Federationsregeringen har i många avseenden bara haft kontroll över områden med bosniakisk majoritet. Det har med andra ord funnits ett parallellt kroatiskt styre med rättsväsende, armé, polis, skolor, universitet, sjukhus, pensionsfonder och media för att nämna några områden - allt kontrollerat av personer och stödorganisationer bakom det dominerande partiet HDZ. De parallella institutionerna har finansierats genom bidrag och stöd från den kroatiska diasporan och systerpartiet som tidigare regerade i Kroatien.
När drömmen om att annektera Herceg-Bosna till Kroatien gick i stöpet försökte man istället att på detta sätt upprätthålla självstyre inom Bosnien och Hercegovinas gränser. Ett enat Mostar och en fungerande Federation hade gjort detta omöjligt. Sedan regeringsskiftet i början av året har situationen radikaliserats ytterligare då några av de bosnienkroatiska ledarna utropade en form av självstyre och samtidigt lämnade sina platser i stats- och federationsparlamenten. Detta "självstyre" har inte erkänts av den bosniska regeringen eller av det internationella samfundet. Flera personer avsattes därefter från sina poster för att de underminerat Bosnien och Hercegovinas suveränitet och obstruerat fredsprocessen.
Det var dessa krafter de internationella organisationerna tampades med i Mostar. Vi förhandlade, argumenterade, satte upp arbetsgrupper och försökte med alla medel hitta kompromisslösningar men hade mycket litet att sätta emot. Biståndet kunde till exempel knappast användas som påtryckning dels på grund av att en stor del av biståndet gick till flyktingåtervändande och ett minskat stöd för detta ändamål bara hade spelat krafterna bakom denna politik i händerna, dels därför pengar inte verkade vara det största problemet. Kanske var de finansiella fördelarna av att behålla kontrollen över delar av Hercegovina större för dem? Den "höge representanten" har senare fått utökade befogenheter och kan nu till exempel avsätta obstruerande befattningshavare och tjänstemän.
Förra Nästa 