Lurad av laxen

Marit Paulsen
Lurad av laxen, sant & falskt om maten
Brombergs 2009

Maten sägs vara vår tids religion. För många människor i välfärdssamhället är den ett inslag av ritual, moraliska frågeställningar och själslig oro i vardagen. Vilken mat man konsumerar är en viktigt markör för status, identitet och modemedvetenhet.

Det är ett känsligt område som debattören Marit Paulsen har 35 års erfarenhet av. Hennes nya bok Lurad av laxen kommer att väcka debatt. Hon för fortfarande fram ett resolut försvar för god matkultur, säkerhet och djurhållning. Det är hennes nya problembeskrivningar som skapar kontroverser.

Paulsen satt i Europaparlamentet när galna kosjukan, svinpesten och mul- och klövsjukan spreds runt om i Europa. Paniken ledde till lite väl hastiga lösningar, och lagstiftningen gjorde matsäkerheten dyr och krånglig. Hon märkte då hur mycket den personliga moralen, de egna traditionerna och matnationalismen avgjorde för parlamentarikerna vilken mat som sågs som god, nyttig eller dålig.

Läsaren serveras en blandad kompott av matsäkerhet, jordbruk och ekologi, modedieter, djuretik, energidebatt, maträttstips och historia, svält- och fetmaepidemi, jakt på låga priser och matfixering. Anrättningen hänger ihop i den korta boken genom Paulsens kloka personliga anslag och engagemang. Frågorna är känslomässigt laddade, men hon lyckas att få med sig läsaren genom eftertänksamma frågor och lättlästa faktabeskrivningar.

Bokens titel illustrerar hur bristfällig kunskap styr många beslut kring maten. Odlad lax ses som en hälsosam fisk som inte bidrar till utfiskning. Problemet är att det behövs fem kilo foder för att få ett kilo lax, foder som görs av småfisk som fångas med energikrävande trålare. Den bristfälliga kunskapen hindrar många konsumenter från att se de egentliga problemen och odlar myter om den rena maten, den perfekta kosthållningen och den naturliga odlingen.

När människan började med jordbruk var det en ekologisk katastrof, noterar författaren. Det förändrade både djur och natur i grunden, men det var ett stort språng för det mänskliga samhället. Därför finns ingen naturlig odling. Genom modern teknik har produktionen ökat både världens befolkning och välstånd.

Ekologisk odling utan konstgödsel och bekämpningsmedel ger bara hälften till trefjärdedelar av den skörd som konventionell odling ger. Visst kan människor föredra den maten, det är en smakmässig värdering, men ekologisk odling kan inte lösa världens matbrist. Befolkningen växer, och den odlingsbara ytan minskar. Ekologisk odling kommer att förbli en nischmarknad för dem som är rika nog att välja.

Gentekniken kommenteras balanserat. Det finns problem med hur introduktionen av GMO gått till, då den inriktats på applikationer som ger stora bolag vinster. Konsumenterna har inte sett nyttan och blivit rädda. Men gentekniken medför fördelar som vi inte har råd att avstå från och därför behövs oberoende forskning. Trots allt har avel förändrat de flesta grödor och djur vi äter idag.

EUs gemensamma jordbrukspolitik CAP lyckades med sitt mål, att producera mer mat efter andra världskriget. Nu har CAP och de farliga handelshindren skapat en stor överproduktion som EU måste betala för att bli av med. Paulsen har rätt i att det är otroligt att samma system som skapades för att upphäva ett underskott nu används för att hantera överskottet som skapats.

Det finns en uppsjö av dieter och kosthållningar, ofta minerade av stridbara förespråkare. Paulsen går igenom ett antal av dessa. Mode avgör vilken mat som anses vara bra eller dålig, i ett mischmash av vetenskap av varierande kvalitet och folktro.

En del av ängsligheten kring maten kan bero på att den är obekant. Idag äter vi mat från främmande länder som gått genom långa distributionskedjor vi vet mycket lite om. Det hjälper till att hålla maten billig, men opersonlig.

Paulsen ger det självklara rådet att inte slänga mat. Svenska hushåll slänger runt en fjärdedel av den mat som köps, vilket gör att det inte spelar någon roll hur miljövänligt framställd den är. Det är i den egna vardagen ställningstagandet till maten, innehållet och dess framställning måste ske. Konsumenterna måste kunna skaffa sig mer kunskap om maten, men vi kan inte ta reda på allt. Då behövs tillit till myndigheterna.


Lurad av laxen är avsedd att vara lättläst och vardagsnära. Ett bra komplement hade varit en djupare beskrivning av den politik som format matfrågan. Ekologiska jordbruk stöds av aktiva miljögrupper som lobbar för att dessa skall bli grunden för jordbruket både i Europa och i u-länderna. Paulsen beskriver stolt arbetet med att Europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten, EFSA, inriktade sig på mätbara fakta. Mat är mer än näringslära, och testernas transparens kanske inte ger känslomässig trygghet. Allmänhetens rädsla borde ha mötts med en debatt om värderingar tidigare.

Paulsen skriver att boken inte har med hennes kandidatur i det kommande valet till Europaparlamentet att göra, men den har redan väckt politisk debatt. Lurad av laxen kommer att vara aktuell långt efter valet, vilket är ett gott betyg.

Waldemar Ingdahl är VD för Eudoxa, en liberal och oberoende tankesmedja inriktad på frågor om hur naturvetenskapen och tekniken förändrar vårt samhälle.