Men den fysiska återuppbyggnaden och det internationella stödet har inte lyckats ena staden. Fortfarande är den delad i öst och väst med de flesta kroater i västra och bosniakerna i östra Mostar, även om uppdelningen inte är strikt utan det bor några tusen bosniaker väster om Neretvafloden och ett fåtal kroater har flyttat tillbaka till östra sidan. De flesta serber lämnade staden under kriget men har börjat återvända i mindre antal.
Trots att hus, skolor, sjukhus och vägar restaurerats, har konfrontationslinjen där förstörelsen var närmast total länge fått ligga orörd och löper likt ett öppet sår genom staden. Den har lämnats så som en tydlig markering. Den här sidan tillhör oss och den där er. Krafterna som vill behålla Mostar delat är än idag starka och har alltför länge fått dominera den politiska scenen. Med den gamla bron försvann en stad som präglats av tolerans och samvaro där etnisk tillhörighet var något som saknade betydelse.
När jag flyttade till Mostar 1997 var det fortfarande spänt efter en konfrontation med etniska förtecken som resulterat i skottlossning och ett dödsfall. Det var med tveksamhet folk, speciellt "män i militär ålder", rörde sig mellan de båda delarna av staden, Mostars förvaltning var tudelad, så ock polisen. Det var näst intill omöjligt att få arbete om man bodde på "fel" sida av floden och alltså tillhörde en etnisk minoritet. Flyktingar hade ännu inte börjat återvända dels på grund av att deras hus var antingen förstörda eller ockuperade av människor som ofta själva var internflyktingar, dels på grund av motståndet de mötte från myndigheternas sida. Såväl de flesta av de stora företagen, i den mån de hade återupptagit produktionen, som nästan all media och därmed all information liksom domstolarna var politiskt influerade vilket bidrog till att försvåra försoningen och enandet av staden.
Internationella organisationer, som FN, OSCE, och den Höge Representantens kontor, där jag arbetade, var djupt engagerade i Mostars utveckling och enande. I min organisation förde vi oändliga diskussioner med motsträviga politiker som ibland sa det vi ville höra men gjorde något helt annat, vid andra tillfällen blankt vägrade vika sig en tum, ofta hakade upp sig på formella frågor såsom huruvida agendan hade skickats ut i tillräckligt god tid eller platsen för mötet så att vi aldrig kom till de viktiga frågorna. Allting politiserades - av representanterna från båda sidor om Neretva.
Jag frågade mig ofta varför det var så svårt att överbrygga motståndet mot att ena Mostar. Kriget i sig är naturligtvis en självskriven förklaring men nu var det flera år sedan krigsslutet och de enorma problem man hade att brottats med - ekonomin, arbetslösheten och den sociala situationen till exempel - krävde gemensamma krafter och samarbete för att lösas. Dessutom var tidsaspekten viktig då det fanns en uttalad risk för att det internationella samfundet skulle tröttna och vända sitt intresse - och bistånd - till andra delar av världen. Risken ökade i takt med att de politiska finterna och turerna tog överhanden och viljan från lokala politiker och därmed framstegen dröjde.
Medan Mostar-borna iakttog utvecklingen i något som närmast verkade uppgivenhet, representerades de av dessa hårdföra politiker som tydligt hade som mål att trotsa alla försök att ena staden för att kunna behålla makten över "sina" respektive territorier. Strategin att behålla Mostar delat var särskilt uttalad från den bosnienkroatiska sidan, eller från det ledande partiet snarare. Om samma taktik fanns från den bosniakiska sidan så var det mer diskret. Låt mig fokusera lite här på problemet med kroaterna i Bosnien och Hercegovina. Motståndet mot flyktingåtervändande och integration, politisering av frågor som leder till total blockering i landets beslutsprocess etc, är ingalunda något man möter bara från den kroatiska sidan - agerandet från de andra sidorna förtjänar att utvecklas i separata artiklar - men trots att det dominerande bosnienkroatiska partiet så uppenbart obstruerat ett enande av Mostars och också Federationens strukturer är det en fråga som ofta negligerats eller alltför lätt avfärdats.
Förra Nästa 