Han tror inte längre på kommunismen

Mario Vargas Llosa Foto: Daniele Devoti

Med den peruanske författaren Mario Vargas Llosa har Svenska Akademin gjort ett utmärkt val. (Efternamnet uttalas ”vargas josa”). Få litteraturkännare skulle säga annat än att han är den spanskspråkiga världens främste nu levande författare. Han är född 1936 och har bakom sig ett långt och produktivt författarskap som dessutom kännetecknas av utveckling och bredd.

Hans genombrott kom med romanen Staden och hundarna som fick ett viktigt pris i Spanien 1962. Boken skildrar livet på en militärinternatskola för unga pojkar och hur pojkarna förråas av miljön där. Det är en studie i hur djungelns lag gäller mellan pojkarna och hur officerarnas värld domineras av korruption. Det samhällskritiska innehållet presenteras genom en rad synvinkelstekniker som gör läsningen spännande.

Det därpå följande verket är Det gröna huset, en av den latinamerikanska litteraturens mest beundransvärda romaner. Den skildrar en rad miljöer i Peru från djungeln till ökenartade områden och riktar strålkastarljuset mot gripande människoöden. Scener som domineras av våld bryts mot andra som utmärks av skönhet och ömhet.

På 1970-talet kom två humoristiska romaner som är lättlästa eftersom de presenterar handlingen i kronologisk ordning, Tant Julia och författaren och Pantaleon och soldatbordellen. Den som inget läst av Vargas Llosa kanske kan börja med någon av dem. På 1980-talet kom Vargas Llosas första djupdykning i temat fanatism med Kriget vid världens ände, en bred episk skildring som får läsaren att glömma sin vardag för ett Brasilien i slutet av 1800-talet där solen steker och människorna tänker på andra sätt än våra. Han prövar sedan på att skriva andra typer av romaner som detektivromanen, den erotiska romanen och romaner som inkluderar reflektion över estetik. I innehållet utforskar han litterärt ursprungsbefolkningens situation både i Sydamerikas djungler och i Anderna.

Under den senaste perioden har han tagit ett nytt steg genom att använda kvinnliga huvudpersoner. I Bockfesten får sexuellt våld mot kvinnor symbolisera allt politiskt förtryck, och i Paradiset finns runt hörnet skriver han om den fransk-peruanska Flora Tristan som ville förbättra situationen för arbetare och för kvinnor. I Den stygga flickans rackartyg har han skrivit en modern pikareskroman där den kvinnliga huvudpersonen är helt utan skrupler och gör som hon vill även när detta skadar andra.

Förutom den skönlitterära produktionen har Vargas Llosa också skrivit för teater, och han är en framstående litteraturkritiker och litteraturteoretiker. Som om detta vore lite skriver han sedan många år en längre debattartikel var fjortonde dag i den spanska tidningen El País, artiklar som sedan inte sällan trycks om i andra medier världen över.

Det är en intellektuell, litterär och språklig gigant som nu fått nobelpriset, och man kan lika gärna säga att prisets anseende ökar av att Vargas Llosa får det som att säga att Vargas Llosa hedras av att få priset. Ändå kommer många kommenterar att handla om politik av det skälet att Vargas Llosa startade som sympatisör till den kubanska revolutionen och ivrigt stödde Castro under 60-talet. Det var när förföljelsen av oliktänkande blev uppenbar runt 1971 som han offentligt tog avstånd från Castro, vilket ledde till förtalskampanjer mot honom, något som han visste skulle komma men som inte avhöll honom från att följa sitt samvete. Han är något så ovanligt som en person med intellektuell analysförmåga som också har personligt mod.

Vargas Llosa ställde också upp i det peruanska presidentvalet 1990 för en center-höger koalition men förlorade mot den senare korruptionsanklagade Fujimori. Erfarenheterna från valkampanjen fördjupade hans inblick i maktstrukturer. Personer på vänsterkanten som är mer politiskt än litterärt intresserade ser inte hans kandidatur som ett uttryck för socialt ansvar utan som makthunger och började kritisera honom med förnyad kraft. I kommentarerna kring nobelpriset kommer de rösterna också att höras. För att få perspektiv på kommentarerna kan man erinra sig att Vargas Llosa har varit en författare i världsklass i snart femtio år och att hans tid som aktiv politiker omfattade en enda valkampanj och att de idéer om ekonomisk frihet han uttryckte gett utmärkt resultat i Latinamerika.

Inger Enkvist är professor i spanska vid Lunds universitet.