988, 51 ff; Peczenik et al
1990, avsnitt 2.11 och Peczenik 1989, 35
ft).
Demokrati är detsamma som folkstyre.
Följande kännetecken på ett demokratiskt statsskick kompletterar denna övergripande ide:
– majoritetsstyre, politisk intresserepresentation och medborgarnas deltagande i politiken och rättskipningen;
– fri åsiktsbildning, informationsfrihet,
öppenhet och grundläggande rättigheter;
136
– rättssäkerhet, maktdelning, kontroll
över politiska beslut och de politiska
befattningshavarnas ansvar.
Majoritetsstyre
Majoritetsstyre innebär bl a att de politiska befattningshavarna tillsätts efter fria
val, varvid medborgarna har allmän och
lika rösträtt Ufr t ex l kap l § 2 st regeringsformen). Demokrati är emellertid
inte någon majoritetsdiktatur. Hänsynen
till olika fri- och rättigheter är den viktigaste begränsningen av majoritetsstyret.
slutsatser om prima-facie skyldighet att följa lagen i en demokratisk
rättsstat
Sammanfattningsvis kan följande konstateras. Vid i övrigt oförändn~de förhållanden väger den etiska prima-facie skyldigheten att följa lagen desto tyngre ju mer
följande värden förverkligas av rättssystemet:
Värden som kännetecknar såväl demokrati som rättsstat
– Maktdelning;
– fri åsiktsbildning;
– informationsfrihet och öppenhet;
– respekt för fri- och rättigheter;
– materiell rättssäkerhet.
Värden som kännetecknar rättsstat
– Rättsreglernas precision;
– rättsreglernas generalitet;
– rättens autonomi;
– rättens öppenhet;
– juristernas framträdande roll;
– den juridiska metodens höga kvalitet
och
– subsumtionsteknikens stora betydelse.
Värden som kännetecknar demokrati
– Majoritetsstyre;
– politisk intresserepresentation;
– medborgarnas deltagande i politiken
och rättskipningen;
– kontroll över politiska beslut och
– de politiska befattningshavarnas ansvar.
Myntet har en baksida. Vid i övrigt oförändrade förhållanden väger den etiska
prima-facie skyldigheten att följa lagen
desto mindre ju mindre dessa värden förverkligas.
Motståndsrätt mot förtryck
Men inte ens i världens bästa rättsstat har
medborgarna en ovillkorlig och slutgiltig
etisk skyldighet att följa alla lagar. Lagar
skapas av människor och dessa kan göra
fel. Inget rättssystem är immunt mot kritik. I vissa fall är kritisk argumentation
inte tillräcklig och man får övergå till olydnad. Denna kan graderas enligt följande.
Tyst olydnad. Den tysta olydnaden är
genomförbar och etiskt godtagbar främst
då lagstiftningen alltför djupt tränger in i
individens familjeliv, förmögenhetsförhållanden och privata sfär över huvud taget.
Demonstrativ ”civil”olydnad.I vissa fall
kan man överväga kollektiva och demonstrativa olydnadshandlingar utan inslag av
våld. Tvistefrågan gäller därvid ofta inte
enbart individens privata sfär utan även
samhällets politik angående t ex miljö,
ekonomi, skatter, krigföring m m. Värnpliktiga kan således massdesertera från
ett orättfärdigt krig. skattskyldiga kan
skicka tiiJbaka deklarationsblanketter.
Väljare kan bojkotta ett mindre
demokratiskt val o s v.
Väpnad revolution. Väpnad revolution
medför alltid en viss grad av kaos. Visserligen är en normal rättsordning bättre än
kaos. Men om den ifrågavarande ordningen är extremt förkastlig, såsom Hitlers eller Pol Pots ”rätt”, förlorar den sitt
etiska rättfärdigande. I denna situation
kan man finna skäl för att ta till vapen.
Medan revolution vänder sig mot hela
rättsordningen, riktar sig civil olydnad
mot ett konkret beslut eller vissa rättsregler. Vi får således vägra lyda vissa svenska
lagar och beslut, fastän rättsordningen i
sin helhet är bra. Hade rättsordningen varit i sin helhet ond, skulle vi endast kunna
bedriva ett gerillakrig.
Villkor för motståndsrätt
Olydnad, t o m i dess lindrigaste former,
är en allvarlig sak. Man måste därför noggrant överväga villkor för dess etiska godtagbarhet. Två villkor har en generell
karaktär, (l) en klar övervikt av etiska
skäl mot laglydnad över etiska skäl för att
lyda Jagen och (2) argumentationens utsiktslöshet.
Klar övervikt av etiska skäl
mot laglydnad
skyldigheten att följa lagen är blott provisorisk, prima-fade. Den kan vika för starka etiska motskäl. Å andra sidan är olydnad motiverad endast om laglydnadens
konsekvenser är klartvärre än de negativa
följder som olydnadshandlingar alltid har.
Vilka är de etiska skälen för olydnad?
Christian Gergils har gett vissa bra exempel: Lagen kan strida mot grundlagen
eller grundläggande rättigheter. Lagen
kan äventyra liv, frihet och egendom.
137
Det politiskt problematiska är hur stor
individers privata sfär bör vara. Skall ett
fosters liv skyddas?
Egendom skall skyddas om den förvärvats rättvist. Men vad innebär detta? All
lagstiftning begränsar frihet för att skydda
andras frihet och övriga relevanta värden.
Men vilka är dessa? Vem vet t ex om vår
genomreglerade bostadssektor är bättre
än en fri marknad hade varit?
Dessutom måste det mildaste effektiva
motståndsmedlet väljas. Bostadslösa ungdomar kan t ex tillåtas besätta tomma
lägenheter men inte kasta bensinbomber.
Argumentationens utsiktslöshet
Olydnad är berättigad endast om en verbal kritik är utsiktslös på grund av bestämda omständigheter.
Censur och andra rättsliga förbud. Det
var t ex meningslöst att försöka kritisera
Pol Pots lagar. För det skulle man skjutas.
Det väpnade motståndet var det enda
möjliga.
Asiktsmonopol i massmedia. Antag
t ex att en speciallag stiftas för att möjliggöra vapenleverans till en viss diktaturstat
medan pressen effektivt undertrycker
sanningen om mottagarlandet. I detta läge
kan man t ex överväga spektakulära åtgärder för att förhindra leveransen o s v.
Adressatens oförmåga att beakta argumentationen. Olydnad är berättigad om
kritikens adressat saknar förmågan att vid
sitt beslutsfattande över huvud taget
seriöst beakta den framförda argumentationen. Som ett exempel kan man ange ett
djupt religiöst samhälle där en liberal
uppfattas som en hedning vars argument
för religionsfrihet inte bör tas på allvar.
138
Efter att ha tagit del av Gergils synpunkter måste jag tillägga följande.
Kritikföremålets komplexitet. Den
moderna välfärdsstatens överdrivna dimensioner och komplexitet gör byråkratin immun mot en samhällelig kontroll.
Vem vet t ex om den senaste reformen av
fastighetstaxering medför mer nytta än
skada? Kanske ett par ekonomer och
skatteexperter. Inte vanligt folk, och förmodligen inte heller de politiker som kom
överens om förändringen. Den sakliga
argumentationen måste lämna plats för
kompromisser mellan mer eller mindre
motiverade föreställningar om olika
gruppintressen. Föreställningarna skapas
ofta av experter, vilka inte heller har hela
den erforderliga kunskapen. I detta läge
kan en utomståendes värdefulla synpunkter lätt förbli ohörda. Om han då råkar ha
starka skäl för sina ståndpunkter kan en
spektakulär handling, t ex civil olydnad,
fungera som en väckarklocka.
slutsatsen
Till följd av prima facie skyldighet att följa
lagen har den som vägrar lyda argumentationsbördan Han måste kunna rättfärdiga
sin hållning, bl a genom att argumentera
för slutsatsen att den verbala kritiken är
utsiktslös.
Ingen klar gräns för olydnadens berättigande kan emellertid bestämmas. Argumentationen för att olydnad är etiskt godtagbar kan aldrig vara helt säker. Den innebär en mycket svår avvägning, som krä-
ver insikt och framför allt saklighet.
Känslomässiga utbrott måste undvikas.
Det svenska rättssystemet är varken helt
gott eller helt ont, utan lagom. Civil olydnad har sin plats vid systemets mörka utkanter, inte i dess centrum. Men den har
sin plats, ty lagen är inte perfekt.
Citerad litteratur
Gergils, Christian. 1990. Får man göra vad
man vill? Svensk Tidskrift2! 1990.
Hare, R M 1981. Moral Thinking, Oxford:
University Press.
Malmberg, Fredrik. 1989. Lika barn .. . GP
891124.
Peczenik, Aleksander. 1987. Demokrati och
rättstillämpning. 1: Bohman, G och Peczenik, A Aterupprätta rättsstaten. Stockholm:
Moderaterna.
– 1987:2. Motståndsrätt mot förtryck. 1: G
Bohman och andra, Vad kan medborgaren
göra ?s 109-29. Stockholm: Timbro.
– 1988. Rätten och förnuftet. 2 uppl. Stockholm: Norstedts.
– 1988:2. Motstånd mot lagarna. Svensk linje
nr 2, 1988; s 30-1.
– 1989. On Law and Reason. Dordrecht/
Boston/London: Kluwer.
– et al: Peczenik, A, Arnio, A och Bergholtz,
G 1990. Juridisk argumentation, Stockholm: Norstedts (utkommer i april-maj).
Weber, Max. 1947. Grundriss der Sozialökonomik. Wirtschaft und Gesellschaft. II
Halbband. Tiibingen; Mohr.

Comments are closed.

ANNONSER:

Axess

Efter demokratin

webshop_banner